I som i ilska

I – Ilska. En karaktär som gjorde dig frustrerad.
Ibland förstår man inte hur karaktärerna tänker. Just den här karaktären gjorde dig extra frustrerad.

Eftersom jag igår recenserade Gröna fingrar sökes av Annika Estassy, ligger den andra bok jag har läst av henne nära i minnet.

När jag läste Croissants till frukost slets jag mellan hur väl författaren skildrade miljöerna och livet i Frankrike, och hur gärna jag ville knuffa både Cecilia och Gabriel över närmaste kajkant. Sällan har jag blivit så frustrerad av två karaktärer som dessa två. Gabriel, som tycker att det är en lysande idé att köpa ett hus i ett främmande land i födelsedagspresent till Cecilia och att de ska bryta upp och starta ett bed and breakfast. Utan att prata om det med henne. Och Cecilia, som tar till drastiska och omoraliska metoder för att förverkliga sin barnlängtan. Jag slets ömsom mellan att heja på att de skulle lyckas lappa ihop sitt förhållande, ömsom mellan att skita högaktningsfullt i hur det skulle gå för dem bara jag slapp läsa om hur de ljög varandra rakt upp i ansiktet.

Eftersom inlägget skulle handla om karaktärer som gjorde en frustrerad, så är det ju vad detta handlar om. I recensionen kan du läsa de mer positiva tankar jag hade om boken i övrigt.