Författare: M. L. Rio
Förlag: Titan Books (2017)
Antal sidor: 432 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Oliver Marks har just avtjänat tio år för ett mord som han kanske inte har begått. På frigivningsdagen, möts han av polisen som satte honom i fängelse. Colborne ska nu gå i pension, men vill veta vad det var som egentligen hände ett decennium tidigare. Oliver var skådespelarelev på en elitskola och lade märke till att hans kamrater spelade samma roller på scenen såväl som utanför den. Själv hade han alltid birollen. Men när rollistan omfördelades, ledde en tidigare rivalitet till brutalitet och pjäsen påverkade även det vanliga livet. En av de sju vännerna kom att hittas död. Resten ställdes inför sin största utmaning hittills som skådespelare: att inte bara övertyga polisen om sin oskuld, utan också sig själva…
M. L. Rios debutroman If We Were Villains har liknats vid bade The Secret History och The Lake of Dead Languages. Det är tydligt att den har hämtat influenser från dem båda. Den anrika skolan. Den i närmast kultliknande stämning som uppstår kring det prestigefyllda teaterprogrammet. En grupp vänner som nästan är isolerade från resten av sina kamrater. Ond, bråd död.
Men If We Were Villains når inte riktigt ända upp till sina inspirationskällors nivå. En stor del av detta beror på de tämligen grunda karaktärsporträtten. En del av romanens tematik är hur de roller karaktärerna gestaltar på scenen invaderar deras personlighet utanför den. Men det blir aldrig riktigt en nyanserad skildring. Det görs försök, som att skildra fresterskan Merediths komplicerade förhållande till sin sexualisering, men det märks att detta är en debutroman. Inte heller antagonisten Richard hinner utvecklas till något större hot innan han plötsligt är död.
Trots det, tycker jag ändå att If We Were Villains är en njutningsfull, spännande bladvändare. Det hela växlar fram och tillbaka mellan den tid när Oliver frigivits och den tid då Richard dog, genom att Oliver berättar för detektiven vad det var som egentligen hände. Sidorna flyger fram till tvisten på slutet, som faktiskt lyckas leverera den känslomässiga tyngd jag har saknat under större delen av boken.
Även om If We Were Villains lider lite av debutromanens skavanker, så är detta en värdig fortsättning på denna tradition som Donna Tartt skapade med The Secret History.
