Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Ransom Riggs
Serie: Miss Peregrine, #1
Förlag: Quirk (2012)
Antal sidor: 348 sidor

Finns hos till exempel Adlibris eller Bokus, även på svenska hos Adlibris och Bokus.

Jakob Portmans farfar har alltid berättat fantastiska historier om barnhemmet där han växte upp under krigstiden och de märkliga barn som bodde där med honom. Idag är Jakob sexton år och desillusionerad. Farfaderns berättelser kan inte vara sanna. Men efter en fruktansvärd familjetragedi reser Jakob och hans pappa till Wales för att göra upp med farfaderns förflutna.

Inledningsvis älskar jag boken. De första hundra sidorna bygger upp spänningen och jag sitter som på nålar. Jag vill veta mer om det här barnhemmet. Jag är till hundra procent med Jakob, till den grad att jag faktiskt fick sätta ett alarm så att jag inte skulle ligga och läsa hela natten.

Min förtjusning i Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children hänger mycket ihop med fotografierna. Att blanda bild med text är rätt vanligt i Internetberättelser och brukar, när det fungerar väl, lyfta läsupplevelsen. Även här tycker jag att det lyfter läsupplevelsen. Till skillnad från en del recensenter upplever jag inte att bilderna beskrivs i detalj innan de visas, utan jag tycker att man får en vag bild i huvudet som förstärks av det faktiska fotografiet.

Jag tycker även om att de visar konsekvenserna av Jakobs trauma. Alltför ofta i litteratur och film sker väldigt traumatiska händelser utan att karaktärerna lider några som helst men. De bearbetar aldrig traumat. Här lider Jakob av mardrömmar och får gå till en psykolog. Trauma är inget som går över på ett litet kick, om än alls, utan man kan fortfarande år efteråt lida av det.

Däremot upplevde jag en antiklimax när Jakob väl kom till barnhemmet och började umgås med ungdomarna. Alltför mycket har lämnats över till deras udda förmågor och de är alldeles för många. Vad hade Fiona för funktion, till exempel? För många nya karaktärer utan tydliga personlighetsdrag.

Det blir lite värre: varje konversation Jakob håller med miss Peregrine är något som jag skummar. Jag har läst dem tidigare i olika media. Retoriken varken övertygar eller får mig att känna att det tillför handlingen något.

Bra första halvan, men på slutet känns det som om författaren såg att det fanns potential för en uppföljare och slängde in en illa utvecklad konflikt för att bädda för denna. Får fyra stjärnor för att den inledande var så medryckande och annorlunda.

Ett urval av andra som har bloggat om Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children: Stockholmsflickan, Nilmas bokhylla