Just nu känns det som tiden glider likt sandkorn mellan mina fingrar. Jag får ständigt prioritera om, känna efter vad min kropp orkar, vad jag verkligen måste göra, och då händer det kanske att det blir tyst på bloggen i någon dag eller två. Förhoppningsvis lugnar det ned sig i nästa vecka, eftersom jag kör upp den åttonde. Efter det kan jag ta lite sovmorgnar, vila ut, och komma tillbaka pigg och fräsch. Ändå mår jag rätt bra just nu.
P – Papegoja. En bok du känner härmade en annan.
Du känner att författaren var starkt inspirerad av en annan mer känd bok när du läste den här boken.
Andra gången gillt, då. Jag försökte skriva det här inlägget i juli, men då åt WordPress upp det.
Den bok jag i alla fall kom att tänka på är Mea culpa av Anne Holt. Handlingen är nämligen nästan identisk med Patricia Highsmiths The Price of Salt, men jag tyckte bättre om Holts tolkning. I Mea culpa lägger Synne märke till den äldre och gifta enhetschefen Rebecca, och får bara en tanke i huvudet: den här kvinnan vill jag ligga med. Rebecca har fyra barn, men det tänker de inte på när de inleder sin ödesdigra kärleksaffär.
Jag minns att jag tyckte väldigt mycket om Mea culpa, medan jag blev besviken på Highsmiths. Men det finns en del obehagliga inslag i Mea culpa också som jag inte helt och hållet gillade:
Jag är också lite kluven till sättet Holt väljer att porträttera Rebecca, som är född i Korea, och folket från Mauritus. Fokus lägger hela tiden på att göra skillnad mellan dem och Synne, som är vit. Därtill fetischiseras i närmast Rebecca för sina ”asiatiska” drag och ses snarare som en stereotyp istället för en individ. Det är likadant med folket i Mauritus.
Har aldrig hört talas om denna, tror jag, och den lockar mig inte heller efter din beskrivning 🙂