Författare: Lionel Shriver
Förlag: Serpent's Tail (2006)
Antal sidor: 468 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Kevins artonårsdag närmar sig. Pojken som sköt flera av sina klasskamrater, en omtyckt lärare och en kafeteriaanställd bara några dagar innan sin sextonårsdag. Hans mamma Eva kämpar med känslor av skuld och funderingar kring Kevins dåd, och försöker få sina tankar i ordning genom att skriva brev till sin frånvarande man, Franklin. Eva har aldrig känt sig kallad av moderskapet och fruktar att hennes våldsamma ogillande av sin egen son har drivit honom till de fruktansvärda gärningar som han har begått.
We Need to Talk About Kevin är en brevroman, vilket kan kännas som ett underligt val. Blir det inte distanserat då? Nej, inte alls, faktiskt. Istället fylls jag av ett krypande obehag och en spänning som fyller hela kroppen. Jag vill veta vad som har hänt. Mina nerver måste få veta vad som har hänt.
Evas känslor av skuld; både för att det är hennes son, för att hon överlevde och fruktan att det var hon som drev honom till det, är mycket påtagliga och det är stundtals gripande att läsa hennes försvar av sig själv. Det gör också att det väcks en fråga kring sanningshalten berättelsen. Eftersom det är bara Evas sida som kommer till tals i We Need to Talk About Kevin är vi helt utlämnade till hennes tolkningar av Kevins beteende.
Eva är nog en sådan karaktär som de flesta finner svår att tycka om, då vi ställer väldigt höga förväntningar på just mammor. Hon är ingen bra mamma. Hon är någon som har låtit sig övertalas till att bli mamma, av sin mans förväntningar och vänners löften om att det blir annorlunda om barnet är hennes eget, och det är en roll hon inte passar för. Åtminstone inte för Kevin. Men We Need to Talk About Kevin väcker andra tankar kring moderskap än att det ses som det enda valet för en kvinna, utan det är också en fråga om uppoffring. Hur det förväntas att Eva ska sluta sitt jobb, satsa allt på barnet, vara hemma och närvarande. Samma krav ställs inte alls på pappan, som är den som mest brinnande hett har velat ha barn.
Kärleken till Franklin är det som har drivit Eva till den punkt där hon befinner sig nu, men han förblir en perifer karaktär. Det är Eva och Kevin som står i centrum, låsta i en kamp sedan Kevin var ett spädbarn som bara skrek och skrek. Hennes porträtt av Kevin är mycket obehagligt, mycket övertygande, och väcker tankar kring arv och miljö. Föddes Kevin ond eller var det Evas distans som gjorde honom till det? We Need to Talk About Kevin ger inga svar och det verkliga svaret ligger väl någonstans i mitten. En kombination av arv och miljö, men också som en mamma säger i boken: all skuld kan inte läggas på mamman för barnets gärningar. I slutändan var det Kevin som fattade beslutet och valde att utföra dådet. Det är hans ansvar.
We Need to Talk About Kevin är en mycket obehaglig, nervkittlande bok som gjorde att jag kände mig tom inombords efteråt. Det är varken lätt eller behagligt, men det är fruktansvärt bra.
Andra som har bloggat om We Need to Talk About Kevin
Bibliophilia; Bokhora; Book birds; Fantastic books and where to find them; Pocketblogg
