Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten

Författare: Bodil Malmsten
Förlag: Bonnier Pocket (2003)
Antal sidor: 238 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Jag hittar Priset på vatten i Finistère i en boklåda. Begagnad, lite lagom sliten. I boken har den förra ägaren lämnat kvar ett fotografi av en tanig, barbröstad man av någon outgrundlig anledning. Det vet jag inte när jag köper boken, det kommer senare, men jag köper boken därför att det tjatas om den i skrivhandböcker. Jag läser den senare för att Bodil Malmsten själv har skrivit en av de bästa skrivhandböckerna som finns: Så gör jag.

Priset på vatten i Finistère känns som ett mellanting mellan memoar och roman. Det verkliga blir fiktivt när det skrivs ned, för att parafrasera Malmsten. En författare sätter sig en dag i sin bil och kör, bara kör, tills hon ska hitta sin plats här i världen. Den platsen visar sig ligga vid världens ände, finis des terres, Finistère. Där slår hon sig ner, där ska hon dö. Hon odlar sin trädgård och lär känna folket i trakten. Det är till sin nya väninna som hon råkar fälla en ödesdiger kommentar: det är så vackert här att någon borde skriva en bok om det. Som författare åker hon förstås dit på att skriva en bok om platsen, även om det är omöjligt.

Anledningen till att Priset på vatten i Finistère finns med i skrivhandböcker är på grund av Malmstens språk, som är fantastiskt. Det är vackert, ett språk att älska. Men ibland känns det som om jag förlorar mig lite väl i språket, det stjäl lite för mycket uppmärksamhet från händelserna. Samtidigt är det svårt att inte drabbas av det, när hon beskriver ogräsrensning som om det vore en vacker handling.

Priset på vatten i Finistère är en långsam och introspektiv berättelse. Det känns som om författaren mest går runt och påtar i sin trädgård, utövar krig mot mullvadar och annan ohyra. För mig som inte är speciellt intresserad av trädgård, kan just de många trädgårdsavsnitten kännas lite tröttsamma efter en stund. Även om språket, som tidigare nämnt, gör att det stundtals är tjusande läsning ändå.

Men det är kanske Malmstens humor och bitskhet som gör detta till en charmerande bok. Språkförbistringar och kulturkrockar skildras med glimten i ögat på ett sätt som får mig att skrocka till. De bitska kommentarerna om Försäkringskassan får mig att nicka instämmande. Bli inte sjuk, som Malmsten säger. Det är det värsta du kan göra.

Priset på vatten i Finistère är en liten, tunn bok som kräver ett långsamt lästempo och eftertanke.

Andra som har bloggat om Priset på vatten i Finistère

Bokblomma; Bokloggen; Fabulerat; Mimmimariesböcker; The Book Pond