Kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.
Författare: Elin Säfström Serie: En väktares bekännelser, #3 Förlag: Gilla Böcker (2018) Antal sidor: 313 sidor Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack så mycket! Exempel på var den kan köpas i olika format Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON
Tildas jobb att se till att de flesta människor inte ser alla de tomtar, troll, älvor och andra väsen som befolkar Stockholm blir inte lättare. Särskilt inte när det vankas tomteting och stan svämmas över av berusade tomtar. I samma veva hittas flera ihjälbitna getter på Skansen. För Tilda är det tydligt att ett troll måste ha varit framme. Detsamma tror de trollfientliga tomtarna. Tomtar och troll ställs mot varandra och konflikten trappas upp, samtidigt som fler döda djur dyker upp i oväntade konstellationer. Vem är det som dödar djuren och varför?
Jag är lite sen på tåget till Sömnernas sömn, vilket kan bero på att antingen förlaget eller PostNord hade missat mig när boken skickades ut. (Ärligt talat är jag lite böjd att tro att det var PostNord.) När Elin Säfström skrev och undrade om jag ville läsa även tredje delen om Tilda, blev jag förstås glad. Jag har tyckt så mycket om de tidigare delarna: den här utomordentliga balansen mellan humor, nordisk folktro och vardagsproblem.
Sömnernas sömn skiljer sig dock från sina föregångare. Den har blivit mörkare i tonen. Stundtals rentutav brutal. Humorn är mer avskalad, om än ständigt närvarande. Tilda har en sällsynt förmåga till självironi, som får mig att frusta till av skratt mer än gång. I kombination av den stöddige, nya bekantskapen Loke blir det hela mer underhållande. De två tillsammans är snudd på oslagbara.
Tilda växer alltmer som person. Hon känns fortfarande som en typisk tonåring, men i Sömnernas sömn har hon blivit lite mer självkritisk. Bördan som vilar på hennes axlar har blivit allt tyngre och hon finner att hon måste försöka hitta ett sätt att hantera detta utan att själv gå under. Nu måste hon alltmer stå på egna ben, utan sin mormors stöd.
Sömnernas sömn är kanske snäppet sämre än sina föregångare, men med sin skildring av en vanlig, men ovanlig, tonårings inre självliv och fantastiska lek med nordiska folktro räknar jag detta ändå som en av mina favoritserier inom urban fantasy på senare år.
Andra delar i serien
En väktares bekännelser (recension)
Visheten vaknar (recension)
Sömnernas sömn
Det är lite som att jag hade skrivit det här själv 🙂 Håller med om varenda ord.
Jag tyckte faktiskt den var bättre än 2:an. En av mina favoritserier i fantasygenren