En väktares bekännelser av Elin Säfström

Författare: Elin Säfström
Förlag: Gilla Böcker (2016)
Antal sidor: 283 sidor
Recensionsexemplar: Ja. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Femtonåriga Tilda är väktare, vilket innebär att hon ser till att Stockholms tomtar, troll och andra sagoväsen uppför sig och inte blir sedda av människorna som bor i staden. I vanliga fall hjälps hon och mormor åt, men en situation i Norrland involverande troll och jättar kräver mormoderns expertis. Tilda får ensam hantera att skolans källare invaderas av jordvättar och rykten om häxor och svart trolldom. Hon får nämligen inte berätta för någon om detta. Inte sin bästis, inte sin mamma (som ärligt talat nog inte skulle bry sig), och särskilt inte för Hakim, som har de mest förödande bruna ögon men knappt vet att hon existerar.

Det faller sig ju ganska naturligt för en bokbloggare att hålla span på intressant utgivning. En av höstens mest intressanta titlar hittade jag inne hos Gilla Böcker, nämligen Elin Säfströms debutroman En väktares bekännelser. När författaren skrev till mig och undrade om jag ville ha ett recensionsexemplar var det självklart att jag tackade ja.

Vad finns nämligen inte att gilla? En väktares bekännelser blandar på ett humoristiskt och fräscht vis in våra nordiska väsen i en modern stadsmiljö. Humorn är befriande. Det är inte helt lätt att ha ett jobb som involverar att prata med väsen som ingen annan kan se. Det är lätt att se ut som en kuf emellanåt och göra bort sig. Samtidigt är det spännande och fartfyllt, vilket gör att jag har svårt att sluta läsa när jag väl har börjat. Det pågår också ett slags deckarintrig där jag som läsare ska försöka lista ut vem som är den skyldiga.

Det kan väl vara min enda invändning mot En väktares bekännelser: att planteringarna blir lite väl uppenbara för mig som läsare. Jag förstår tidigt vad som pågår och vem som är den skyldiga, vilket får mig att vilja ruska om Tilda för att hon är så blind. Men samtidigt så känns det som att tjejen är femton år och har en hel drös andra med problem som gör att det går att förlåta att hon tycks missa skrikande neonskyltar.

Häri ligger nämligen ytterligare en styrkorna i En väktares bekännelser: det känns verkligen som om Tilda är femton år. Hon är olyckligt kär i den snygge och populäre killen, som hon är övertygad om inte ser henne och varje gång de talas vid tycks hon göra bort sig. Eftersom hon måste sticka iväg utan förvarning och inte kan berätta något så uppstår det spänningar mellan henne och bästa vännen Imane. Att mamman är till synes världsfrånvänd och ointresserad av sin dotter gör ju inte situationen lättare. Det är inte lätt att vara femton år i vanliga fall. Att vara femton år och väktare gör situationen långtifrån bättre.

En väktares bekännelser är dråpligt underhållande med ett skönt driv och en oemotståndlig blandning av nordiska folktro, spänning och coming of age.

Andra bokbloggare om En väktares bekännelser

Sagan om Sagorna