The Haunting of Bly Manor

Skapare: Mike Flanagan
Skådespelare:  Victoria Pedretti, Oliver Jackson-Cohen, Amelia Eve, T’Nia Miller, Rahul Kohli, Tahirah Sharif, Amelie Bea Smith, Benjamin Evan Ainsworth, Henry Thomas
Produktionsår: 2020
Antal avsnitt: 9
Längd: 494 minuter

Dani Clayton söker tjänst som au pair på Bly Manor, där hon ska ta hand om två syskon. På Bly får hon ett varmt välkomnande, dels av sina nya skyddslingar, men också den övriga personalen: kocken Owen, trädgårdsmästaren Jamie och hushållerskan mrs Grose. Syskonen Miles och Flora är förtjusande barn, men har sina märkliga ögonblick. Ögonblick där de inte känns som barn, utan som vuxna. Snart står det klart att det vilar en skugga över Bly Manor. Skuggan av den tidigare au pairen miss Jessel, som tog sitt liv efter att ha blivit övergiven av sin älskare Peter Quint. En man som tycks återvända till herrgården. När mörkret sänker sig över omgivningarna, står det dock klart att dessa två kanske inte är det enda som hemsöker Bly Manor…

Tidigare i år läste jag Henry James The Turn of the Screw, som The Haunting of Bly Manor är löst baserad på, i förberedelse för att serien skulle släppas. Jag tyckte att det var en rätt medioker spökhistoria, men hade höga förväntningar på vad Mike Flannigan skulle göra med materialet. Dessvärre ledde seriens första, trevande avsnitt till att mina förhoppningar svalnade något. Trots snyggt foto uteblir den stämning som höll mig i ett järngrepp medan jag tittade på The Haunting of Hill House.

Det är inte förrän i det femte avsnitt som The Haunting of Bly Manor tar fart. I detta avsnitt tar Hannah Grose över berättarrollen och för oss genom tid och rum till det förflutna och nuet. Avsnittet är klurigt uppbyggt och fragmentariskt, men när tvisten på slutet kommer fastnar andan i halsen. Efter det håller serien desto högre kvalitet, även om det aldrig blir riktigt otäckt. Avsnitt nummer nio, The Romance of Certain Old Clothes, är briljant utfört och ger oss historien bakom Bly Manor. Dessvärre tycker jag inte att helheten knyts ihop särskilt snyggt i sista avsnittet. Det börjar bra, men sedan blir det en kärlekshistoria med skuggan av en väntande tragedi som drar ut på tiden alldeles för länge.

Jag tror att problemet med The Haunting of Bly Manor är att den blir lite väl experimentell. Tittaren vet aldrig riktigt vad det är som pågår, förrän på slutet. När trådarna väl ska knytas samman känns det slarvigt. Jag kommer nog återvända fler gånger till serien, för jag tror att om du ser den fler gånger så fördjupas upplevelsen. Skådespelarmässigt tycker jag att de vuxna lyfter serien, medan barnen inte är speciellt trovärdiga i början. Fram emot slutet blir de dock bättre.

The Haunting of Bly Manor lever inte upp till sin föregångare, men jag vill ändå återvända till serien i framtiden.