Vårmåne: En berättelse från Kina

Vårmåne: En berättelse från KinaVårmåne: En berättelse från Kina

Betyg: ☆☆☆
Författare: Bette Bao Lord
Originaltitel: Spring Moon – A Novel from China
Förlag: Rabén & Sjögren (1981)
Antal sidor: 459 sidor

Året är 1892 och Vårmånes slavflicka Mandelblomma hänger sig hellre än att bli bortskänkt som konkubin. Detta markerar startskottet för alla de förändringar som kommer att ske i Kina under åren som kommer. Huvudpersonen Vårmåne växer upp och åldras i ett Kina i ständig förändring, där gamla idéer möter nya, västinfluerade idéer, där landet tvingas anpassa sig eller riskera att hamna ur fas med resten av världen, ett Kina som tvingas öppna sig ut mot världen.

Inledningsvis känner jag mig lite lurad. På baksidan står det: ”Vårmånes slavflicka Mandelblomma tar en gruvlig hämnd på klanen”, vilket i mina öron mer låter som om det skulle vara en mordhistoria. Men den känslan varar inte längre, utan jag tjusas snart av bokens skildring av Kina. Därför att detta är återigen en bok om Kina, om Kinas historia, som bara råkar ramas in av Vårmånes livshistoria. Hon växer upp i en väldigt turbulent tid – det är Boxaruppror, det är slutet på en era, det är början på Kommuniststyret. Enligt en spådom är Vårmåne den enda i den gamla släkten Chang som ska leva att se fem generationer samlade.

Vårmåne är på många sätt som helst som vilken privilegierad kinesisk flicka som helst under den här tiden. Hennes fötter är bundna. Hon gifter sig med den familjen har utsett (även om hon motsätter sig det första partiet, vilket inte är helt typiskt). Hon får inte lämna huset annat än i nödfall. Men hon skiljer sig på många andra sätt från kvinnorna i sin släkt. Hon lär sig läsa och skriva, är intelligent och deltar i hennes farbröders ränker mot manchudynastin. På sätt och vis kan du påstå att just hennes utbildning visar på det Kina som kommer att förändras.

På något sätt vänds det hela och istället för att sträva mot det nya blir Vårmåne plötsligt den bakåtsträvande i kontrast med sin dotter Skimrande Jade. Hon vill hålla en del traditioner vid liv, som Skimrande Jade tycker är urdumt. Jag ogillar starkt Skimrande Jade. Hon är en missionär – skenhelig och pretentiös – och ser konstant ned på sina släktingar. Ändå är det hennes släktingar som räddar henne från de knipor hon ständigt hamnar i.

När vi ändå talar om karaktärer, så dröjde det tvåhundra sidor innan jag kunde skilja de tre bröderna åt. De heter Djärve Begåvade, Gedigne Begåvade och Ädle Begåvade. Här skulle jag nästan ha föredragit att namnen skrevs ut på kinesiska. Då skulle det förmodligen ha varit lättare att hålla isär dem.

Ibland känns boken lite hoppig. Det lutade länge åt en romans mellan Djärve Begåvade och Vårmåne, åtminstone fanns det undertoner åt det hela. Men när de skulle skiljas åt och det visade sig att det var romans dem emellan tog det mig lite på sängen. När hade det skett? Dessutom har jag försökt och försökt att få deras relation att bli mindre läskig. Även om han inte har samma mamma som hennes pappa, så är han ändå hennes farbror. Han har sett henne växa från barndom och är nästan trettio år äldre än henne. Nästan lika läskigt tycker jag det är att släktingen Augustivind uppvaktar Skimrande Jade.

Bao Lords vackra språk och beskrivningar förringas något av den slarviga korrekturläsningen. Jag är en väldigt överseende läsare. Jag vill så gärna förstå att ett stavfel här eller grammatikfel där inte stör mig nämnvärt. Men när samma fel återkommer flera gånger blir jag irriterad. Dialogen i boken markeras av citattecken och flera gånger hamnar dessa fel så att dialogen ”sluts” fastän det fortfarande är samma talare. I kinesiska skrivs de flesta förnamn med två tecken och det är inte alla som lika elegant går att skriva ihop som Vårmåne på svenska, men när jag för tredje gången läser ”skimrande Jade” fastän det torde vara ”Skimrande Jade” blir jag trött. Ännu tröttare blir jag på uteblivna kommatecken och felplaceringar av bokstäver (”Älde” istället för ”Ädle”, som jag dessutom läste som ”Äldre” och började undra vad det var för ny karaktär som dök upp hux flux).

Det kanske låter som om jag klagar mycket på den här boken, men det finns ett par saker som gjorde att jag tyckte väldigt mycket om boken: det vackra språket, beskrivningarna, hur levande den gjorde Kinas historia, att jag fann de flesta karaktärer sympatiska etcetera. På det stora hela var det hör en väldigt positiv läsupplevelse och jag ser väldigt mycket fram emot att läsa den andra av hennes böcker jag äger, Mittens hjärta.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Vårmåne: En berättelse från Kina

  1. Pingback: Lästa i augusti 2012 | C.R.M. Nilsson

  2. Pingback: Boktolva 2012 |C.R.M. Nilsson

  3. Pingback: Tematrio: Kroppsdelar |C.R.M. Nilsson

  4. Pingback: Topp tio böcker som utspelar sig i Kina » C.R.M. Nilsson

  5. Pingback: Mittens hjärta av Bette Bao Lord » C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.