Amerikanska gudar

Betyg: ☆☆☆
Författare: Neil Gaiman
Originaltitel: American Gods
Förlag: Mix Förlag (2012)
Antal sidor: 529sidor

Köp den hos till exempel Adlibris eller Bokus.

Shadow har bara några dagar kvar att sitta av sitt straff när han nås av nyheten att hans fru är död. Frisläppt och ännu inte helt övertygad om att hon verkligen är död, sätter han sig på planet hem och möter där mr Wednesday. Wednesday erbjuder honom ett jobb som springpojke, ett jobb som Shadow högst motvilligt accepterar. Han dras då in i ett märkligt äventyr där gamla gudar ställs mot de nya gudarna. En storm är på väg och det gäller att vara redo.

Jag hade lite svårt att komma in i den inledningsvis. Dels för att tankarna for till Stephen King hela tiden, som slog mig som märkligt då jag tidigare tyckt att det enda King och Gaiman har haft gemensamt är att de båda råkar innebo samma genre.

Men även dels rent språkligt på grund av översättningen. Ord som ”skräling” samt uttryck som ”du är en konstig kropp” fick mig att stanna upp. Vissa uttryck förstod jag, men tyckte var lite udda, och andra gjorde mig tvungen att fråga vad de verkligen innebar. Om jag hade läst den på engelska misstänker jag att betyget hade blivit högre.

När det gäller själva boken så behandlar Gaiman ett av mina favoritteman inom litteraturen – gudar och tro. Vad händer egentligen med en gud när de människor som dyrkat den en dag slutar att tro? Försvinner de bara eller dröjer de sig kvar? Gaiman utforskar en värld där de gamla gudarna inte stillatigande sitter tillbaka och låter sin existens suddas ut. Istället beskriver han en värld där de fortfarande finns närvarande, där de tar sina offer där de kan, och jag blir förtrollad. Påbörjar jag ett av de långa kapitlen kan jag inte stanna halvvägs, utan jag måste läsa till slutet av kapitlet.

För mig, som är mytologinörd, är något av det roligaste med Amerikanska gudar att försöka lista ut vilka gudar som Gaiman pratar om. Medvetet, tycks det, har han hållit sig borta från den välkända grekiska Pantheon och istället fokuserat på att nämna figurer från mindre kända Pantheon, såsom den slaviska eller de afrikanska. Gaimans behandling av mytologiska figurer är kreativ och lekfull, då de inte följer sina givna mallar helt och hållet. För den som är intresserad, och som har läst boken, finns det här en mycket intressant sammanfattning av de gudar som figurerar i boken.

Även med allt detta prat om gudar, om de fantastiska saker som sker, så är detta egentligen en bok om USA. USA är en smältdegel av andra kulturer, av folk som emigrerade eller deporterades från sina hemländer, och i tillbakablickar får vi se vad de tog med sig hemifrån i form av tro och väsen. Fantasifullt om dess USA:s historia och utveckling, från slaveri till det moderna USA, från en plats dit brottslingar deporterades till en av världens ledande nationer.

Alla ingredienser borde ha gjort Amerikanska gudar till en fantastisk berättelse, men även om Gaimans kännetecknande humor och skräck är där så är det något som går snett i utförandet av boken.