Hunger: A Memoir of (My) Body av Roxane Gay

Författare: Roxane Gay
Förlag: Harper (2017)
Antal sidor: 320 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Som tolvåring var Roxane Gay förälskad i en pojke, som lurade med sig henne till en stuga och där våldtog henne tillsammans med sina kompisar. För att aldrig vara så sårbar igen började hon äta. Hon byggde sig en fästning av sin egen kropp. Det här är en berättelse om Gays kropp, men också om andra kroppar. Om kroppar som bestäms av samhället som störande av ordningen. Om vår syn på fetma, men också Gays syn på den egna kroppen.

Förra året läste jag Roxane Gays essäsamling Bad Feminist och golvades. Golvades. Sedan dess har jag läst hennes artiklar och essäer, full av beundran för en av de vassaste skribenterna i vår samtid. När hennes Hunger: A Memoir of (My) Body kom ut i år visste jag direkt att det var en bok jag ville läsa. Jag har följt den sedan den kom ut. Läst recensioner. Läst debattartiklar. Läst utdrag. Till sist kunde jag inte hålla mig.

Vartenda litet ord är avvägt i Hunger. Det märks att Gay funderar mycket kring hur hon ska formulera sig för att få fram vad hon vill ha sagt, dra in läsaren i berättelsen, men detta är så flyhänt gjort att det inte känns som en ansträngning. Kanske för att hon erkänner ansträngningen som ligger bakom. Det är en emotionell resa, men en upplysande sådan. Hon skriver mycket personligt om vikt, hunger och samhällets syn på en person som är så stor som hon själv är. Att alla tror sig veta historien bakom hennes kropp, den historia som vi kollektivt berättar om feta människor, men ingen kan veta någon annans sanning. Om främlingar som plockar mat ur hennes kundvagn som de inte tycker att hon ska äta. Om fördomar som maskerar sig som omtänksamhet. Allt så himla skarpt skildrat.

Gay anklagas ibland för att vara fettfobisk, men i Hunger lägger hon alla korten på bordet. Hon skriver naket och ärligt om rätten att få finnas till, men också de begränsningar som samhället ställer upp för hennes kropp och rätt att få vara. Stolar är sällan anpassade för henne, folk tänker sig inte för när de bjuder in henne till författarengagemang; en miljon små förödmjukelser som är tillräckligt för att knäcka en människa. Om hur det känns att både acceptera sin kropp, och önska att den kunde förändras. Det är mänskligt och imperfekt, men så jävla bra skrivet. Det här är helt enkelt Gays egen sanning. Hennes relation till sin kropp.

Om jag skulle stryka under allt jag ville citera och bevara i minnet ur Hunger skulle boken till sist vara gul av överstrykningspenna. Det här är en av årets bästa böcker. Läs, för bövelen!

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare.

Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Hunger: A Memoir of (My) Body av Roxane Gay

  1. bam skriver:

    Wow, den här ska jag skriva upp på att köpa-listan direkt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *