Lögnspiran av Joseph A. Davis

Omslagsbild Lögnspiran av Joseph A. Davis

Författare: Joseph A. Davis
Serie: Marduriens ljus, #1
Förlag: Pärlan förlag (2020)
Antal sidor: 334 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Rikamu är bara sexton år, men har på grund av kejsaren och hans soldater förlorat det mesta: sitt hem, sin älskade farbror och sin lovande framtid som stensiare. Nu lever hon i huvudstaden Galuban, bland trädtopparna, som ett takbarn: en av många hemlösa ficktjuvar. I staden kommer snart kejsarens son Shalarun gifta sig. Ceremonierna inför bröllopet samlar rika gäster från hela Valarien. Därmed finns det många goda chanser för en ficktjuv. Men Rikamu har större förhoppningar än pengar och med list, mycket mod och en hel del hjälp av en osalig ande söker hon hämnd. Dock visar det sig inte var lätta att få hämnd när prins Shalaruns utländska brud har med sig en fruktansvärd krigare från en annan värld: Markus av Trolyrien. Till det yttre ser han ut som en blek, kortväxt yngling som gör bort sig på komiska sätt inför de viktiga bröllopsgästerna. Men han bär på en urgammal kraft som kan omintetgöra Rikamus planer – en kraft som kan få henne att tvivla på allt.

Lögnspiran är den första delen i en fristående serie som följer upp Joseph A. Davis Markus av Trolyrien. Tonen känns lätt allvarligare än i de tidigare böckerna, när vi får följa med till ett land som har blivit förtryckt av kejsare Alasar. Davis målar självsäkert upp en skakande bild av förtrycket som gör att Rikamus motiv är mycket enkla att förstå sig på. Hon är en karaktär som griper tag i en från första sidan, och hennes karaktärsutveckling genom boken är en av de största behållningarna i Lögnspiran.

Vad jag saknar är lite av humorn som fanns i de tidigare böckerna. Även om Markus råkar ut för en hel del kulturkrockar även i Lögnspiran, så är de inte lika underhållande som i de förra böckerna. Även om jag fick mig ett gott skratt när han oroade sig över om han skulle vara tvungen att slåss, men hamnade mitt i en ätartävling istället. Dessutom är jag inte särskilt förtjust i det fokus som läggs på Markus känslor för Diomeda eller hans framväxande känslor för Ilasa.¨

Men det jag gillar med Lögnspiran är att det finns ett ständigt driv framåt. Det segar aldrig ihop, utan jag som läsare sugs vidare i handlingen. Jag tycker som bekant om det lite större stråket av allvar i berättelsen, särskilt med befolkningens bekymmer och traditioner. Davis utvecklar skickligt sin fantasyvärld till att inkludera fler spännande, nyskapande kulturer.

Lögnspiran är ett friskt, spännande äventyr med humor, allvar och kanske lite väl mycket romantik för min smak.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Lögnspiran av Joseph A. Davis

  1. Pingback: Månadsrapport: November 2020 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.