Regissör: Clint Eastwood Manus: Paul Haggis Skådespelare: Clint Eastwood, Hilary Swank, Morgan Freeman Produktionsår: 2004 Längd: 132 minuter Exempel på var den kan köpas i olika format (som import) Bluray | Discshop DVD | Discshop
Boxningstränaren Frankie Dunns dotter har tagit avstånd från honom. Istället lever han för sin boxningsklubb och jobbet som tränare. Att han inte har några nära relationer stör honom inte. Men så kliver Maggie Fitszgerald in på klubben. Hon drömmer om att bli proffsboxare, har talangen och viljan men saknar en tränare. Envist riktar hon in sig på att få Dunn som tränare, som eftertryckligt inte tränar tjejer. Inte heller vill han engagera sig i någon på det viset, men till slut övertygar Maggies beslutsamhet honom.
Allting började med en bokrea. Där hittade jag en novellsamling vid namn Million Dollar Baby av F. X. Toole. Boxning har aldrig varit av intresse för mig, men den novellsamlingen slukade jag med hull och hår. Kort därefter köpte jag filmen vid samma namn, som är ett hopkok av tre noveller ur samlingen. Och så blev den liggande i närmare ett decennium utan att jag såg den, vilket nu framstår som fullständigt obegripligt.
På ytan är Million Dollar Baby en sportfilm som alla andra. Med snyggt foto och actionssekvenser bidrar den till att skapa en stämning som gör att tittaren envist hejar på Maggie, vill se henne lyckas i sina mål, trots att hon egentligen är för gammal. Men när en börjar skrapa lite på ytan inser en att det är en film om ensamma individer som finner varandra och behöver varandra. Om fattigdom och klass och trasiga familjerelationer. Om att hitta familj inte i biologiska band, utan skapa dem. Att den har fått Oscar för bästa film och bästa regi är välförtjänt.
Att Clint Eastwood inte vann för bästa manliga huvudroll är dock föga överraskande. I Million Dollar Baby spelar han en roll som jag har kommit att förknippa med honom: en grinig, äldre man som är lite smått sexistisk, men visar sig ha ett hjärta av guld. Och han gör det bra, onekligen, men det är väntat av honom.
Hilary Swank, å andra sidan, lever sig verkligen in i rollen som Maggie och hennes Oscar är välförtjänt. Likaså gör Morgan Freeman en briljant prestation i sin biroll, som han också fick en Oscar. Skådespelarnas fina kemi och brist på överdramatisering gör detta till en mycket brutal, stark film. Trots att jag visste vad jag hade att vänta mig åkte jag känslomässig bergochdalbana på slutet.
Million Dollar Baby är en lysande, stark film som är väl värd alla sina Oscars.
Det var väldigt längesedan jag såg denna, men jag minns att jag gillade den 🙂
Jag kan inte fatta att jag väntade så länge med att se den, så bra tyckte jag att den var 🙂
Pingback: Månadsrapport: Mars 2016 - C.R.M. Nilsson
Pingback: A Sunday Horse - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson