Alvblodet av Katharine Kerr

Omslagsbild Alvblodet

Författare: Katharine Kerr
Originaltitel: A Time of Exile
Översättare: Johan Frick
Serie: Deverry, #5
Förlag: Bonnier (1997)
Antal sidor: 389 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Under de trettio år som har gått sedan Rhodry Maelwaed återvände från Bardek och tiden som slav, har han härskat över Aberwydd med fast hand. Under denna tid har han inte återsett Jill och minnet av den tid de red tillsammans på den långa vägen som silverdolkar är allt som återstår. Men alvblodet i Rhodrys ådror har bevarat honom förunderligt ung. Folk har börjat viska och underliga rykten sprids. En dag återvänder Jill, men hon är inte längre den unga, vackra flicka han skildes från för så länge sedan. Nu är hon en mäktig magiker och bär med sig ett budskap till Rhodry: han måste ge sig av och lämna riket och sin familj bakom sig för alltid.

Serien om Deverry är indelad i olika akter och Avblodet inleder den andra akten, som även går under titeln The Westlands. Jag vet att jag har läst denna bok i samma veva som jag läste de andra, men av någon anledning har inget satt sig i minnet. Det finns inget av berättelsen som känns bekant.

Strukturellt följer Alvblodet de första böckerna i serien: vi börjar i Rhodrys nutid och hamnar sedan i det förflutna tillsammans med magikern Aderyn. Han är en människa som har vigt sitt liv åt alverna, ett folk vars historia rördes lätt vid i den första akten av serien, och att återuppväcka deras magi. Nu får vi följa med under Aderyns långa livstid och möte tidigare reinkarnationer av Rhodry. Hans öde är berört av något som alverna kallar för Väktare, väsen som liknar alverna men som inte är av denna värld.

Katharine Kerr blandar i Alvblodet in keltisk mytologi om feer och feväsen, med sin egna lilla tvist. Hon fortsätter att bygga ut den rika historia som gör denna värld som fängslande att befinna sig i. Nu förflyttar vi oss från Deverry till västlandet, till de nomadiska alverna, och det känns som platser som skulle kunna existera i verkligheten. Det här är verkligen ett gediget världsbygge.

Men trots det är Alvblodet inte den mest imponerande boken i serien. Snarare är den lite mellanmjölk. När jag nu lämnar det som jag har läst tidigare och beger mig in på okänd mark, hoppas jag att serien tar lite mer fart än vad som sker i denna första del av den nya akten.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Daggerspell (recension)

Darkspell (recension)

Dawnspell (recension)

Dragonspell (recension)

A Time of Exile/Alvblodet

A Time of Omens

Days of Blood and Fire

Days of Air and Darkness

The Red Wyvern

The Black Raven

The Fire Dragon

The Gold Falcon

The Spirit Stone

The Shadow Isle

The Silver Mage

Sword of Fire

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Alvblodet av Katharine Kerr

  1. Pingback: Månadsrapport: Maj 2020 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.