Dance Dance Dance av Haruki Murakami

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Haruki Murakami
Originaltitel: Dansu Dansu Dansu
Översättare: Alfred Birnbaum
Serie: The Rat, #4
Förlag: Vintage (1995)
Antal sidor: 393 sidor

Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.

Handling

Protagonistens flickvän försvann för en tid sedan och nu är han säker på att hon kallar på honom från det hotell där de en gång tillbringade en tid. Detta återför honom till den mystiska Sheep Man, som varnar honom för en överhängande fara. Det tvingar honom att återuppta sitt liv och leder fram till dels spännande möten, dels förluster.

Kommentarer

Det här är tydligen den sista delen i en serie där jag inte har läst någon av de tidigare delarna. Jag trodde att det var en fristående bok, men efter att ha konsulterat nätet sade det mig att Dance Dance Dance var så annorlunda i ton och utförande att den kunde läsas fristående. Inledningsvis, när allting från de tidigare delarna skulle sammanfattas, håller jag inte med, utan jag känner mig hopplöst förvirrad. Men det blir bättre och ja, den går definitivt att läsas fristående.

Det är en ganska klassisk Murakami. Det finns en katt. En kvinna som betyder mycket för huvudpersonen har försvunnit. En ung och udda, men väldigt vacker, flicka kommer in i huvudpersonens liv. Musiken är ständigt närvarande, likaså de udda drömmarna. Även med dessa vid detta lag välbekanta element, så känns det som om jag håller en helt ny, förtrollande historia i mina händer.

Ändå märks detta att det är förlagan till 1Q84-trilogin (mina recensioner: första, andra, tredje). Huvudpersonen utan namn i denna bok liknar definitivt Tengo med sin fäbless för matlagning och böcker. Likaså påminner de båda poliserna om de båda livvakterna i 1Q84. Yuki är en mer välartad version av Fukaeri, även om Fukaeri har ett inslag av Sheep Man i sig. Likaså dyker det upp en vacker, strypt kvinna. Skillnaden är att i Dance Dance Dance så rör sig händelseförloppet hela tiden framåt, det stagnerar inte som i trilogin, och alla karaktärerna är betydligt mer sympatiska.

Det finns väldigt få ledtrådar till Kikis försvinnande, vilket utlämnar både huvudpersonen och mig som läsare till att följa de mystiska krafter som leder honom vidare. Det är en underlig, snudd på hallucinatorisk resa, och när alla bitar faller på plats sitter jag och gapar. Jag hade inte väntat mig det.

Dance Dance Dance avslutas på ett ovanligt tillfredsställande sätt. Det känns som om säcken är mer hopknuten än den brukar vara, även om slutet ändå är förhållandevis öppet. Det känns som om det finns hopp för karaktärerna och inte som om alltihop slutar mitt i händelseförloppet. Ett riktigt tillfredsställande slut.

Dance Dance Dance är en klassisk, skruvad Murakami med ett bra tempo och ett mysterium som fängslar läsaren.

Andra böcker i serien

Hear the Wind Song

Pinball, 1973

A Wild Sheep-Chase

Dance Dance Dance