
Bildkälla: Discshop.
Regissör: Norman Jewison Manus: Melvyn Bratt och Norman Jewison Skådespelare: Ted Neeley, Carl Anderson, Yvonne Elliman, Barry Dennen Produktionsår: 1973 Längd: 106 minuter Exempel på var den kan köpas i olika format Bluray | CDON, Discshop, Ginza DVD | CDON, Discshop
Andrew Lloyd Webers rockopera är en klassiker på tv på Långfredagen och utspelar sig under Jesus sista dagar i livet. En konflikt brygger mellan Jesus och Judas rörande Maria Magdalena. Judas tycker hon distraherar Jesus alltför mycket från saken, att Jesus eftersätter sina plikter. Därtill oroar det honom att Jesus alltmer börjar uppfattas som en gud när han känner att Jesus bara är människa. De anländer till Jerusalem, till folkets jubel och prästernas förtret. Snaran snärjs allt hårdare åt runt Jesus hals: det står klart att den som kallas för Messias måste dö.
Om vi låtsades att Phantom of the Opera inte fanns, skulle jag nog säga att Jesus Christ Superstar är min favorit bland Webers verk. Det är någon vidunderligt med hur text och musik samspelar i denna. Fastän scenen under Trial Before Pilate (including the 39 lashes) inte är särskilt grafisk, måste jag alltid vända bort blicken: musik och text samverkar på ett sätt som får ångesten att stegras inombords. Hosanna och I Don’t Know How to Love Him, trots att jag inte är vansinnigt förtjust i Yvonne Ellimans röst, är ytterligare ett par favoriter ur musikalen låtar.
Detta är första gången jag ser hela filmatiseringen av Jesus Christ Superstar, och jag blir inte klok på den. Jag förstår att det i början av filmen är filminspelningsteamet som anländer i Israel för att göra Jesus Christ Superstar. Men de övriga anakronismerna, särskilt Herodes lilla sång- och dansnummer (även om det är väldigt underhållande), förstår jag mig inte riktigt på.dessa. Det blir en väldigt märklig blandning.
Av skådespelarna tycker jag att Carl Anderson, som spelar Judas, gör den starkaste prestationen. Karaktären är mer än lite sexistisk, men när Anderson sjunger lyckas han verkligen få fram ångesten, våndan och ilskan som Judas känner. Damned For All Time ger mig rysningar. Den som jag upplever är svajigast är Ted Neeley (Jesus), även om han verkligen rycker upp sig fram emot slutet. När han ifrågasätter varför han ska dö vill jag bara gråta.
Jesus Christ Superstar är en magnifik upplevelse med den fantastiska musiken och Carl Andersons briljanta prestation.
När denna film kom så var jag med i Kyrkans ungdom. Vi fick faktiskt kika på en förhandsvisning av filmen innan den gick upp på bio. Den är superbra och jag hade även musiken på vinylskiva på den tiden.
Jag skulle vilja ha musiken 🙂
Har inte sett musikalen på film, märkligt nog, men på scen med Ola Salo som Jesus. Gillar verkligen Salo men tyvärr var inte detta hans livs roll 🙁
Jag ville se Salo i rollen, men tyvärr var kassan lite skral just då 🙁
En av få musikaler jag inte sett. Har däremot sjungit I dont know how to love him några gånger.
Filmen är riktigt bra 🙂 Lite speciell, men bra. Jag har inte sett musikalen på scen, men däremot varit på konsert med musiken.
Misstänker för övrigt att jag kanske har sett dig sjunga den låten. Såg en uppsättning i Hedvigs kyrka (eller var det Olai?) i Norrköping för ett antal år sedan 🙂
Pingback: Månadsrapport: April 2015 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Månadsrapport: April 2020 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson
Pingback: Enligt Maria Magdalena av Marianne Fredriksson - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson
Pingback: Påskig boktagg - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson
Pingback: Månadsrapport: April 2021 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson