Murder Most Foul: Högklassig novellsamling

Murder Most Foul

Medverkande författare: Ray Bradbury, Arnold Bennett, Maurice Level, Edmund Crispin, Jack London, John Collier, W. Somerset Maugham, Edgar Allan Poe, Georges Simenon, Guy de Maupassant, Simon Brett, Agatha Christie, A. M. Burrage, Mann Rubin, Isaac Asimov, Eddy C. Bertin, sir Arthur Conan Doyle, Dorothy L. Sayers, Thomas Burke, Richard Bloch, Amelia B. Edwards, G. K. Chesterton, William Faulkner, Margery Allingham, Algernon Blackwood, P. D. James, Freeman Wills Crofts, Ambrose Bierce, Winston Graham, Mor Jokai
Förlag: Treassure Press (1987)
Antal sidor: 352 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Utgått ur försäljning.

Murder Most Foul är en novellantologi som samlas kring ett enda gemensamt tema: mord. I denna samling sammanvävs intriger, mysterier och kallblodade mord till en bok som bör tilltala den vane och den ovane läsaren av kriminalhistorier. Trettio stora namn inom genren bidrar med egna alster.

Det finns vissa böcker som har blivit stående i bokhyllan för att samla damm i flera år och när du väl läser den förstår du inte har gjort det mycket tidigare. Murder Most Foul är en sådan bok för mig. Jag plockade upp den för att se om den var något att ha eller om jag skulle rensa ut den, och fastnade för Ray Bradburys inledande novell. När jag sedan bläddrade till innehållsförteckning och insåg just hur många bra författare som medverkade ville jag direkt sätta igång och läsa den.

Murder Most Foul erbjuder en imponerande spännvidd av spännande och stundtals mycket otäcka mordhistorier. Det är allt från klassiska mordmysterier till science fiction involverande rymdskepp och robotar, till spökhistorier och mer humoristiska noveller. De berättas ur mordoffers eller mördares synvinkel, ur utredares eller vittnes synvinkel. Sammantaget blir det en spännande blandning som faktiskt skapar en snygg helhet.

Ovanligt nog håller också i stort sett alla noveller en hög klass, och skulle nog på egen hand förtjäna antingen en fyra eller en femma i betyg. Visst innehåller Murder Most Foul några noveller som inte riktigt når ända fram. The Kennel av Maurice Level är så förutsägbar att jag enbart utifrån titeln förstod vad som skulle hända; The Hand av Guy de Maupassant innehåller så mycket välbekanta teman att det knappast upplevdes som originellt; Tickled to Death av Simon Brett upplevs som ett av de där bisarra, surrealistiska humoravsnitt som varje kriminalserie måste göra minst ett avsnitt av; Light Verse av Isaac Asimov byggde på en intressant idé men den korta längden gjorde att den kändes outvecklad; och sist, men kanske sämst, You Got to Have Brains av Robert Bloch som mestadels kändes rörig.

Murder Most Foul är en riktig godisskål till novellsamling och i stort sett varje novell är som en god karamell: det går inte att bara ta en, utan du måste läsa några stycken åt gången.

betyg4

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 svar på Murder Most Foul: Högklassig novellsamling

  1. Lena skriver:

    Wow, låter intressant.

  2. Monika skriver:

    Visst är det lite störande/roligt vilka guldklimpar man egentligen har i sin bokhylla. Utan att veta om det 🙂

  3. Pingback: Kaosutmaningen 2015 - C.R.M. Nilsson

  4. Pingback: Kaosutmaningen är klar - C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.