En tv-serie jag gillar men som ingen annan tycker om

birds of prey
Bildkälla: IMDB.

En av mina favorittv-serier som barn var Gothams änglar (Birds of Prey, på engelska), som följde Batmans dotter Helena Kyle. Liksom sin pappa försvarar Helena Gotham mot olika typer av hot. Det är en orgie i övernaturliga förmågor och mer eller mindre välskrivna avsnitt, men jag älskade showen när den fortfarande gick på tv.

Dessvärre lades den ned efter sin första säsong. Så här tio år efteråt är den i stort bortglömd. Jag har funderingar på att se om serien idag, men är samtidigt lite rädd. Vissa saker ska kanske bara vara minnen.

En tv-serie jag kan citera

Ianto_Jones
Bildkälla: Wikipedia.

Det finns nog fler än jag vill erkänna. Men den första jag kom att tänka på var Torchwood, som nämligen innehåller en viss Ianto Jones. Jag är helt övertygad om att Ianto har några av tv-världens bästa repliker, eller så är det hur Gareth David-Lloyd levererar dem som gör dem så suveräna.

En favoritscen där hans sarkastiska humor kommer till ytan är i 2×2 Sleeper:

Toshiko Sato: No, I can’t just hook something up! The entire telephone network is down.
Owen Harper: What about a mobile connection?
Toshiko Sato: [slowly] The. Entire. Telephone. Network. Is down!
Ianto Jones: Mobiles, landlines, tin cans with bits of string, everything, absolutely everything: no phones, phones all broken.
[holds up hand in imitation of telephone]
Ianto Jones: Hello? Anyone there? No! Cause the phones aren’t working!

Det finns mycket han säger som är värt att citera. Nu blev jag sugen på att se om de första två säsongerna av serien. De andra två är bra, men vissa dagar föredrar jag att låtsas som att de inte existerar.

En skådespelare som kan få mig att titta på en serie

Den här frågan var inte särskilt svår, därför att jag kom direkt att tänka på två skådespelare som kan övertyga mig om att titta på nästan vad som helst som de medverkar i.

benedict

Benedict Cumberbatch är en av mina favoritskådespelare. Min första bekantskap med honom var i tv-serien Sherlock, precis som så många andra, och det fick mig att följa honom överallt. Nu har jag sett honom i åtskilliga filmer och till och med följt med honom till radiodramat Cabin Pressure. Är Benedict Cumberbatch med i något, då kommer jag troligen att titta på det.

En annan sådan skådespelare är Peter Wingfield. Om du inte har hört talas om honom, så är det okej. Han spelade i Highlander: The Series på 90-talet och fick kultstatus som den ytterst pragmatiske Methos, men har efter det inte haft så stora framgångar trots att han är duktig. Nu har han gått i methos_01pension som skådespelare och återupptagit studierna för att bli läkare. Men innan dess var han en skådespelare som kunde övertyga mig om att se allt han var med i. Jag har till och med i en uppvisning av dåligt omdöme suttit uppe till klockan 4 på natten för att lyssna på honom när han medverkade i kanadensisk radio.

Fast att han kan övertyga mig om allt kanske är en sanning med modifikation: han hade en återkommande roll i 24 och den serien har jag faktiskt inte sett ett enda avsnitt av.

Agents of S.H.I.E.L.D

agents of shield

Just nu följer jag bara två tv-serier helhjärtat: Agents of S.H.I.E.L.D och The Mentalist. Halvhjärtat följer jag också Elementary.

Det förvånar mig att jag inte har skrivit om Agents of S.H.I.E.L.D tidigare, eftersom det är min favorit bland dessa. Serien följer Coulson efter att han har återvänt från de döda och det nya team som han sätter ihop för att undersöka diverse märkliga fenomen.

Serien är skapad av Joss Whedon, som ligger bakom Buffy. Och det märks. Skye har Buffys humor och slänger sig med popkulturella referenser på samma vis; Simmons är Willow från de första säsongerna; Fitz är som en blandning mellan tidig och sen säsong-Xander och Ward är Angel när han var som tråkigast. Jag skulle vilja säga att Coulson har lite av Giles i sig, särskilt i det senaste avsnittet.

Nu låter det som om jag gnäller, men det gör jag inte. Även om karaktärerna är igenkännbara, så tycker jag väldigt mycket om Agents of S.H.I.E.L.D. Serien består av en bra blandning av action och humor, och nu börjar även karaktärerna bli varma i kläderna och få lite extra liv så att jag ärligt talat kan säga att jag har favoritkaraktärer (Fitz och Simmons).

Överlag tycker jag att serien är mer lyckad än jag hade väntat mig. Jag vet vad jag kommer göra torsdagar klockan nio framöver: bänka mig framför Agents of S.H.I.E.L.D.

Frågestund: Favoritkaraktärer, del 1

Den fråga som Jessica ställde var denna:

Vilka är dina favoritkaraktärer? Både bland bokkaraktärer och filmkaraktärer

Eftersom frågan är så pass bred tänkte jag dela upp den i minst två delar. Eftersom jag inte fastnar så mycket för filmkaraktärer, tänkte jag att tv-karaktärer kanske är bättre.

Bildkälla.

Först ut är Ianto Jones från tv-serien Torchwood. Han är den som sköter arkiven inom organisationen och är lite alltiallo. Anledningen till att jag verkligen gillar honom är att hans syrliga kommentarer alltid får mig att skratta och är ljusglimten i avsnitten. Lite illustrerat av denna konversation i s2xe2 Sleeper:

Toshiko Sato: No, I can’t just hook something up! The entire telephone network is down.
Owen Harper: What about a mobile connection?
Toshiko Sato: [slowly] The. Entire. Telephone. Network. Is down!
Ianto Jones: Mobiles, landlines, tin cans with bits of string, everything, absolutely everything: no phones, phones all broken.
[holds up hand in imitation of telephone]
Ianto Jones: Hello? Anyone there? No! Cause the phones aren’t working!

En annan favorit är från en tv-serie jag har slutat tittat på, och det är doktor Spencer Reid från Criminal minds. Han är hyperintelligent med eidetiskt minne och har ett antal examina från universitetet. Eftersom han är yngst får han, i de säsonger jag har sett, ta på sig lillebrorsrollen till de övriga karaktärerna.

Hyperintelligent är ett ord som ofta återkommer bland mina favoritkaraktärer. Till exempel Sherlock Holmes, särskilt när Benedict Cumberbatch spelar honom. Jag skulle nog aldrig stå ut i verkligheten, men på tv är Sherlock definitivt en av mina favoriter.

Jag tror att jag tidigare har konstaterat att jag gillar tv-serier som bygger lite på Sherlock Holmes/Dr Watson-dynamiken, däribland platsar The Mentalist in. Patrick Jane är även han väldigt intelligent och den mentalist som titeln anspelar på. Ytterligare en karaktär som jag troligen inte skulle stå ut med i verkliga livet, men vars påhitt får mig att skratta eller stöna ”Jane”, lite lidande men affectionate, på tv.

White Collars Neal Caffrey är en femte favorit och han följer lite temat på de andra. Intelligent, otroligt bra på det han gör. Han är lite mer känslostyrd än mina andra favoriter, men det gillas starkt. Han är också en sådan karaktär som är bra på att få mig att skratta.

Jag kan inte låta bli att nämna excentriske Fox Mulder från Arkiv X. Även han är väldigt intelligent och har, liksom Reid, ett eidetiskt minne, men det som drar mig till honom är väl det att han vill tro. Sedan gör han ju dumheter som får mig att hålla för ögonen, men det är en annan femma…

Så vad kan vi konstatera om mina tv-favoriter? Att jag tydligen gillar intelligens och sarkasm.

Två riktigt bra brittiska miniserier

Nu när terminen är över för denna gång har jag mest ägnat helgen åt att ta det lugnt, läsa och titta lite på TV. Det har kanske inte undgått någon att jag tycker om brittisk TV – var det här jag skrev att jag har tittat på så mycket brittiska serier att amerikansk engelska låter helt fel? – och sommaren brukar alltid vara bra för sådana.

restless7tvf-2-webNu i helgen hade Restless, en miniserie i två delar, premiär på ettan. Det är en spionhistoria vars ”nutid” utspelar sig under 70-talet och berättas genom återblickar till andra världskriget. Under ett besök hos sin mamma får Ruth Gilmartin veta att denna var spion under kriget och att hon nu tror sig på nytt vara i fara.

Hayley Atwell, som spelade Peggy Carter i Captain America, spelar mamman som ung och Rufus Sewell (En riddares historia; Zen) spelar hennes spionchef. Det är mycket snyggt filmat och spännande.

ice-cream-girls-1x01Den andra miniserien jag tittade på nu i helgen var första avsnittet av Ice Cream Girls. Det första avsnittet av tre sändes i onsdags, men jag tittade på Play. Den handlar om två kvinnor som i sin ungdom blev anklagade för att ha mördat en lärare. Den ena gick fri, den andra dömdes. Serena har nu tvingats flytta tillbaka till hemstaden på grund av sin mors vacklande hälsa. Poppy har precis släppts fri från fängelset.

Det är inte så mycket skådespelare jag känner igen i den här, förutom Jodhi May som spelar Poppy. Hon är en skådespelare jag blir glad av att se, även om jag inte är hennes största fan, och hon har spelat i serier som The Amazing Mrs Pritchard (väl värd att se) och Tipping the Velvet (baserad på Sarah Waters roman vid samma namn).

Ice Cream Girls är också väldigt spännande och lite klurig. Jag satt under stor del av söndagsförmiddagen och försökte klura ut hur det låg till. Mördade flickorna verkligen honom, eller var det någon annan? Det ska bli spännande att se hur det ligger till.

Mina favoritserier från i år

Förra året skrev jag om 9 TV-serier som jag räknade som mina favoriter. I år tänkte jag däremot skriva om vad jag har tittat på sedan i januari och tyckt väldigt mycket om.

Utan inbördes ordning:

The Bletchley Circle: Jag har ju skrivit om den tidigare, men det var verkligen en bra serie. Handlingen i grova drag är att fyra kvinnliga kodknäckare använder sina talanger för att hitta en seriemördare.

Smart och snyggt.

Mr Selfridge: Vem hade kunnat ana att en serie om ett varuhus och dess excentriske grundare i ett tidigt 1900-tals London skulle vara så pass bra? Jag har suttit som klistrad.

Dramatisk ”såpa” (men med bättre skådespeleri och lite mer sammanhängande handling). Jag är väldigt sugen att läsa boken som tv-serien lär vara löst baserad på.

Merlin: De har visat sista säsongen av en av mina favoritserier nu i vår. I lördags körde de sista avsnittet och jag grät floder. Det är en serie jag kommer att sakna.

Fortfarande mycket humor och samma varma vänskap, men en lite mörkare säsong. Det har inte riktigt sjunkit in att det är slut ännu.

 

Ett av min mål för i år har varit att titta mindre på tv, vilket jag måste säga att jag har lyckats hålla. Däremot har jag tittat på så mycket brittiska serier att amerikanska accenter börjar låta väldigt konstigt i mina öron.

Ett steg in i fiktionens värld

Jag hittade den här någon gång förra året hos enligt O. Hon skrev så här: Vilka fiktiva personer, som lever i en bok, en film eller en tv-serie, skulle du vilja göra följande med?

1. Vilken karaktär skulle du kunna bli vän med?

Jag skulle nog kunna bli ganska goda vän med Oshima från Kafka på stranden (han är en av mina största favoriter bland fiktiva karaktärer, det är därför han är med så mycket den här veckan). Vi skulle förenas av vårt bokintresse. Likaså har jag en känsla av att jag skulle kunna bli ganska god vän med Alan Bennetts version av drottning Elizabeth II. Samma sak där: vi skulle förenas av vår kärlek till böcker.

2. Vilken fiktiv person skulle du aldrig vilja möta i verkligheten?

Ärligt talat så finns det nog ett par stycken, men en person som jag skulle springa i motsatt riktning om jag mötte på gatan vore nog Hannibal Lecter. Hannibal Lecter skrämmer ärligt talat skiten ur mig.

Jag skulle heller inte vilja möta Voldemort. När jag sitter i soffan och skriver detta är jag inte så rädd för Voldemort, men jag skulle nog bli rädd om jag mötte honom i verkligheten.

3.  Det är lördag och du har inga planer för kvällen. Vilken karaktär ringer du och vad gör ni?

 Jag ringer upp Sullivan från Maggie Stiefvaters Ballad när han var yngre och han tar med mig till den där irländska puben som förekommer i novellen The Hounds of Ulster. Då kan jag sitta tyst och lyssna på när de spelar.

4. Du behöver ett nytt jobb, vilken karaktär skulle du vilja arbeta med?

Jag skulle vilja säga Tony Hill från Val McDermids deckarserie, men med tanke på vad som hände i Fever of the Bone känns det kanske som om jag borde låta bli… Tony Hill var, för övrigt, en av anledningarna till att jag blev intresserad av psykologi. Mitt fokus har då förändrats från den kriminella hjärnan till att bli mer intresserad av behandling eller organisationsstruktur, men han inspirerade mig fortfarande.

5. Du ska starta en bokcirkel. Vilka fyra karaktärer bjuder du in och vilken bok diskuterar ni?

Sherlock Holmes, därför att han har sina udda små intresseområden och skulle säkert kunna tillföra intressanta analyser av olika scenarion. Margaret Prior, från Sarah Waters Affinity, verkade vara väldigt beläst och kunnig. Får jag ta Oshima igen? Därför då tar jag med honom också. Sedan Ash från Jesse Hajiceks The God Eaters, som även han var väldigt beläst. Vi skulle nog diskutera Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Jag tror alla skulle ha en hel del att säga om den boken.

6. Det är mitt i natten och du har tappat nyckeln och kan inte komma in. Vilken karaktär kontaktar du för att få hjälp?

Jag skulle nog kontakta Ziva från NCIS för att be henne dyrka upp låset. Alternativt Henry från Tidsresenärens hustru. De är båda väldigt duktiga på att dyrka lås.

7. Gör en resa tillsammans med en fiktiv person. Vart skulle du resa och med vem?

Jag skulle nog vilja resa med den namnlösa berättaren från Changing Planes av Ursula K. Le Guin. Jag är kluven om vi skulle resa till planet Ansarac med sina fågellika invånare eller, förutsatt att vi kom på ett sätt att inte skada det ömtåliga planet, till Zuehe. Jag kände smärtfylld längtan att besöka det planet när jag läste om det, men förstod att även om detta vore verklighet så skulle jag aldrig kunna resa dit.

8. Om du fick gifta dig med en fiktiv person, vem skulle det då vara?

Den här frågan har orsakat mig huvudbry ett tag (enkäten har legat halvfärdig i min utkast-mapp sedan förra året). Kanske skulle jag vilja gifta mig med en vuxen Sam Roth, förutsatt att han har gjort slut med Grace, då han verkar vara en väldigt mysig prick. Men ärligt talat så vet jag inte.

9. Du har problem som du skulle vilja diskutera. Vilken karaktär pratar du med?

Jag tror jag skulle vilja prata med Mara och Blues mostrar ifrån Kretsen av Maggie Stiefvater. De skulle i alla fall kunna ge mig en ganska tillförlitlig lösning av problemet, har jag en känsla av.

10. Hoppa in i en bok, film eller tv-serie. Vilken väljer du och vem blir din karaktär?

Jag skulle nog vilja hoppa in i Harry Potter-böckerna. Troligen skulle jag bli insorterad i Slytherin, eventuellt Ravenclaw, och spendera större delen av min tid i biblioteket. Quidditch skulle troligen inte vara något för mig, men jag skulle nog försöka tjata mig till en tidvändare för att kunna läsa så många kurser som möjligt. Madam Pomfrey skulle nog påpeka för mig att det inte skulle vara bra för min hälsa.

Så en boknördig slytherinare… På sätt och vis låter det inte så värst annorlunda gentemot den jag är i verkligheten.

Veckans skörd #18 Jag kunde inte motstå

Böcker

De hade lite rea på en second hand-butik och jag hittade böcker som hade stått på önskelistan ett tag…

bookhaul2

  • Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay bloggade väldigt många om förra året och jag blev nyfiken på den.
  • Skriv på! av Elizabeth George gick ju bara inte att motstå. Skrivarhandböcker är något jag ständigt är på jakt efter.
  • Drottningen vänder blad av Alan Bennett var ett tips jag fick av Boktjuven. Jag har redan hunnit läsa den och det är verkligen en helt underbar bok.
  • The Encyclopedia of Drawings Techniques av Ian Simpson är det enda riktiga impulsköpet. Men så vill jag ju blåsa liv i mitt tecknande på nytt också…

Nu är rean snart slut och då återupptas köpstoppet. Jag tycker nästan det ska bli skönt.

Film och tv-serier

glee+järnladyn

Discshop har ju haft lite rea, de också.

  • Glee, säsong 3: Troligen den sista säsongen av serien jag köper. Jag började tröttna under tredje säsongen och har bara sett fyra avsnitt av den senaste säsongen. Tror det är ett avslutat kapitel för min del.
  • Järnladyn: Nu jublar en av mina vänner! Det har ju bara gått nästan ett år sedan hon rekommenderade filmen till mig…

Om en stund ska jag iväg och köpa bokhylla.

Merlin (säsong 3): En väldigt stark säsong

Jag är förmodligen fortfarande på kurs just nu och missar därför Merlin, le sigh. Oh well, det är vad vi har SVT play för. Under tiden lämnar jag er med denna recension av säsong 3 som kan innehålla spoilers för tidigare säsonger:

Merlin / Säsong 3Betyg: ☆☆☆☆☆
Skapare: Julian Jones, Julian Murphy, Johnny Capps, Jake Michie
Skådespelare: Colin Morgan, Bradley James, Katie McGrath, Angel Coulby
Produktionsår: 2010
Säsong: 3
Antal avsnitt: 13

Finns till exempel hos CDON eller Ginza.

Handling

Morgana, som har varit försvunnen en tid, återfinns av Camelots riddare och återförs till en överlycklig Uther. Merlin vill glädja sig med de andra åt hennes återkomst, men något stämmer inte. Cenreds arméer knackar på portarna och det står allt klarare att det befinner sig en förrädare i Camelot. En förrädare som gör allt för att kunna störta Uther.

Kommentarer

I mångt och mycket tycker jag att Merlin, säsong 3, handlar om att växa. Arthur växer allt efter säsongens lopp till att bli ännu mer av den man som ska bli den kung Camelot, och Albion, behöver. En man som vi tidigare bara har sett skymtar av. Merlin ska växa i sin roll för att bli den störste trollkarlen som finns. Morgana är på väg att bli den översteprästinna som hon är ödesbestämd att bli, men är mest lärling till Morgause under säsongen.

Säsongens bästa, men kanske också mest pinsamma, avsnitt upplever jag är Goblin’s Gold då Merlin råkar släppa loss en vätte som ställer till kaos. Jag skrattade så att jag kiknade och tycker dessutom att ögonblicket mellan Gwen och Arthur efter att Arthur har förvandlats till en ”åsna” är något av det sötaste jag har sett. En annan favorit är The Sorcerer’s Shadow, som är allvarligare i tonen och där Merlin blir tvungen att göra ett svårt val.

Jag upplevde att säsong 3 hängde ihop väldigt snyggt, men att det också kändes lite som ett mellanspel. Alla avsnitt är väldigt starka, men få briljerar, utan det känns som sagt som en uppbyggnad inför nästa säsong, som är den nästsista.

Spännande är det i alla fall och med samma humor och värme som först drog mig till Merlin och som har gjort det till en av mina favoritserier.