Blood of Elves av Andrzej Sapkowski

Författare: Andrzej Sapkowski
Originaltitel: Krew elfów
Översättare: Danusia Stok
Serie: The Witcher, #3
Förlag: Gollancz (2020)
Antal sidor: 315 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

I hundratals år har människor, dvärgar, gnomer och alver lyckats leva sida vid sida relativt fridfullt. Men tiderna har förändrats. Den bräckliga freden är över och raserna slåss åter mot varandra. Den enda bra alven, enligt vissa, är en död alv. Geralt, en häxkarl med oanade krafter, har fått tag i sitt Överraskningsbarn. Men Ciri är kanske inte det barn hade förväntat sig, utan någon med krafter som har förutsagts kunna förändra världen – på gott och ont. Geralt måste nu skydda henne mot de som vill henne illa och kanske tvingas inse att detta är en strid han inte kan hålla sig neutral i.

Blood of Elves överraskar mig. Jag har vant mig vid det lite mer sparsmakade i novellerna, men här i den första romanen om Geralt är det mer detaljrikedom. Vi följer inte enbart Geralt, utan flertalet karaktärer och intriger vilket målar upp bilden av en splittrad Kontinent. Det är mycket ränksmideri och Geralt med Ciri befinner sig mitt uppe i smeten. Det är spännande och lite oklart vem som är det stora hotet.

Ett vanligt problem inom fantasy brukar vara infodumping, vilket innebär att författaren försöker pracka på läsaren så mycket information om världen som möjligt i början av boken tills huvudet fullständigt snurrar. Blood of Elves har lite motsatt problem. Det känns som om jag får ledtrådar till den här världen, att det finns något mycket större bortom det jag förstår och får veta. På sätt och vis får det världen att kännas mer verklig. På sätt och vis gör det mig frustrerad. Men jag tycker om hur han inte skriver läsaren på näsan kring den rasism som finns i världen, riktad mot ickemänskliga varelser. Vi ser den tydligt genom människornas handlingar och det är inte vackert.

Medan jag läser Blood of Elves, börjar jag fundera på om jag inte händelsevis har råkat höra Andrzej Sapkowskis namn i samband med diskussioner kring mäns bristande förmåga att skriva kvinnor i fantasy. För att vara rättvis, det känns som om han försöker skapa intressanta, starka kvinnor… som konstant faller för Geralt. Som är konstant fixerade vid sitt utseende. Som tydligen inte kan träna om de har mens. När jag läste om hur Triss läxade upp Geralt och de andra för att de lät Ciri träna med mens, hade jag precis rivit av ett rejält tungt och svettigt styrkepass trots att jag hade mens. Mens är, i allmänhet men med vissa undantag, inte något som gör oss kvinnor fullständigt oförmögna under en tid i månaden.

Nu låter det som om jag klankar ned på Blood of Elves, vilket inte är min mening. Jag sträckläser den här med förtjusning och är fullständigt fast i Sapkowskis grepp. Det känns som om det bara kan bli bättre.

Andra delar i serien

The Last Wish (recension)

Sword of Destiny (recension)

Blood of Elves

Time of Contempt (recension)

Baptism of Fire (recension)

The Tower of the Swallow (recension)

The Lady of the Lake (recension)

Season of Storms (recension)