Dödsritten: En ny favorit

DödsrittenBetyg: ☆☆☆☆☆ REKOMMENDERAD
Författare: Maggie Stiefvater
Originaltitel: The Scorpio Races
Förlag: B Wahlströms (2012)
Antal sidor: 335 sidor

Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON. Den här var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack så mycket!

Handling

Den första november varje år går Scorpioloppet av stapeln på ön Thisby. Männen rider de capall uisce, bäckahästar, som de har tämjt under året i hopp om att vinna loppet. Många kommer att dö.

Sean Kendrick är fyrfaldig vinnare av loppet, men i år bara måste han vinna för att kunna köpa tävlingshingsten han drömmer om. Mot sig har han den första kvinnliga ryttaren, Puck Connolly. Trots att de förälskar sig i varandra kan det bara finnas en vinnare.

Kommentarer

Maggie Stiefvater har målat upp en värld där folket försöker leva sitt liv som vanligt, men med ett öga ständigt ut mot havet i hopp om att se bäckahästarna i tid. Om du hör hovarna klappra mot marken, då är du död. Stämningen suger in mig som läsare och jag känner mig spänd under hela boken. Det finns en underströmning av fara i texten som gör att nerverna pirrar.

Genom Pucks och Seans ögon förälskar jag mig i detta land. Trots faran, trots monstren som kommer upp ur havet, trots de sexistiska gamla gubbarna som poppar upp senare i berättelsen, hyser jag större förståelse till Pucks och Seans kärlek till ön än Gabes, Pucks brors, stora och lättförstådda längtan därifrån. Det är en fruktansvärd, men helt fantastisk plats.

Jag är fängslad från första till sista sidan. Det är omöjligt att lägga den ifrån sig, men ibland måste jag stanna upp och suga på vissa meningar därför att de bara är för bra. Inledningsmeningen på hela boken, ”Det är den första dagen i november, så idag kommer någon att dö”, återkommer och får hjärtat att dunka till lika hårt för varje gång den dyker upp. Språket är lika vackert, som det är olycksbådande, genom hela boken.

Känslan jag har efter att ha läst ut Dödsritten är närmast av förlust. Det var länge sedan jag hade en sådan läsupplevelse att jag blev totalt uppslukad av den. Att jag kände att jag befann mig i den världen. Puck och Sean känns nästan som gamla vänner och jag vill inte sluta läsa. Jag vill inte slungas ut ur den här världen. I flera dagar efteråt tänker jag på boken och varje gång jag ser en häst, börjar jag på nytt tänka på den. Men jag kan glädja mig åt att det här är en bok jag kan se mig själv läsa om flera gånger utan att tröttna. Jag ser fram emot att återvända till ön Thisby.

Med sitt vackra språk och sinne för att bygga upp atmosfär, har Maggie Stiefvater gjort det igen: skrivit en bok som har varit omöjlig att lägga ifrån sig. Jag räknar månaderna fram till dess att blir socialt acceptabelt att läsa om Dödsritten igen.

Ett urval av andra som har bloggat om Dödsritten

Unga böcker; Boktokig; Tessans bokblogg; Bibliotekskatten

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

15 svar på Dödsritten: En ny favorit

  1. Bokpandan skriver:

    Var den svenska översättningen bra? Jag funderade mycket på hur vissa saker som t. ex ”the Scorpio-race” skulle kunna översättas utan att det blev dumt eller fånigt, men det verkar ju ha gått bra! Skulle du rekommendera att läsa den igen, fast på svenska? 😉

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Översättningen är väldigt bra. Kan bara komma på två saker som jag inte riktigt gillade med den. Det ena var uttalsguiden för capall uisce i berättelsen vilket inte stämde med vad som stod i efterordet. Det andra var att de hade översatt water horses till vattenhästar när vi faktiskt i svensk mytologi har en motsvarande varelse: bäckahäst. I vilket fall som helst så rekommenderar jag att läsa om den – på svenska, engelska, bara man gör det flera gånger 😉

  2. Nike Bengtzelius skriver:

    Tufft med bäckahästar! 😮 Även om författaren själv kanske inte kände till dem, hehe. Synd att översättaren inte gjorde det?

  3. Carina Jansson skriver:

    Hej! Googlade just recensioner av Dödsritten och blev glad när jag hittade den här som jag tycker är både välskriven och träffande!

    Och när jag nu ändå läste kommentarerna också vill jag passa på att tacka för berömmet och nämna att jo, jag är väldigt bekant med ordet ”bäckahäst” och funderade som hastigast på att använda det i översättningen. Efter lite research valde jag dock att använda ”vattenhäst” i stället, eftersom den svenska/nordiska benämningen helt enkelt inte passade in på dessa havslevande varelser. Skickar med ett utdrag från ne.se (där ”keltiska vattenhästar” till och med nämns, något jag inte ens insett förrän nu! :))

    Vänliga hälsningar
    Carina (översättaren)

    bäckahäst, ett övernaturligt väsen i sydsvensk folklore, liksom i dansk, norsk och isländsk. Den har i Skåne (utom i nordöst), västra Blekinge och södra Halland varit det vanligaste vattenväsendet i folktron, på många håll en allmän traditionsdominant.

    Medan den antropomorfa näckgestalten oftast förknippats med spelmanstraditionen eller satts i samband med drunkningsolyckor framstår bäckahästen främst som en skämtsam trickster men har också fungerat som pedagogiskt skrämselväsen. Ett karakteristiskt drag är bäckahästens förmåga att växla gestalt, något den har gemensamt med näcken i den sydligare formen av svensk näcktro (som i detta avseende kan ha påverkats av sydsvenska bäckahästsägner), men också med keltiska vattenhästar, enligt somliga forskare den skandinaviska bäckahästföreställningens källa.

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Hej Carina!

      Väldigt intressant att höra resonemanget bakom översättningen. Men just vad är det du inte tycker passar in? Jag kanske tolkar fel, men det verkar som om du tycker att det hänger ihop med att bäckahästen är en hamnskiftare, men även capall uisce har förmågan att ta människohamn och gör det ofta för att lura med sig män.

  4. Carina Jansson skriver:

    Hej igen! Den absolut främsta anledningen är att bäckahästen, enligt så gott som samtliga källor jag har hittat, lever i eller omkring sötvatten – trodde att jag fick fram det när jag skrev ”havslevande varelser” ovan, men nu inser jag att jag inte var särskilt tydlig där, sorry! 🙂

  5. Pingback: Lästa i januari 2013 - C.R.M. Nilsson

  6. Pingback: Topp Tio Tisdag: Som jag rekommenderar mest - C.R.M. Nilsson

  7. Pingback: Bokbloggsjerka: Riktiga bladvändare - C.R.M. Nilsson

  8. Pingback: Bokbloggsjerka: Läsa om eller inte läsa om - C.R.M. Nilsson

  9. Pingback: Topp tio böcker jag läst 2013 - C.R.M. Nilsson

  10. Pingback: Sinner av Maggie Stiefvater » C.R.M. Nilsson

  11. Pingback: Topp 10 favoriter från de senaste tre åren - C.R.M. Nilsson

  12. Pingback: Månadsrapport: Juni 2015 - C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.