The Sign of the Four av Arthur Conan Doyle

Författare: Arthur Conan Doyle
Serie: Sherlock Holmes, #2
Förlag: Dorset Press (2009)
Antal sidor: 100 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Mary Morstan förlorade sin far under oklara omständigheter för ett antal år sedan. Varje år på årsdagen har hon sedan dess fått en ovärderlig pärla från en mystisk välgörare. Nu vill denna person träffa henne. Hon får ta med sig två vänner, men inte involvera polisen. Hon vänder sig till Sherlock Holmes och John Watson för att få stöd. De båda herrarna dras in i mysteriet kring hennes fars försvinnande och jakten på välgöraren.

Jag var nästan helt övertygad om att jag hade läst The Sign of the Four tidigare, men tji fick jag. Intet ord kändes välbekant, annat än lösryckta paragrafer som jag misstänker att jag har läst som citat. Men då fick jag en ny, trevlig läsupplevelse inom Sherlock Holmes-universumet och det tackar och bockar jag för.

I jämförelse med den första boken i serien innebär The Sign of the Four ett rejält lyft. Arthur Conan Doyle har slipat mer på sin skrivteknik, vilket gör att äventyret tar fart från första till sista sida. Mysteriet är mer komplext och mångfacetterat. Allting börjar med ett par tunna ledtrådar, brev från den mystiska välgöraren och en berättelse med stora hål i den. Utifrån detta lyckas Sherlock Holmes väva sin vanliga magi i en fängslande jakt på sanningen.

The Sign of the Four fortsätter att utveckla Sherlock Holmes och John Watson som karaktärer. Doyle introducerar oss till Holmes narkotikamissbruk för att stå ut med uttråkning mellan de intressanta fallen. Watson gör sitt bästa för att få honom att inte ta risker med sin hälsa. Deras vänskap håller på att utvecklas och blomstra. Mitt in i detta snubblar Mary Morstan, en blek personlighet som fångar Watsons uppmärksamhet och hjärta. Fast en får väl ge pluspoäng till Doyle för att det är Marys personlighet och inte hennes utseende som får den gode doktorn att falla för henne.

Liksom många äldre böcker har ju The Sign of the Four ett problem när det kommer till att skildra karaktärer som har en annan hudfärg än vit. Är du inte vit så är du per automatik en vilde eller opålitlig i Sherlock Holmes värld. Punkt. När jag läser äldre litteratur och ser missinformation presenterade som fakta får det mig att undra vad som vi idag anser vara objektiva fakta kommer visa sig vara fördomar och båg…

Men på det stora hela bjuder The Sign of the Four på ett njutbart mysterium.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till The Sign of the Four av Arthur Conan Doyle

  1. Lena skriver:

    Det där är en bok som jag funderar på att köpa.

  2. Nilmas Bokhylla skriver:

    Åh, har den där boken i min hylla men har fortfarande inte kommit mig för att ens öppna den 🙁

  3. MissMagic skriver:

    Sherlock är det verkligen något speciellt med. Tycker mest om de kortare novellerna men romanerna är också bra. 🙂
    Jo, det är ju verkligen sant att de är färgade av sin tids försommar och hemska åsikter…. Det är synd.

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Jag tycker också bättre om novellerna. Särskilt The Adventures of Sherlock Holmes. I min mening var Doyle bättre novellförfattare än romanförfattare, åtminstone när det kom till Sherlock Holmes.

      Men visst får det en att undra vad för åsikter vi har idag som kommer anses horribla i framtiden? Mycket av våra tankar kring kön och sexualitet, hoppas jag.

  4. Pingback: Månadsrapport: April 2017 - C.R.M. Nilsson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *