Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Författare: Anna Jakobsson Lund
Serie: Systemet, #2
Förlag: Annorlunda förlag (2015)
Antal sidor: 361 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Levi, Ava och Leymah är tillbaka i Huvudstaden där allting tycks vara sig likt, men inget är som det ska. För om Systemet inte längre är det största hotet, vem väljer du då att lita på? Levi måste lära sig kontrollera sina förmågor eller riskera att bli vansinnig på kuppen. Leymah säger att han har glömt vem han egentligen är och att han är stark nog. Att det är det enda sättet han kan rädda sin syster på. Samtidigt förbereder sig de högklassade för val. Rebellerna planerar ett attentat som kommer att förändra spelreglerna för alltid. Ava blir inblandad på båda sidor och vet snart inte vem hon ska lita på. Ava, Levi och Leymah måste ta hjälp av gamla vänner och nya bundsförvanter för att få den kunskap som de behöver. Men vem är det som förföljer dem? Vem har listat ut sanningen?

Jag läste den första delen i den här trilogin för ett antal år sedan och föll pladask. Genast ville jag läsa vidare om dessa karaktärer jag hade förälskat mig i och den här världen som Anna Jakobsson Lund så skickligt har byggt upp. Ändå dröjde det länge innan Aldrig ensamma landade hemma hos mig, men i gengäld innebär det att jag inte behöver vänta på sista boken heller. Win!

Det är klart att jag inte kommer ihåg alla turer kring Tredje principen så här i efterhand, men jag kommer ändå snabbt in i Aldrig ensamma. Det är en bok som jag upplever som lite lugnare, mer eftertänksam, och att det handlar mer om att etablera och bygga upp inför sista delen än att vara ett actionspäckat äventyr. Ändå skulle jag inte klassa det som en mellanbok, utan den står definitivt på egna ben. Det behöver inte vara högexplosivt för att vara spännande och jag sträckläser det här.

Världsbygget fortsätter att vara imponerande i Aldrig ensamma. Vi får veta alltmer om Systemet, hur det har korrumperats från den ursprungliga tanken och vilka drivkrafter som finns bakom att hålla folket nere. Dessutom utvecklas de speciella förmågorna ytterligare på ett sätt som både är fascinerande och djupt olycksbådande.

Men karaktärerna, åh, karaktärerna är det som gör att jag faller för Aldrig ensamma. De genomgår svåra prövningar och utvecklas på ett alldeles utomordentligt vis. I första boken hade jag ett visst motstånd mot Ava, som har försvunnit helt nu. Jag blir bara alltmer förtjust i Levi och Leymah och hur deras relation utvecklas får mig att flina lite fånigt.

Har du inte plockat upp Anna Jakobsson Lunds dystopitrilogi? Vad väntar du på? Aldrig ensamma är en klart värdig uppföljare och så fort jag har skrivit klart den här recensionen ska jag sätta tänderna i Enda vägen.

Andra bokbloggare om Aldrig ensamma

Bokhuset; FiktiviteterGe oss boken; Läsfåtöljens bokbloggMsHisingen; Skriva läsa leva; Vargnatts bokhylla

Andra böcker i serien

Tredje principen (recension)

Aldrig ensamma

Enda vägen

Waiting for the Machines to Fall Asleep

waiting for the machines to fall asleep

Redaktör: Peter Öberg
Medverkande författare: Hans Olsson; Boel Bermann; Erik Odeldahl, Ingrid Remvall, Love Kölle, Lupina Ojala, Christina Nordlander, Pia Lindestrand, Jonas Larsson, Tora Greve, Andrew Coulthard, Alexandra Nero, Johannes Pinter, Andrea Grave-Müller, A. R. Yngve, My Bergström, Anders Blixt, Maria Haskins, Patrik Centerwall, Björn Engström, KG Johansson, Oskar Källner, Sara Kopljar, Eva Holmquist, Markus Sköld, Anna Jakobsson Lund
Förlag: Affront (2015)
Antal sidor: 324 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus

Waiting for the Machines to Fall Asleep är en antologi där tjugosex svenska författare medverkar med varsin novell. De rör sig alla inom spekulativ fiktion med en, i mitt tycke, övervikt på science fiction-genren. Här blandas postapokalyptiska tragedier med fantasy. Ett virrvarr av steampunkhästar, androiduppror och fräcka svartalfer.

Inledningsvis måste jag erkänna att jag faktiskt inte har läst hela Waiting for the Machines to Fall Asleep. Samlingen inleds av Hans Olssons Melody of the Yellow Bard, som jag helt enkelt inte klarade av att ta mig igenom. Det handlar om allt från ett riktigt stolpigt språk till korrekturmissar som jag kanske kan förlåta i en roman, men inte i en kort novell. Droppen som fick bägaren att rinna över var när novellen bytte från första person till tredje person i en mening. Att handlingen sedan inte alls lyckades fånga mig gjorde inte att jag ville kämpa vidare.

På grund av det stora antalet noveller, kommer jag bara kommentera de noveller i Waiting for the Machines to Fall Asleep som gjorde allra starkast intryck på mig. Det finns ett antal berättelser om androider i samlingen, men jag fastnade huvudsakligen för tre av dem. The Order of Things av Lupina Ojala utspelar sig efter ett androiduppror där en kvinna försöker leva utanför det stora samhället som kontrollerar allting. Fram till dess att hennes son svävar i dödsfara. Det som verkligen griper tag i mig är det komplexa världsbygget som Ojala lyckas få in på ett fåtal sidor och knorren på slutet är fantastisk.

Den andra androidnovellen jag fastnade för är även en av de kortaste novellerna To Preserve Humankind av Christina Nordlander. En android formulerar en plan för att få större frihet utan att bryta direktivet att aldrig skada människor. Nordlander visar på hur det är möjligt att få in en intressant historia på bara ett fåtal sidor.

Den tredje, The Mirror Talks av Sara Kopljar, handlar om en kvinna som desperat vill få tillbaka sitt barn, men kanske inte av rätt anledningar. Novellen är grotesk och brutal, men så välskriven att den lever sig kvar hos mig.

Waiting for the Machines to Fall Asleep innehåller även en del berättelser som rör författarens och berättelsens roll i framtiden. Här fastnar jag huvudsakligen för två stycken. Den som jag tycker bäst om är The Publisher’s Reader av Patrick Centerwall. I en värld där vilka böcker som får ges ut bestäms av formler så får en redaktör en dag en bok framför sig som verkligen griper tag i henne. För en bokälskare är den värld som Centerwall målar upp ohygglig bortom ord. Helgas önskan att bara få läsa klart den roman som har kommit hennes händer, oavsett vad det kommer att kosta, är fantastisk.

Den andra, Getting to the End av Erik Odeldahl, gillar jag idén bakom och den surrealistiska tonen, även om utförandet kanske inte håller hela vägen. Det blir lite rörigt. Ord och rytm har blivit en livsfara. Att läsa är den farligaste aktiviteten du kan ägna dig åt. Ändå skickas huvudpersonen på jakt efter böcker.

Waiting for the Machines to Fall Asleep innehåller också en del noveller med skräckelement så jag tänkte nämna tre noveller som dröjde sig kvar hos mig därför att jag upplevde dem som lite otäcka. Den första, Punch Card Horses av Jonas Larsson, är kanske inte alls skräck egentligen. Snarare läses det lite som en folksaga där en bonde rider till en marknad för att köpa en ny häst, men inte kan hitta en organisk häst utan bara mekaniska. Givetvis blir det en massa strul. Slutet fick mig att ligga vaken och grubbla en stund, och det dröjde sig kvar hos mig med en obehagskänsla.

Den andra är Quadrillenium av A. R. Yngve handlar om ett vintersolståndsfirande i framtiden där Jesusmyten har perverterats. Kanske för att familjen skildrar firandet i dess brutalitet så rakt på sak gör det novellen särskilt skrämmande.

Den tredje är Lost and Found av Maria Haskins. Ett skepp som söker efter planeter att kolonisera kraschar på en okänd planet. Bara en i besättningen överlever. Men är hon verkligen ensam? Miljön bidrar väldigt mycket till stämningen i novellen. Vinden viner och det är lätt att tro sig höra röster. Hela novellen ger en närmast klaustrofobisk känsla. Att det sedan inte framgår helt hundra vad det är som har hänt, om de har kraschat av en olyckshändelse eller sabotage, gör det hela än mer spännande.

Avslutningsvis vill jag bara nämna Wishmaster av Andrea Grave-Müller. I en värld där svartalfer och människor lever sida vid sida är Marcus Jensen en helt vanlig IT-snubbe. Tills dess att svartalfstjejen Ella snubblar in i hans liv. Hon behöver hans hjälp efter att försatt sig själv i en knipa genom att stjäla en mycket speciell klocka. Detta är en av de mest underhållande novellerna i samlingen. Jag blev mycket förtjust i den värld som Grave-Müller målar upp, särskilt spänningen mellan människor och svartalfer.

Som antologier i största allmänhet bjuder Waiting for the Machines to Fall Asleep på höga berg och djupa dalar. Det som är bra är riktigt bra, men det som inte är särskilt bra förmår jag knappt att läsa klart.

betyg3

Andra som har bloggat om Waiting for the Machines to Fall Asleep

Barrikaden; Fantastisk Fiktion

Tredje principen av Anna Jakobsson Lund

tredje principen

Författare: Anna Jakobsson Lund
Serie: Systemet, #1
Förlag: Annorlunda förlag (2015)
Antal sidor: 324 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Systemet styr världen och har delat in människor i olika klasser. Ava är en rebell, vars förmåga att influera andra människors tankar är en verklig tillgång i motståndsrörelsen. Hon tror benhårt på deras mål. Levi, å andra sidan, har helt tappat tilltron till motståndet efter föräldrarnas död. Men när hans syster grips finns det ingen annan han kan vända sig till. Ava får order om att hjälpa honom i räddningsuppdraget och de ger sig av. De enda de kan lita på är de andra rebellerna, påstår Ava. Men kan de verkligen det?

När det började surra om Tredje principen i bokbloggsvärlden i våras blev jag genast nyfiken. Jag försökte vinna den flera gånger innan jag till sist hade turen på min sida och fick denna dystopi i händerna. Något så ovanlig som en dystopi som utspelar sig i skandinavisk miljö, där det finns raserade IKEA-varuhus och övergivna muséer. Världen delas in i zoner. Resor mellan dem är begränsade. Kanske är det för att en känner igen sig, som det känns så beklämmande.

I Tredje principen står nämligen människorna helt under Systemets kontroll. Begåvningstester, eller vad en nu ska kalla dem, avgör vilken klass du tillhör och därmed också dina möjligheter i livet. Människor har chip som identifikationsmetod, vilket regelbundet kontrolleras. Mindre laglydiga människor kan drastiskt förändra sitt utseende. Det är ett samhälle som känns igen, men som skildras på ett så levande vis att det känns nytt.

Men det som är avgörande för att en bok ska bli riktigt bra är karaktärerna. Och Tredje principen har ett par riktigt fina karaktärer. Jag har lite svårt inledningsvis för Ava, som tycks vara typen som gör vad hon blir tillsagd och litar blint på sina överordnade, men hon genomgår en resa som gör att det blir spännande att se var hon ska landa i slutändan. Som kontrast har vi den mer avspända Leymah, som röker på och råkar trampa rakt över människor i sin kunskapstörst.

Framför allt är det då Levi. Fina, fina Levi som griper tag i mig från den stund som han introduceras. Som tvångar och kämpar för att hålla demonerna i schack för att kunna rädda sin syster. Som är övertygad om att han är dum som en gråsten. Jag vill följa hans öde. Han har krupit in under huden på mig och byggt sig ett bo tätt intill mitt hjärta.

Tredje principen blir en positiv överraskning och en välbehövlig dos läsglädje. Jag vill ha andra delen nu på stört.

betyg4

Andra som har bloggat om Tredje principen

Annas bokhyllaBarnbokspratBokhuset; BokstadenBoktokigBook ObsessionFiktiviteter; Ge oss boken; Vargnatts bokhylla

Andra delar i serien

Tredje principen

Aldrig ensamma

[Utan titel]