Harry Potter and the Goblet of Fire av J. K. Rowling

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Bildkälla: Goodreads.

Författare: J. K. Rowling
Illustratör: Mary GrandPré
Serie: Harry Potter, #4
Förlag: Scholastic (2013)
Antal sidor: 734 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Box | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Ett skolår utan dess like väntar Harry Potter och hans vänner. Inte nog med att Storbritannien har stått värd för världsmästerskapen i Quidditch under sommaren, nu ska Hogwarts vara värd för Trekampen. Tävlingen mellan Europas tre främsta trolldomsskolor har inte hållits på hundra år därför att de tävlande inte bara riskerar sina lemmar, utan också sina liv. Men i år tror Harry sig slippa stå i rampljuset: du måste nämligen vara sjutton år för att anmäla sig till tävlingen. Men givetvis är Harry inte som andra trollkarlar och någon lägger hans namn i den flammande bägaren…

Oavsett hur mycket jag älskar serien i sin helhet, så finns det vissa böcker som jag helt enkelt älskar lite mer. Harry Potter and the Goblet of Fire är en av dessa. Det händer så mycket: Quidditchmästerskap, Trekampen, större kunskap om det första kriget mot Voldemort… Sidorna bara flyger förbi, trots att det här är den första av tegelstenarna i serien.

Det är inte idel action i Harry Potter and the Goblet of Fire, dock. Det handlar förstås om en stor dos vänskap, men inte lika okomplicerat som i de två första böckerna. Redan i förra boken började det uppstå slitningar i trion. Vännerna växer upp och de förändras, och på så sätt måste även vänskapen förändras i viss mån. Avundsjuka och svartsjuka komplicerar relationerna mellan alla tre.

Harry Potter and the Goblet of Fire är också den bok som klargör att oavsett hur mycket jag än skulle vilja gå på Hogwarts, så är jag inte säker på att jag vill bo i Trollkarlsvärlden. Förra boken visade prov på dess rättsosäkerhet. I denna är husalfernas situation som får mig att tveka. Som yngre läsare förstod jag inte riktigt, men idag delar jag i mångt och mycket Hermiones syn på att det är slaveri. Retoriken som Ron använder för att försvara husalferna position i samhället påminner starkt om retoriken som användes för att försvara slaveriet.

Detta är också en av de böcker som jag har blivit mest emotionellt engagerad i. Världen blir allt mörkare och alltmer komplex. Det händer saker om en kanske inte hade väntat sig skulle hända, från de första tre böckerna. J. K. Rowling har verkligen varit modig när hon har valt att skildra en del av de teman hon har tagit upp under denna serie.

Harry Potter and the Goblet of Fire har ett spännande driv som gör att sidorna bara flyger förbi, samtidigt som det blir lite mörkare och alltmer komplext.

Andra böcker i serien

Harry Potter and the Sorcerer’s Stone (recension)

Harry Potter and the Chamber of Secrets (recension)

Harry Potter and the Prisoner of Azkaban (recension)

Harry Potter and the Goblet of Fire

Harry Potter and the Order of the Phoenix (recension)

Harry Potter and the Half-Blood Prince (recension)

Harry Potter and the Deathly Hallows (recension)

Harry Potter and the Cursed Child (recension)