John Bauers förtrollande sagovärld

john bauers förtrollande sagovärld

Medverkande författare: Anna Wahlenberg, Harald Östenson, Helena Nyblom, Cyrus Granér, Jeanna Oterdahl, Alfred Smedberg, Helge Kjellin, Elsa Beskow, Walter Stenström
Illustratör: John Bauer
Förlag: Bonnier Carlsen (2010)
Antal sidor: 220 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

John Bauer och sagor är evigt förknippat i mitt huvud, trots att jag inte har något minne av att ha läst någon av de sagosamlingar som han illustrerade. Däremot har inte bilderna undgått mig, utan jag har nog bläddrat i samlingar med hans illustrationer tidigare. Men John Bauers förtrollande sagovärld, som består av fjorton olika sagor av nio olika författare, är nog första gången som jag får uppleva bild och text i förening.

John Bauers förtrollande sagovärld är verkligen en magisk bok. Alla sagorna håller en fantastisk klass, vilket bara förbättras av hans sagolika illustrationer. Jag älskar hans stil, färgerna och helheten. Det är lite art nouveau-inspirerat, känns det som, och som ni vet är jag otroligt svag för den stilen. Jag är nästan sugen på att köpa en samling enbart med John Bauers illustrationer.

Om jag måste välja ut några favoriter ur John Bauers förtrollande sagovärld så får det nästan bli Anna Wahlenbergs två bidrag som får göra den äran. Den första är min absoluta favorit, Skatan som fick salt på stjärten, som handlar om en pojke som önskar sig en massa saker och får veta att ett sätt att få dem att gå i uppfyllelse är genom att strö salt på en skatas stjärt. Önskar han innan saltet rinner av så får han det han vill ha. Den andra sagan är Drottningens halsband, som är lite av en försiktig-vad-du-önskar-dig-saga. En ung kvinna träffar ett troll i skogen och ingår ett avtal med henne: i utbyte mot alla hennes tårar, så ska hon få den unge kungen. Tårar har hon ju ingen nytta av, så hon byter glatt bort dem med ödesdigra konsekvenser. Dessa två sagor stack ut lite särskilt för mig under läsningen, men jag tyckte väldigt mycket om alla de sagor som förekom i John Bauers förtrollande sagovärld.

Problemet med John Bauers förtrollande sagovärld, och egentligen nästan alla sagor, är att de är skrivna i en annan tid. Därför kan de ha en sunkig kvinnosyn, som i Sagan om Dag och Daga och flygtrollet på Skyberget där en prins får syn på Daga och blir blixtförälskad i. Hennes protester ignorerar han förstås, och i slutet av sagan blir det givetvis Daga och prinsen. Det kan vara sådant som en kan behöva diskutera med eventuella barn som en läser för.

Men i övrigt är John Bauers förtrollande sagovärld verkligen en liten skatt i bokform med sina mysiga sagor och vackra illustrationer.

betyg5

Andra som har bloggat om John Bauers förtrollande sagovärld

Bokpotaten

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Boken om Mademoiselle Oiseau av Andrea de la Barre de Nanteuil

boken om mademoiselle oiseau

Författare: Andrea de la Barre de Nanteuil
Illustratör: Lovisa Burfitt
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Antal sidor: 138 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

I Paris, på avenue de Temps Purdus, ligger ett gammalt hus. Överst i detta hus bor mademoiselle Oiseau med alla sina katter, fåglar och magiska, vackra ting. I samma hus bor även Isabella, som är liten och grå och inte verkar kunna synas. En dag råkar hon kliva ur hissen på fel våning och hamnar inne hos mademoiselle Oiseau. Innan hon vet ordet av är hon en del av mademoiselle Oiseaus värld, fylld av långa pärlhalsband och höga klackar, egensinniga katter och sidenklänningar i överflöd. Det är även värld där en magisk panterknapp och hemliga rum lever ett alldeles eget liv.

Boken om Mademoiselle Oiseau var det stora måste-inköpet under årets bokrea. Jag hade mardrömmar om att jag inte kunde hitta den. Den bild som andra bokbloggare har målat upp är av en magisk, udda berättelse som skildrar vänskapen mellan en excentrisk kvinna och ett barn som upplever utanförskap. Med andra ord: det har låtit som något jag verkligen skulle kunna gilla!

Och gillar det, det gör jag mycket riktigt. Jag tror det är väldigt lätt att, för såväl vuxna som barn, att identifiera sig med den grå och tysta Isabella. Den som försöker svälja klumpen, tomheten, men som känner att den växer sig större i halsen och hotar att kväva en. Då blir det lite särskilt magiskt i Boken om Mademoiselle Oiseau när hon möter titelkaraktären och dras med i magiska äventyr. Börjar känna att hon kanske är en person värd att synas, trots allt.

Jag är, som ni märker, ganska såld på hela koncepter, men kanske särskilt illustrationerna. Lovisa Burfitts illustrationer är sagolikt vackra och var väl det som först gjorde att jag fick upp ögonen för Boken om Mademoiselle Oiseau. De skissartade, vackra tuschmålningarna fångar precis det säregna och magiska i denna berättelse. Tankarna far till gamla modeillustrationer: de drömlika, snabba linjerna som enkelt bygger upp former och förmedlar den elegans som präglar mademoiselle Oiseau.

Dock kan jag komma av mig i läsningen av Boken om Mademoiselle Oiseau då jag tycker att den är lätt hoppig. Detta kan bero på att det saknas en tydlig kapitelindelning. Just att det känns som händelser inte hör ihop från en sida till en annan tog det tid för mig att vänja mig vid, och drog väl ned en aning på betyget.

Men i huvudsak är Boken om mademoiselle Oiseau en underbar, magisk, udda berättelse som verkligen förgylls av sina vackra illustrationer.

betyg4

Andra som har bloggat om Boken om Mademoiselle Oiseau

Beas bokhylla; BokpotatenBooze’n’Books; Carolina läser…Kattugglan; Lyrans noblesser

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn

den bästa dagen är en dag av törst

Författare: Jessica Kolterjahn
Förlag: Forum (2013)
Antal sidor: 256 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Ett år i Karin Boyes liv. Det är år 1932 och hon ger sig av till Berlin. Där ska hon söka hjälp i psykoanalysen, en gång för alla bli av med giftet som rinner genom hennes blod: begäret till andra kvinnor. Men den nya hemstaden skrämmer henne. Bland fattigdom och våld finns även en hemlig värld där människor kan leva ut sin samkönade attraktion. Psykoanalysen går inte riktigt som hon har tänkt sig. Giftet börjar allt mer styra hennes liv.

Den bästa dagen är en dag av törst är en bok som jag har varit nyfiken på sedan den först kom ut. Därmed har den förstås varit självklar på alla önskelistor och spaningar under reor. När jag väl fick den i födelsedagspresent av min snälla syster nu i år var det med spänd förväntan som jag slog mig ned för att läsa boken.

I Den bästa dagen är en dag av törst skriver Jessica Kolterjahn med ett vackert, poetiskt språk. Stundtals känns det som om hon har lånat in formuleringar från Karin Boyes egna dikter, vilket gör att det känns autentiskt. Nästan som om Boye själv skulle ha skrivit boken. Kolterjahn fångar även väl de känslor av förvirring och skam som Boye känner inför sin bisexualitet och attraktion till kvinnor, känslor som i högsta grad är tidtypiska, och den förvirrande friheten när hon väl börjar leva ut de aspekterna av sin sexuella identitet.

Mycket i Den bästa dagen är en dag av törst vilar på psykoanalys, och således blir drömmar och det undermedvetna väldigt viktigt för bokens utförande. Boye drömmer många drömmar som tydligt relateras till hennes liv. I själva analysen kan jag dock upplevas att berättelsen blir lätt fragmentariskt. Vissa intressanta händelser, till exempel relationen till far och mor, skulle jag ha velat läsa mer om. Nu kändes det som om intressanta trådar lämnades lite därhän.

Kolterjahn lyckas också skildra den tidens stämning på ett intressant vis. Tiden som Boye spenderade i Berlin sammanföll också när nazisterna började ta makten. Hon och vännerna förfasas och undrar hur tyska folket kan falla för den nazistiska ideologin. Det är i den här miljön som Kallocain börjar ta form i Boyes huvud.

Den bästa dagen är en dag av törst är en ytterst välskriven roman om en av mina favoritpoeter, och jag skulle rekommendera den till dig som tycker om Boyes författarskap.

betyg4

Andra som har bloggat om Den bästa dagen är en dag av törst

Bokmania; Fiktiviteter; Lyrans noblesser; och dagarna går; Ugglan och boken

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 7 kommentarer

Omslagsonsdag #84 Vår

Jag skulle inte vilja påstå att jag är omslagsfanatiker. Men jag måste erkänna att jag älskar att skriva inlägg om omslag. Därför känns Bokpotatens omslagsonsdag som ett vettigt inslag i mina veckor. Det hela går ut på att hitta ett gäng fina omslag utifrån ett visst tema.

Jag ber om ursäkt för förra veckan. Jag hade missförstått och trott att det var en annan vikarie som gällde. Men nu vikarierar jag på nytt med samma regler som vanligt:

Vill någon vara med så haka på, ni har en vecka på er innan nästa tema så visa nu upp de omslag ni tycker bäst om. Varje onsdag blir det alltså omslagsinlägg på olika teman, ni visar upp så många eller så få böcker som ni vill och ni behöver inte lägga upp inlägget just på onsdagen. Nästa veckas tema smygpresenteras (förhoppningsvis) på Bokpotaten på söndag, uppe till höger.

Veckans tema är vår, vilket kanske inte är speciellt passande med tanke på att det nu har kommit ett bakslag och varit kallt igen, morr.

vår vår2

Bildkällor: Alla omslag har tagits från respektive boks Goodreadssida, utom Tulips, daffodils and crocuses som jag hittade på Pinterest.

Jag känner mig riktigt nöjd med dessa omslag. Vår för mig handlar mycket om blommor och jag har gjort en liten glädjedans varje gång jag har sett någon ny krokus slå ut. Japanska körsbärsblommor är också något jag starkt associerar med våren så det blev en hel del omslag med sådana blommor på.

Veckans snyggaste är i vanlig ordning svår att utse, men jag tycker mycket om färgerna och kompositionen i How Robin Saved Spring. Det är nog min favorit denna vecka. Tätt följd av den andra versionen av Ink, som jag inte har sett tidigare men som jag föll för.

Vad tycker du? Är det något av dessa omslag som du fastnar lite särskilt för?

Publicerat i läsning | Etiketter | 10 kommentarer

Tematrio: Huvudstäder

Tematrio

Idag har det inte alls lockat att stanna inne och jobba. Solen har strålat. Promenaden med hunden var så skön att jag knappt ville gå in igen. Men inne är jag igen och mina timmar har jag gjort. Nu är det dags att ägna sig åt roligare bestyr, som tematrio, innan jag fortsätter att tvätta. Denna vecka lyder uppmaningen: Berätta om tre böcker som utspelar sig i olika huvudstäder!

Först funderade jag på om jag skulle göra ett tema på franska klassiker som utspelar sig i Paris, men sedan valde jag att göra ett tema i temat: asiatiska huvudstäder.

Beijing Doll av Chun Sue är baserad på författarens dagböcker från hennes ungdomstid och skildrar en generation av missnöjda ungdomar i Beijing. De vänder sig bort från traditioner till förmån för liv där de kan uttrycka sig själva, passion och musik. Boken förbjöds i Kina på grund av att den skildrar en ung flickas sexuella uppvaknande.

Out av Natsuo Kirino utspelar sig i Tokyos förorter. En grupp kvinnor arbetar nattskiftet på en fabrik och inleder en vänskap baserat på det. När en av dem mördar sin man, hjälper de andra henne att dölja mordet. På så sätt kommer de på en affärsidé: att göra sig av med lik. En ganska märklig, men riktigt bra, japansk thriller.

Fjäril i koppel av Zinath Pirzadeh utspelar sig åtminstone delvis i Teheran, jag minns inte om hela boken utspelade sig där. Shirin föds innan revolutionen och hennes liv förvandlas drastiskt efter det. Tidigare har hon varit modig och äventyrslysten som sina bröder, men livet blir mer begränsat. I framtiden sitter en ung kvinna i Teheran och väntar på att fatta ett livsavgörande beslut. Riktigt stark bok.

Publicerat i läsning | Etiketter | 26 kommentarer

Topp tio böcker från tonåren/barndomen jag vill läsa om

Topp Tio Tisdag

Då var det tisdag igen och solen skiner, vilket gör mig glad. Förhoppningsvis kommer jag ha mer energi idag åt mitt uppsatsskrivande. Men först ska jag ta itu med Top Ten Tuesday. Veckans tema är Top 10 Books From My Childhood (Or teen years) That I Would Love To Revisit. Det blir lite en blandning från mina tonår och min barndom.

Berättelsen om landet Narnia av C. S. Lewis var en av barndomens stora favoritserier och jag läste den många gånger. Först fick min mamma läsa den högt för mig, sedan läste jag den själv. Jag vill läsa hela serien på nytt.

Ung man med piano av Frank Conroy räknade jag som min favoritbok när jag gick i högstadiet. Den handlade om ett musikaliskt underbarn och hans väg till de stora scenerna. Jag vill läsa om den, men misstänker att jag nog kommer att tycka att den är gubbig.

Blodröda rum av Eddy C. Bertin är uppföljaren till en annan barndomsfavorit. Jag minns att jag inte tyckte lika mycket om den här, men jag är ändå sugen på att läsa om den.

Gröna draken, vita tigern av Anette Motley handlar om kejsarinnan Wu Zetian, som är den enda kvinna som har regerat i Kina under sitt eget namn. Det här var också en favorit under tonåren och jag vill väldigt gärna läsa om den.

Sagan om gudagåvorna av Gull Åkerblom var en av mina favoritserier som barn. Nordisk folktro, magi, en tjej som får rädda världen. De tre första böckerna är de jag minns med störst förtjusning, den fjärde tyckte jag inte lika mycket om.

Hjälten och kronan av Robin McKinley är en bok som gjorde väldigt stort intryck på mig som barn, och som jag är väldigt sugen på att läsa om.

Den röda draken av Jane Yolen var en av mina barndomsfavoriter. Jag älskar fortfarande drakar, så jag tror att jag kommer att tycka om den om jag skulle läsa om den.

Besvärjerskan och svanen av Patricia McKlipp fick jag i födelsedagspresent något år och försökte läsa, men fick ge upp. Sedan läste jag den ett år senare och blev golvad. Jag har en uppföljare till den och behöver nog läsa om den innan jag läser den.

Svansjön av Riikka Juvonen var min favorithögläsningsbok som barn. Jag är väldigt sugen på att köpa ett eget ex av boken och se om illustrationerna är lika fina som jag minns dem.

Momo eller kampen om tiden av Michael Ende var en underbar bok om en flicka som fick ge sig i kamp med män som stjäl tid. Den golvade mig som barn och jag vill väldigt gärna läsa om den.

Publicerat i läsning | Etiketter | 26 kommentarer

20 inte helt bokrelaterade frågor

Jag hittade den här inne hos Freja och tänkte att den kunde vara rätt kul att svara på, även om den inte har så mycket med böcker att göra egentligen.

1. Om du fick välja att leva i en tv-serie, vilken skulle du välja att leva i då?

De flesta tv-serier som jag tittar på är sådana som jag inte skulle vilja leva i, om jag så ens fick riktigt bra betalt för det. Men jag skulle nog kunna tänka mig att leva i Merlin. Trots förföljelserna skulle jag nog vilja vara en druid.

2. Vad ville du bli när du blev stor, när du var barn?

Jag ville bli sångerska från väldigt tidig ålder fram tills jag var i tolvårsåldern, när jag tvärt bytte spår och ville bli psykolog. Sjunger gör jag mest hemma, även om jag har funderat på att gå med i en kör på nytt, och jag studerar ju psykologi, så den sista punkten har åtminstone hållt i sig.

3. Vilken är din favoritdoft?

Den doft som Karl Lagerfeld designade för Chloé. Har älskat den i många år och det är min signaturdoft, men den börjar bli svår att få tag på så jag ransonerar min kvarvarande flaska.

4. Om du var en stor stenbumling, var skulle du vilja ligga still då?

På någon riktigt vacker äng, tror jag.

5. Du får veta att jorden kommer gå under om tolv timmar. Vad gör du?

Knäppt nog skulle en del av tiden nog ägnas åt att läsa klart boken jag höll på med, haha. Men också till att krama om min familj och umgås med dem. Klappa hunden och ha henne i knäet. Vara ute och njuta av den friska luften. Usch, vilken obehaglig tanke.

6. Vad tror du skulle vara annorlunda i ditt liv om du var av det motsatta könet?

Jag tror att jag skulle vara i stort sett samma person som jag är idag med vissa skillnader. Det skulle vara mer självklart för mig att få ta plats och självklart att människor skulle lyssna på mig, även när jag har fel. Idag kan det bli en frustrerande diskussion när jag berättar om att om de gör så här så blir det så, och personen bara ”nej, det tror jag inte” och jag, ”men jag säger ju att jag vet att det är så, klicka nu på den så får du fram fler alternativ.” Jag tror också att jag skulle vara mindre rädd i nya situationer och mindre nervös när jag är ute själv.

7. Vilket är ditt favoritverktyg?

Hm, det vete katten. Det beror ju på vad jag ska göra. Men saxar är oftast användbara i pyssel, så det får nog bli det.

8. Vad gör du om tio år?

Jag jobbar inom HR och skriver böcker vid sidan av. Kanske eventuellt att jag har startat eget företag för att driva illustrationsfirma vid sidan av, något som jag har funderat på sista tiden efter att ha börjat teckna igen. Förhoppningsvis har jag även ett litet radhus som jag kan pyssla om och en hund, helst en yorkie, som jag arbetar med: tränar och leker.

9. Vilken är din bästa danslåt?

Fighter av Christina Aguilera.

10. Om du var skitbra på att sy, vad skulle du sy då?

Jag skulle sy någon jättesöt, femtiotalsinspirerad klänning.

11. Hur skulle du hantera det om du vann typ 108 560 000 euro?

Jag har inte den blekaste aning, eftersom det känns så orealistiskt. Smälla av, kanske. Sedan köpa det där söta radhuset som jag har spanat in och njuta av att ha mitt på det torra ett tag.

12. Vad tycker du om ordet hen?

Jag förstår inte varför det har blivit en sådan enorm grej. Det är ett jättebra och praktiskt ord. Och nej, det kommer inte tvinga människor som inte identifierar sig könsneutrala till att använda det, men det ger ett ord till dem som identifierar sig som så och vill använda detta pronomen.

13. Vilket är ditt bästa recept och varför?

Jag har ett recept på thailax som jag fick med mig från hemkunskapen i högstadiet. Det är så himla gott, särskilt om jag får göra mina modifikationer och ha i mer vitlök och ingefära än vad som står i det ursprungliga receptet.

14. Vad tycker du om köttkonsumtion?

Tyvärr är jag en köttätare av rang, men jag tycker att vi konsumerar alldeles för mycket kött och försöker därför föra in vegetariska dagar emellanåt både för miljön och hälsans skull.

15. Är du beroende av något?

Böcker. Att kolla mejlen. Bloggen.

16. Vilken musik triggar din nostalgiska sida mest och varför?

Spice Girls. Det var det första band jag blev helt besatt av. Jag minns hur jag samlade på kort, var de nu har tagit vägen, pennor, klockor, allt Spice Girls skulle vara mitt. Musiken faller mig inte riktigt på läppen längre, men jag minns den där känslan av att älska den.

17. Vad gör dig riktigt förbannad?

Evangelister av alla de slag. Nu menar jag inte strikt i den traditionella, religiösa betydelsen, heller, utan i alla situationer när folk blir lite smått fanatiska. Dieter, motion, livsstil, religion… just det där när det är så fantastiskt för dem att de måste pracka på alla andra det, oavsett om de är intresserade eller inte. Som särskilt ignorerar folk som säger nej, jag vill inte prata om det här, jag är inte intresserad.

Sedan blir jag också förbannad på all orättvisa i världen, och homofobi, transfobi, sexism och rasism.

18. Har du något riktigt bra husmorstips?

Om du har en kastrull eller liknande (fungerar även på spisen) där matrester eller fett har bränt fast, så kan du ta och hälla i några centimeter vatten och ett par teskedar bakpulver. Låt det koka upp. Efter det är det hur lätt som helst att skölja eller gnugga bort smutsen.

19. Finns det någon reklam du tycker är riktigt bra?

Det är sällan som jag tycker att reklam är bra. Jag brukade gilla Mannen från Tre när det började, eftersom det var tjejen som alltid räddade biffen, men på sista tiden har det blivit så stereotypt James Bond-igt att jag inte gillar det. Inte heller Ica-reklamen är särskilt bra längre, särskilt inte sedan de bytte ut Stig. Den reklam som jag tycker bäst om just nu är den om Vinnie, den lille shetlandsponnyn som drömmer om att bli travhäst.

20. Är du lik dig nu, som du var när du var barn?

Nej, det skulle jag inte vilja påstå. Jag hade betydligt större självförtroende och var mer utåtriktad som barn.

Publicerat i okategoriserad | Etiketter , , | 9 kommentarer

En smakebit på söndag: Askungeleken

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Idag läser jag novellsamlingen Askungeleken och andra berättelser av Kelly Link. Ursprungligen hette den Pretty Monsters och i den svenska utgivningen har den delats upp i två delar, varav detta är den andra delen. I den får vi möta monster på sommarläger; människor som väntar på utomjordingarnas återkomst; getter som äter popcorn och svimmar, men inte samtidigt; en elak styvsyster; samt en mor och dotter som rör sig i en sky av andeväsen. Novellerna är illustrerade Shaun Tan.

Smakbiten kommer ur novellen Surfaren och sidorna 47-48:

”Säkert”, sa tjejen. Det märktes att hon hade roligt. ”Så fort vi gör Bliss till hela världens president och lär oss att älska varandra och att inte skämmas över våra kroppar. Utomjordingarna kommer tillbaka då Bliss har säkrat världsfreden och vi alla trivs med att gå nakna, till och med de som är feta, som jag. Och de kommer att mosa sönder oss som om vi vore insekter, eller slakta oss och göra goda människoburgare, eller bota cancer, eller ge oss nya coola leksaker. Eller vad det nu är Hans Bliss påstår att de ska göra. Jag älskar Hans Bliss, fattar du? Jag älskade att han kärade ner sig i ett gäng utomjordingar som slog ner en ovädersdag och håvade upp honom i skyn och en knappt timme senare släppte ner honom, naken, framför näsan på sådär arton nyhetsteam, katastrofbloggare och galenpannor, och nu är han visst beredd att vänta hela livet på att de ska komma tillbaka, fast de helt klart såg det som något konstigt slags engångsligg. Det är så gulligt.”

Publicerat i läsning | Etiketter | 36 kommentarer

Världspoesidagen

Idag är det tydligen Världspoesidagen och jag tänkte därför dela med mig av två av mina absoluta favoritdikter.


Ash Wednesday av T. S. Eliot

V

If the lost word is lost, if the spent word is spent
If the unheard, unspoken
Word is unspoken, unheard;
Still is the unspoken word, the Word unheard,
The Word without a word, the Word within
The world and for the world;
And the light shone in darkness and
Against the Word the unstilled world still whirled
About the centre of the silent Word.

O my people, what have I done unto thee.

Where shall the word be found, where will the word
Resound? Not here, there is not enough silence
Not on the sea or on the islands, not
On the mainland, in the desert or the rain land,
For those who walk in darkness
Both in the day time and in the night time
The right time and the right place are not here
No place of grace for those who avoid the face
No time to rejoice for those who walk among noise and deny the voice

Will the veiled sister pray for
Those who walk in darkness, who chose thee and oppose thee,
Those who are torn on the horn between season and season, time and time, between
Hour and hour, word and word, power and power, those who wait
In darkness? Will the veiled sister pray
For children at the gate
Who will not go away and cannot pray:
Pray for those who chose and oppose

O my people, what have I done unto thee.

Will the veiled sister between the slender
Yew trees pray for those who offend her
And are terrified and cannot surrender
And affirm before the world and deny between the rocks
In the last desert before the last blue rocks
The desert in the garden the garden in the desert
Of drouth, spitting from the mouth the withered apple-seed.

O my people.


Många röster talar av Karin Boye

Många röster talar.
Din är som vatten.
Din är som regn,
när det faller genom natten.
Sorlar lågt
sjunker trevande,
långsam, tveksam,
kvalfullt levande.

Skälver som en grund
bakom alla ljud,
sipprar och silar
mot min hud,
sveper sig lent,
sluter mig inne,
fyller mina öron
med viskande minne.

Jag vill sitta tyst
där jag inte kan störa dig.
Jag vill bo och leva
där jag kan höra dig.
Många röster talar.
Genom dem alla
hör jag bara din
som ett nattregn falla.

Publicerat i läsning | Etiketter , , | 8 kommentarer

Cockpit: Störtrolig film som även ifrågasätter normer

Bildkälla: Discshop.

Bildkälla: Discshop.

Regissör: Mårten Klingberg
Manus: Erik Ahrnbom
Skådespelare: Jonas Karlsson, Marie Robertson, Björn Gustafsson, Ellen Jelinek
Produktionsår: 2012
Längd: 96 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop, Ginza
DVD | Discshop, Ginza

Valle Andersson är en omtyckt och kompetent pilot, som lever ett drömliv med sin hustru och sin son. Allting slås i kras när han förlorar jobbet. Plötsligt står han utan fru och bara korta besök med sin son, utan bostad, utan jobb. Pilottjänster växer inte direkt på träd. På en intervju får han veta att tjänsten har vikts åt en kvinna och på så sätt föds den galna idén att han ska klä ut sig till kvinna för att få jobbet. Systern lånar ut sitt personnummer i löfte om en prenumeration på DN och så föds Maria Andersson.

Cockpit har stått oförtjänt länge i min bokhylla utan att jag har tittat på den. Det har inte blivit av, trots att jag kände ett brinnande intresse för den efter Jonas Karlsson medverkade i ett nyhetsprogram och berättade på ett insiktsfullt vis om sin upplevelse av att porträttera en kvinna. Och även Cockpit lyckas få fram poänger om hur kvinnors och mäns kompetens uppfattas olika. Att när jobbet är vikt åt en kvinna så är det självklart att hon inte skulle vara lika kompetent, och annat nonsens. Det blir även stark igenkänning i Valle/Marias interaktioner med slemproppen Jens.

Kanske kan jag tycka att det blir något för lätt för Valle att kliva in i rollen som kvinna. De enda svårigheter som direkt visas i Cockpit, som åtminstone jag lade märke till, är att han har svårt att gå i högklackat och att komma ihåg att inte skreva med benen. Med tanke på hur vi socialiseras till att bete oss och uppfatta kön känns det som om han borde ha fått kämpa en aning mer. Även att han aldrig blir ifrågasatt känns lite märkligt.

Cockpit är dock riktigt bra, och det kommer från en person som inte brukar gilla svensk film. Men jag tycker den är riktigt underhållande, och har ett bra driv. Med repliker som ”runkat ihjäl honom”, med en viss omskrivning förstås, fick filmen mig att garva högt flera gånger. Alla skådespelare är duktiga och får mig att skratta någon gång under filmen. Jag har omåttligt roligt i en och en halvtimme.

Cockpit är en riktigt underhållande film som lockar både till tankar kring kön och prestation och till skratt.

betyg4

Publicerat i film och tv | Etiketter , , | 7 kommentarer