Vinterfolket av Jennifer McMahon

vinterfolket

Författare: Jennifer McMahon
Originaltitel: The Winter People
Översättning: Johan Nilsson
Förlag: Bazar förlag (2015)
Antal sidor: 345 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Sara Harrison Shea förlorar sitt enda barn. Sorgen driver henne till ytterligheter och inte långt senare hittas hon brutalt mördad. Sedan dess har det lilla samhället West Hall i Vermont plågats av mystiska försvinnanden. I nutid lever nittonåriga Ruthie tillsammans med sin mamma och yngre syster i Saras gamla hus. En morgon vaknar Ruthie upp och upptäcker att mamman är spårlöst försvunnen. I jakt på ledtrådar söker hon igenom sin mammas rum och hittar Saras dagbok…

När Jennifer McMahon fattar pennan förflyttas jag snabbt till West Hall. Ett litet, enslig samhälle där alla kanske inte känner varandra vid namn, men till utseende. Där snön faller tungt och snöskor är en nödvändig del av livet. Det är en miljö som är som gjord för kusligheter. Kylan och mörkret genomsyrar texten i Vinterfolket, och där borta, i skogen, lurar något.

Det är en krypande stämning i Vinterfolket. Skräcken kommer sakta, så sakta, in under huden på läsaren. Nutid varvas med dåtid, där dåtid skildras dels i Saras dagbok och dels från hennes mans och dotters synvinklar. Ju fler trådar som vävs samman desto mer obehag känner jag. Desto mer vill jag veta hur det hänger samman: hur det kommer sig att Sara dog och varför Ruthies mamma är försvunnen idag. Den har mig i ett järngrepp och sidorna svischar förbi.

Även om McMahon troligen har haft som syfte att skrämma läsaren med Vinterfolket så är det samtidigt en vacker och sorglig historia om kärlek. Om att inte riktigt kunna släppa taget, utan försöka gripa efter spillrorna av sin lycka och få den tillbaka oavsett vilket pris du får betala. Saras berättelse återspeglas av Katherines historia i nutid. Två mammor som har förlorat sina barn och som försöker få fotfäste i tillvaron igen. Båda ställs inför ett val och frågan är om de kommer att fatta samma beslut.

Det är hjärtskärande och det är vackert. Även om Vinterfolket kommer att dröja sig kvar som en skräckberättelse, så bär jag med mig relationerna och sorgen som skildras i den. Det finns en del sidospår jag hade kunnat vara utan (Candace), men helheten som sådan är väldigt stark.

Vinterfolket är en vacker spökhistoria i den allra kyligaste vintermiljö och den kryper sakta in under skinnet på läsaren. En berättelse som dröjer sig kvar.

betyg4

Andra som har bloggat om Vinterfolket

BokbabbelBokhyllan i pepparkakshuset; Det mörka tornet; Fiktiviteter; Lingonhjärta

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 12 kommentarer

Tematrio: Priser och sånt

Tematrio

Jag har varit vaken en bra stund denna tisdag, men gnuggar fortfarande gruset ur ögonen. Det är svårt att vakna, vilket inte gör det lättare att besvara veckans tematrio. Denna vecka uppmanas vi att berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.

Efter att ha gnuggat geniknölarna, har jag kommit på tre prisbelönta böcker som jag vill läsa.

Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj handlar om kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. Efter kriget betraktades de inte som hjältar, till skillnad från männen, utan sågs med misstänksamhet. Att Svetlana Aleksijevitj vann Nobelpriset har knappast någon missat och det här är den av hennes böcker som jag är mest sugen på.

A Monster Calls av Patrick Ness har vunnit ett helt drös med priser, bland annat Carnegie Medal. Conor har väntat på ett monster, monstret från de mardrömmar han haft sedan mamman började behandlingen, men när det dyker upp vid midnatt är det inte vad han väntade sig. Monstret är urgammalt, vilt och vill ha det farligaste av allt från Conor: Sanningen.

The Graveyard Book av Neil Gaiman har vunnit en del priser, bland annat Hugo Award och Carnegie Medal. Ett barns hela familj mördas brutalt och han vandrar in på en kyrkogård. De spöken och andra övernaturliga väsen som lever där bestämmer sig för att uppfostra honom som en av sina egna. Och så växer Nobody Owens upp, bland gravar och spöken, med många äventyr.

Publicerat i läsning | Etiketter | 14 kommentarer

Berättelsen om Askungen: Disney kan bättre

berättelsen om askungen

Bildkälla: Dischshop

Originaltitel: Cinderella
Regissör: Kenneth Branagh
Manus: Chris Weitz
Skådespelare: Lily James, Cate Blanchett, Richard Madden, Helena Bonham Carter
Produktionsår: 2015
Längd: 105 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Ella lever tillsammans med sina kärleksfulla föräldrar på deras gård. Från en ung ålder lär mamman henne om magi, vilket gör att hon kan lära känna djuren. Särskilt mössen. Men olyckan slår familjen. Först dör modern. Fadern gifter då om sig, men dör själv oväntat. Ella lämnas ensam med sin grymma styvmor och finner sig snart i rollen som hushållets enda tjänare. När hon möter en vänlig främling i skogen tänds ett litet ljus i tillvaron. Ella tror att han arbetar i slottet, men i själva verket är han prins och kallar snart alla landets flickor till en bal.

Berättelsen om Askungen är den senaste i Disneys spelfilmsversioner av gamla klassiker. Det är inte renodlade omskapelser, utan står sig som egna verk. I denna film blandas element från den animerade filmen från 1950, såsom styvmoderns katt Lucifer och den feta musen Gus, och olika versioner av folksagan, där styvsystrarna ber fadern om extravaganta gåvor och Askungen bara om den första kvisten som rör vid hans rock. Det är en lyckad blandning.

Mindre lyckat är att Berättelsen om Askungen hakar på den senaste trenden i voiceovers, där en röst berättar de viktigaste i händelseförloppet. I Maleficent bidrog det till att öka sagokänslan, medan det i Berättelsen om Askungen snarare känns som att bli dumförklarad.

Överlag känns Berättelsen om Askungen övertydlig och det är så självklart vart allt barkar hän att det inte bjuds på några som helst överraskningar. Inga som helst försök har gjorts att modernisera berättelsen. Snällast och smalast vinner prinsen och evig kärlek. På sin dödsbädd avtvingar nämligen modern Askungen ett löfte: var tapper och god. Tapperheten är spårlöst försvunnen, men godheten finns där. Det vill säga, om du blandar ihop att vara god med att vara en dörrmatta. Askungen är inte lika mycket god som att hon låtar alla trampa på henne genom större delen av filmens lopp.

Lily James (Askungen) och Richard Madden (prinsen), som innehar huvudrollerna, bjuder på tämligen blekt skådespeleri. Deras prestation i Berättelsen om Askungen är således inte särskilt minnesvärda. Desto bättre är Cate Blanchett, som gör sig perfekt i rollen som den grymma styvmodern. Hon förmedlar kylan och inställsamheten perfekt. Även Helena Bonham Carter lyfter filmen i rollen som den virriga och smått ytliga goda fen, även om hon är med alldeles för lite i filmen.

Nej, jag upplevde inte direkt Berättelsen om Askungen som en höjdare. Disney kan bättre och det med råge.

betyg2

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

En smakebit på søndag: Komma fram

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Igår läste jag ut Rainbow Rowells Komma fram, som kommer ut och har recensionsdatum nu på onsdag. Den handlar om ett äktenskap i blåsväder. Georgie och Neal är inte helt lyckliga och har nog inte varit det på flera år. När Georgie vill ställa in julfirandet hos Neals mamma för att kunna skriva klart manuset till ett serie, tar Neal barnen och åker till Omaha utan henne. Han svarar inte på hennes samtal. När hon ringer från sin gamla fasta telefon i sitt flickrum får hon till sist tag på honom. Men det är Neal från femton år sedan. Antingen har hon blivit tokig eller så har hon en magisk telefon. I vilket fall som helst ser hon chansen att ställa saker och ting till rätta.

Smakbiten kommer från sidan 228:

Bildkälla: Goodreads.

Georgie hade låtsats dansa. Hon höll ett hårt grepp om Neals skjorta. De gnuggade näsorna mot varandra. ”Du är min fru”, sa Neal och skrattade, och hon försökte fånga hans smilgropar med tänderna. (Som om hon kanske skulle få behålla dem om hon fångade dem.)

Publicerat i läsning | Etiketter | 38 kommentarer

Tredje principen av Anna Jakobsson Lund

tredje principen

Författare: Anna Jakobsson Lund
Serie: Systemet, #1
Förlag: Annorlunda förlag (2015)
Antal sidor: 324 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Systemet styr världen och har delat in människor i olika klasser. Ava är en rebell, vars förmåga att influera andra människors tankar är en verklig tillgång i motståndsrörelsen. Hon tror benhårt på deras mål. Levi, å andra sidan, har helt tappat tilltron till motståndet efter föräldrarnas död. Men när hans syster grips finns det ingen annan han kan vända sig till. Ava får order om att hjälpa honom i räddningsuppdraget och de ger sig av. De enda de kan lita på är de andra rebellerna, påstår Ava. Men kan de verkligen det?

När det började surra om Tredje principen i bokbloggsvärlden i våras blev jag genast nyfiken. Jag försökte vinna den flera gånger innan jag till sist hade turen på min sida och fick denna dystopi i händerna. Något så ovanlig som en dystopi som utspelar sig i skandinavisk miljö, där det finns raserade IKEA-varuhus och övergivna muséer. Världen delas in i zoner. Resor mellan dem är begränsade. Kanske är det för att en känner igen sig, som det känns så beklämmande.

I Tredje principen står nämligen människorna helt under Systemets kontroll. Begåvningstester, eller vad en nu ska kalla dem, avgör vilken klass du tillhör och därmed också dina möjligheter i livet. Människor har chip som identifikationsmetod, vilket regelbundet kontrolleras. Mindre laglydiga människor kan drastiskt förändra sitt utseende. Det är ett samhälle som känns igen, men som skildras på ett så levande vis att det känns nytt.

Men det som är avgörande för att en bok ska bli riktigt bra är karaktärerna. Och Tredje principen har ett par riktigt fina karaktärer. Jag har lite svårt inledningsvis för Ava, som tycks vara typen som gör vad hon blir tillsagd och litar blint på sina överordnade, men hon genomgår en resa som gör att det blir spännande att se var hon ska landa i slutändan. Som kontrast har vi den mer avspända Leymah, som röker på och råkar trampa rakt över människor i sin kunskapstörst.

Framför allt är det då Levi. Fina, fina Levi som griper tag i mig från den stund som han introduceras. Som tvångar och kämpar för att hålla demonerna i schack för att kunna rädda sin syster. Som är övertygad om att han är dum som en gråsten. Jag vill följa hans öde. Han har krupit in under huden på mig och byggt sig ett bo tätt intill mitt hjärta.

Tredje principen blir en positiv överraskning och en välbehövlig dos läsglädje. Jag vill ha andra delen nu på stört.

betyg4

Andra som har bloggat om Tredje principen

Annas bokhyllaBarnbokspratBokhuset; BokstadenBoktokigBook ObsessionFiktiviteter; Ge oss boken; Vargnatts bokhylla

Andra delar i serien

Tredje principen

Aldrig ensamma

[Utan titel]

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 10 kommentarer

Veckans skörd #109

Den här veckan har det trillat in en hel del böcker. Veckan fick en riktigt bra start med ett recensionsexemplar från Bazar förlag:

gudar & monster

Gudar & Monster är den avslutande delen i trilogin om Önskemånglarens dotter. I ett års tid har jag nu gått och väntat på att få veta hur Laini Taylor skulle knyta ihop säcken, och vi kan säga att det inte dröjde länge förrän jag kastade mig över denna tegelsten på närapå 600 sidor. Hur jag tyckte att hon lyckades med att avsluta trilogin får ni veta den 28/10.

Igår var det praktiskt taget julafton hos mig. Något som kunde behövas eftersom jag var på sjukhuset för att magnetröntga min förstorade hypofys, så att de har lite koll på vad den har för sig. Magnetröntgen är inte min favoritgrej, så jag behövde lite tröst efteråt. Och fick det i form av bokpaket. Först väntade ett fint paket från Gilla Böcker hemma i brevlådan:

komma fram

Jag har hittills läst två böcker av Rainbow Rowell som jag tyckt väldigt mycket om. Så givetvis ville jag läsa Komma fram också. Recensionsdatum är den 21/10, så det blir lite tajt. Men å andra sidan har jag redan läst halva…

Sedan hämtade vi ut ett paket från Bokus:

höstensmostwanted

Nej, jag vet inte riktigt hur det går med mitt köpstopp, å andra sidan har jag suktat efter dessa två hela året. The Rest of Us Just Live Here av Patrick Ness låter som om den skulle handla om en av Buffys klasskamrater: den vanlige typen som bara vill hålla huvudet nere och gå ut high school. Helst utan att förlora några lemmar. Dessutom har jag varit nyfiken på Ness ett tag nu.

Det blir mycket Rowell i oktober. Carry On kom ut i förra veckan och jag beställde den så snabbt som jag kunde. När jag läste Fangirl ville jag läsa om Simon Snow och ganska snart blev jag bönhörd. Det var faktiskt en bok på g…

Men varje gång jag råkar få syn på Carry On får jag en viss låt i huvudet (och ett sug att titta på Supernatural):

Publicerat i läsning | Etiketter | 6 kommentarer

Enthralled av Melissa Marr och Kelley Armstrong (Red.)

enthralled

Redaktör: Melissa Marr och Kelley Armstrong
Medverkande författare: Claudia Grey, Carrie Ryan, Kami Garcia, Jackson Pearce, Rachel Vincent, Melissa Marr, Kelley Armstrong, Sarah Rees Brennan, Jeri Smith-Ready, Kimberly Derting, Ally Condy, Jessica Verday, Margaret Stohl, Mary E. Pearson, Jennifer Lynne Barnes, Rachel Caine
Förlag: Harper Collins (2011)
Antal sidor: 452 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Enthralled är en antologi bestående av sexton noveller på temat resa. Som alla antologier är det varierande kvalitet, men oftast tycker jag att de håller hög klass. Det finns några av lägre kvalitet, några som ligger klart på godkänd nivå, några snäppet över det och sedan de som jag verkligen älskar.

Det finns tre riktiga höjdare i Enthralled. Min absoluta favorit är Sarah Brees Brennans Let’s Get This Undead Show on the Road där det pågår en vampyrtrend inom pojkband, men pojkbandet som novellen handlar om faktiskt har en riktig vampyr med i uppställningen. Underbar humor och intressanta karaktärer. Skildringen av relationen mellan vampyren och hans bandkamrater är dynamisk och fylld av spänningar.

De andra två är tie-ins till böcker som jag inte har läst, men som jag upplevde att det gick bra att läsa ändå. Leaving av Jeri Smith-Ready handlar om ett spöke som letar efter en synsk person som kan tala hans bror till rätta i efterdyningarna av spökets död. Brodersrelationen som skildras är komplicerad, men ömsint. Synska människor skildras även i Skin Contact av Kimberley Derting där Rafe söker efter flickan han älskar med hjälp av sin förmåga. En tragisk berättelse som lämnade en vemodig känsla efter sig.

Vissa noveller ger definitivt mersmak på författarnas övriga författarskap. De tre tidigare är givna, men efter att ha läst noveller av Carrie Ryan (jag trodde inte zombieapokalyps kunde vara min grej, men jodå), Jackson Pearce (djinner och önskningar verkar spännande) och Kami Garcia (kuslig hemsökt väg som en flicka åker på för att hämnas sin bror skildras med oerhörd spänning) kommer jag definitivt hålla utkik efter andra böcker av dem. Men eftersom jag inte alls gillade Margaret Stohls IV League, som kändes meningslös och som den byggde på stereotyper, kommer jag nog hoppa över Kami Garcias och hennes samarbete.

Sedan finns det förstås ytterligare några bottennapp i Enthralled. Claudia Grays novell om två tvillingar som upptäcker att de har mystiska krafter känns ofärdig och bygger till stor del på klyschor. Jag upplevde att Kelley Armstrongs novell kändes platt, vilket är synd eftersom jag är nyfiken på hennes författarskap. Ally Condys dystopiska novell om folk som bor i en sfär och en flicka blir utstött eftersom det ryktas att hon har varit utanför denna skyddande sfär kändes rörig, som om den skulle ha behövt ytterligare några sidor för att bli tydligare.

Enthralled är en novellantologi av hög klass och fylld av magi och under. Du kommer få möta många olika världar och förhoppningsvis bli lika förtrollad som jag blev under större delen av min läsning.

betyg4

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Graveminder av Melissa Marr

graveminder

Författare: Melissa Marr
Förlag: Harper Collins (2012)
Antal sidor: 324 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Claysville är en liten stad i amerikanska södern, vars mest särskiljande drag är dess udda begravningsritualer. Rebekka Barrow lämnade staden för nästan ett decennium sedan, men har känt ett ständigt sug tillbaka. När hennes farmor Maylene brutalt mördas, måste Rebekkah återvända till staden, och mannen, hon lämnade. Det står snart klart att Maylene hade en viktig uppgift att sköta och att ondskan nu har släppts lös i Claysville. Nu är det upp till Rebekkah att hitta ett monster och hålla de döda i schack.

Graveminder är, så vitt jag vet, en fristående roman av Melissa Marr inom genren southern gothic. Tidigare har jag läst hennes serie om älvor, som var fruktansvärt ojämn, och det är nog därför som jag blir så tagen av Graveminder. Jag kan riktigt se lilla Claysville framför mig: en sömnig småstad där alla känner alla och litar på alla, som skakas av det brutala mordet på en av deras egna. Samtidigt finns det en underströmning av hemligheter som folk antingen inte känner till eller som de låtsas att de inte ser.

Mytologin i Graveminder bygger egentligen på gamla idéer, som till exempel syndätare, men lyckas göra om det så att det känns nytt och fräscht. Att Rebekkah som graveminder dras till döden och att hon inte helt tillhör de levandes värld upplever jag som fascinerande. Hennes relation till de hungriga döda, som är spöken och inte zombien trots sin blodlust, känns som att det är logiskt att den präglas av medkänsla.

Givetvis måste relationen mellan graveminder och begravningsentreprenör präglas av att de hör samman. Yin och yang. Förstås är enda sättet att skildra detta som en kärlekshistoria. Jag är inte särskilt intresserad av Byron och Rebekkahs relationsdrama, men kan leva med det på grund av att jag tycker om berättelsen i sig så mycket.

Ett varningens ord om Graveminder: den är seg i starten. Det känns som om den står och stampar på stället i början men när det väl lossar, då lossar det verkligen. Det blir riktigt spännande. Vem var det som mördade Maylene? Hur kommer det sig att en av de hungriga döda vandrar omkring? Jag kan inte annat än sträckläsa för att få veta svaret på mina frågor.

Graveminder känns som en frisk fläkt och trots en seg start så blir det riktigt, riktigt spännande.

betyg4

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 6 kommentarer

Enkät

Jag hittade den här enkäten inne hos Bokhuset.

1. Hur hittar du nya böcker att läsa?

Ja, du. Genom bloggar, nyhetsbrev, strosa runt i bokhandlar, prata med andra människor, surfa runt slumpmässigt på nätet, titta på tv. Det är inte så konstigt att jag drunknar i boktips. Information om intressanta böcker är som en flodvåg och jag översköljs varje dag.

2. Hur kom det sig att du började gilla att läsa?

Jag har alltid älskat berättelser. Som barn, innan jag lärde mig läsa, var film den stora grejen. Jag kunde se hur mycket film som helst. Sedan knäckte jag läskoden och en hel värld öppnade sig. Eftersom jag var mobbad, så blev det ett sätt att fly in i en annan värld där jag inte behövde vara den där knäppa tjejen som alla skulle trampa på. Men mest av allt är jag förälskad i berättandet, hur en berättelse kan beröra oss, få oss att leva sig in i en annan värld.

3. Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?

Jag har alltid varit mycket förtjust i fantasy, vilket har varit en konstant. Ett tag läste jag också mycket deckare, men jag tröttnade på genren. Skräck är något som jag återvänder till då och då, men som jag slukade i tonåren. Som tonåring vände jag direkt ryggen åt ungdomsböcker, som jag tyckte var barnsliga och tramsiga. De handlade ju bara om relationer och festande, och jag var inte det minsta intresserad. Idag läser jag betydligt mer ungdomsböcker än vad jag gjorde som tonåring. Även om relationer fortfarande är ett hett ämne inom dem så är det större variation och möjligheter inom genren.

4. Hur ofta köper du böcker?

Det blir nog en eller två gånger i månaden. Ibland mer. Då blir det oftast en eller två böcker åt gången. Sedan kommer det ju hem en del recensionsexemplar eller tävlingsvinster, så det blir ett stadigt inflöde av böcker. Lite väl mycket, kanske, om det ens går att få för mycket böcker.

5. Hur kom det sig att du började bokblogga?

Innan jag startade den här bloggen hade jag inte bloggat tidigare och var lite nyfiken på hur det skulle vara. Så jag halkade in på ett bananskal genom att starta en blogg 2012 som jag inte riktigt visste vad den skulle handla om. Skrivande, böcker, lite sådant. Jag följde inte några bokbloggar innan, utan hittade vägen in via Annikas bokbloggsjerka och resten är historia.

6. Hur reagerar du om du inte tycker om slutet på en bok?

Har jag gillat boken fram tills dess, så kommer jag nog känna mig lite sviken. Lite dragen vid näsan. Det är en typisk sak som kan förstöra hela intrycket av boken.

7. Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?

Oftare än vad jag borde, måste jag erkänna. Det är som om jag inte kan låta bli att bläddra fram och läsa i förväg. Jag har inget emot spoilers om det är jag själv som får fatta beslutet att ta del av den, och om jag råkar läsa en tvist så blir jag oftast fruktansvärt nyfiken på hur det gick till och sträckläser.

Publicerat i läsning | Etiketter | 7 kommentarer

Tematrio: Krig, flykt, exil

Tematrio

Dagens tematrio känns tyvärr alldeles för aktuell. Jag kommer nog lite för sent för att ge Lyran tips till hennes föredrag, men jag kan berätta om böcker som handlar om människor som upplever krig, flyr och lever i exil!

Godnatt Mr. Tom av Michelle Magorian utspelar sig under andra världskriget. Willie är ett av de många barn som evakueras till den engelska landsbygden. Mr Tom är en äldre som skrämmer Willie, precis som allting annat skrämmer om. Men evakueringen visar sig var en riktig lyckträff för dem båda. Vi hade den här som högläsningsbok när jag gick i mellanstadiet och den gjorde så starkt intryck på mig att jag blev tvungen att köpa mitt eget ex några år senare. Jag har läst den flera gånger och blir lika berörd varje gång.

Ett folk utan land av Melina Marchetta har en titel som egentligen säger allt. Halva Lumateres befolkning befinner sig på flykt och ses som ett patrask av omvärlden. Finnikin av Klippan försöker hitta ett permanent hem för sitt folk. En fantasyberättelse som ändå lyckas säga en hel del om vår samtid. Det här är en av de bästa böcker jag har läst i år.

Krig och fred av Leo Tolstoy (av de många stavningarnas namn) utspelar sig till stor del under Napoleonkrigen. Olika adelsmänniskors liv flätas samman med den ryska nationens historia. Politik och vardagsliv blandas flitigt. Tjockleken på denna klassiker avskräcker en del, men den är förvånansvärt lättläst och jag sögs verkligen in i den. Om krigets meningslöshet.

Publicerat i läsning | Etiketter | 20 kommentarer