Den sovande och sländan av Neil Gaiman

Postat den lördag 7 november 2015 av C.R.M. Nilsson

den sovande och sländan

Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell
Originaltitel: The Sleeper and the Spindle
Översättning: Kristoffer Leandoer
Förlag: Bonnier Carlsen (2015)
Antal sidor: 72 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Drottningen nås kvällen innan sitt bröllop av budet om en djup sömn som sprider sig som en pest i grannlandet, och som förvandlar invånarna till sömngångare. Drottningen, som en gång stått öga mot öga mot liknande ondska, som försatte henne sovande i en glaskista under ett helt år, beslutar sig att komma till undsättning. Med sina tre trogna följeslagare beger hon sig ut på en resa och ett äventyr som förändrar allt. Även en drottnings framtid och öde … (Baksidetexten)

I Den sovande och sländan förenar Neil Gaiman sagan om Snövit med sagan om Törnrosa och resultatet är förtrollande. Snövit är drottning i sitt rike, en kvinna som sätter på sig rustning och griper svärdet för att ta reda på vad den epidemiska sömn som sprider sig från grannlandet till hennes eget land beror på. På vägen möter hon sovande människor som står under någons kontroll, som styr dem likt en marionettmästare, och det är riktigt ruggigt bitvis.

När Gaiman leker med andra personers universum och skapelser brukar resultatet bli hjärtskärande vackert. Så även i fallet med Den sovande och sländan. Elementen från sagorna finns där, men han vänder och vrider på dem tills det blir något alldeles nytt. Tvisten som Den sovande och sländan innehåller fick mig att tappa hakan. Och falla pladask. Det är verkligen genialiskt.

På tal om att falla som en fura, så måste vi tala om Chris Riddells strama, eleganta illustrationer. Svartvita sånär som ett par förgyllningar här och var, gör de verkligen Den sovande och sländan till ett praktverk. Det är läskigt snyggt. Jag kan knappt se mig mätt.

Den sovande och sländan är en riktigt briljant fusion av två sagor, något som bara förstärks av de ursnygga illustrationerna.

betyg4

Andra som har bloggat om Den sovande och sländan

Bokfreak; Bokomaten; Fiktiviteter; Old Adult Reads Young Adult; Sagan om sagorna

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 6 kommentarer

En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras

Postat den fredag 6 november 2015 av C.R.M. Nilsson

en fördämning mot stilla havet

Författare: Marguerite Duras
Originaltitel: Un barrage contre le Pacifique
Översättning: Marianne Lindström
Förlag: Modernista (2012)
Antal sidor: 313 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Franska Indokina, 1931. En ensamstående mor med två nästan vuxna barn. De kämpar för att överleva på sina risodlingar, som ligger alldeles för nära havet. Varje år visar sig skyddsvallarna otillräckliga, vattnet forsar in och ödelägger grödorna. Modern verkar ge upp kampen, mot havet och mot de korrupta franska kolonialmyndigheterna. Men när hon inser att barnen, Suzanne, 16, och Joseph, 20, kommer att överge henne, överväger hon att ta till drastiska åtgärder. (Från baksidetexten.)

En fördämning mot Stilla havet är den tredje boken jag läser av Marguerite Duras, och den tidigaste i hennes produktion. Detta var nämligen den andra boken som hon skrev. Här introduceras berättelsen om den unga, fattiga flickan som möter en äldre, rik man och inleder en affär med. Duras återvände till denna berättelse flera gånger med stora skillnader åt gången. Grunden i En fördämning mot Stilla havet och Älskaren må vara samma händelseförlopp, men de är drastiskt olika.

Det finns vissa författare som det känns som om de har sprungit fullt formade ur någon slags litterär Zeus huvud. Att Duras började någonstans och utvecklades i en annan riktning tycks inte ha slagit mig innan jag började läsa En fördämning mot Stilla havet. Kanske är det därför som besvikelsen blir så stor.

En fördämning mot Stilla havet är mer konventionellt uppbyggd än hennes senare böcker. Stilen och språkdräkten är rakare, enklare, även om det ibland glimrar till av det briljanta språk som gjorde att jag förälskade mig i hennes andra böcker.

Den bild av familjen som Duras målar upp är långt ifrån sympatisk, men ändå har En fördämning mot Stilla havet en hypnotisk inverkan på mig. Jag grips av deras fattigdom och bilden av det koloniserade landet som hon målar upp: korruptionen, rasismen, girigheten. En plats där det känns som alla odds redan från början är emot familjen och de kämpar förgäves för ett bättre liv.

En fördämning mot Stilla havet kommer troligtvis aldrig bli min favorit bland Duras böcker, men det är fortfarande en bra bok och ger löfte om den fantastiska författare hon kommer att bli.

betyg3

Andra som har bloggat om En fördämning mot Stilla havet

Bokstävlarna; Breakfast Book Club; Eli läser och skriver; Nattens bibliotek

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 3 kommentarer

Gudar och Monster av Laini Taylor

Postat den torsdag 5 november 2015 av C.R.M. Nilsson

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

gudar & monster

Författare: Laini Taylor
Originaltitel: Dreams of Gods & Monsters
Översättning: Lena Karlin
Serie: Önskemånglarens dotter, #3
Förlag: Bazar förlag (2015)
Antal sidor: 586 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Två världar på väg mot ett till synes oundvikligt, våldsamt krig. Genom riskfyllda villfarelsekonster har Karou tagit kontroll över kimärernas rebellarmé och föresatt sig att styra den bort från hämndens återvändsgränd. Framtiden vilar på hennes axlar.

När änglarnas brutala kejsare för in sin armé i människornas värld förenas slutligen Karou och Akiva – inte i kärlek, men i en bräcklig allians mot deras gemensamma fiende. Det är en skruvad version av den dröm de en gång närde, och de börjar hoppas att det kan leda till en väg framåt för deras folk. Och, kanske, för dem själva.

Men än värre hot siktas i fjärran och är Karou och Akiva starka nog att stå fast bland gudar och monster? (Baksidetexten)

Det kan nog inte finnas något svårare för en författare en att knyta ihop en älskad trilogi. När jag fick mitt recensionsexemplar av Gudar och Monster var jag sliten mellan impulsen att kasta mig över den på stört och gömma undan den för att det inte skulle ta slut. Den första impulsen avgick med segern, så klart. Jag hade ju längtat i ett års tid.

Tyvärr känner jag mig lite besviken. Laini Taylor är inte lika vass i Gudar och Monster som hon har varit i de tidigare delarna. Istället känns det som ett enda långt utdraget stampande på stället och när det väl blir aktion så är den över i en ögonblinkning. Kanske beror detta antiklimax på att hotet från Herraväldeslegionen blåses upp till sådana proportioner att alla lösningar på dilemmat skulle ha känts som alldeles för enkla.

Därtill spinner Taylor vidare på tråden om stelierna i Gudaroch Monster. När dessa introducerades i slutet av föregående bok blev jag direkt nyfiken, men det känns som om de stjäl för mycket utrymme i den här boken. Det blir ett sidospår, en tråd som dessutom lämnas lös på slutet som om Taylor måste bädda för en eventuell fortsättning.

Nog har trilogin varit fylld av kärlek tidigare. Underbart pirrande kärlek, men nu i Gudar och Monster tar det alltför stort utrymme från den övriga konflikten. Karous och Akivas trånande och önskan om att få ett rum tillsammans tjatas på å det oändliga, och efter ett tag känner jag mig inte så värst sympatisk mot de älskande. Inte heller uppskattar att alla huvudpersoner måste paras ihop i märkliga konstellationer i slutet.

Gudar och Monster lever inte upp till sina föregångare, men Laini Taylor har ändå vunnit mitt hjärta med den här sagolika världen hon har byggt upp. Hennes poetiska formuleringar kommer att dröja sig kvar hos mig länge.

betyg3

Andra som har bloggat om Gudar och Monster

Carolina läser…; Fantastiska berättelser; MsHisingen; Vår Bokvärld

Andra böcker i serien

Mörk ängel (recension)

Blod och stjärnstoft (recension)

Night of Cake and Puppets (recension)

Gudar och monster

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 5 kommentarer

Månadsrapport: Oktober 2015

Postat den onsdag 4 november 2015 av C.R.M. Nilsson

oktober

Läst

Antal lästa böcker i oktober 2015: 12

  1. Den sovande och sländan av Neil Gaiman
  2. Sista testamentet av James Frey
  3. Frestelsernas berg av Jonas Gardell
  4. Flugornas herre av William Golding
  5. Vinterfolket av Jennifer McMahon
  6. Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander
  7. Gudar & monster av Laini Taylor
  8. Komma fram av Rainbow Rowell
  9. En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras
  10. The Rest of Us Just Live Here av Patrick Ness
  11. Carry On av Rainbow Rowell
  12. Charmen med tarmen av Guilia Enders

Antal lästa sidor: 3909 sidor
Snittbetyg (5-gradig skala): 3,58

Drama: 3
Dystopi: 1
Fantasy: 6
Non-fiction: 1
Thriller: 1

Bokcirkel: 1
Hyllvärmare: 3
Böcker införskaffade samma månad: 7
Böcker införskaffade samma år: 1
Omlästa böcker: 0 

Kvinnor: 5
Män: 6
Duo: 0

Amerikansk författare: 6
Brittisk författare: 2
Fransk författare: 1
Svensk författare: 1
Tysk författare: 1 

På originalspråk (engelska): 2
På originalspråk (svenska): 1
Författare jag inte har läst tidigare: 6
Recensionsex: 3
Lånade böcker: 1
E-böcker: 0

Månadens bästa skönlitterära: Vinterfolket av Jennifer McMahon och Carry On av Rainbow Rowell
Månadens bästa sakprosa: Charmen med tarmen av Guilia Enders
Månadens sämsta: –
Månadens överraskning: –
Månadens besvikelse: Gudar & Monster av Laini Taylor
Månadens otäckaste: Vinterfolket av Jennifer McMahon

Läser just nu: Flykten från läger 14 av Blaine Harden; Death Without Weeping av Nancy Scheper Hughes
Tänker läsa: Waiting for the Machines to Fall Asleep; Orlando av Virginia Woolf; Americanah av Chimanda Ngozi Adichie

Kommentar: Jag är positivt överraskad över hur mycket jag har hunnit läsa med tanke på hur dåligt jag har mått. Ett tag kändes det som om jag knappt läste något alls, utan mestadels låg i sängen och glodde, men det har ändå blivit en hel del och mycket har varit riktigt bra. Recensionsskrivandet har det gått sämre med och vi får se om jag någonsin kommer ikapp.

Om månadens bästa skönlitterära: Det var riktigt svårt, så det fick bli två som fick dela på det hela. Vinterfolket är en kuslig, vintrig spökhistoria som jag nog hade velat läsa när snön yr ner. Carry On lyckades vara helt annorlunda gentemot det jag hade förväntat mig, men ändå så bra. Och rolig.

Om månadens bästa sakprosa: Charmen med tarmen är populärvetenskap när den är som bäst: underhållande och ytterst lärorik.

Om månadens besvikelse: Det svåraste som finns måste vara att avsluta en serie och knyta ihop alla trådar. Tyvärr upplevde jag inte att Gudar & monster gjorde det fullt ut. (Det här är den recension jag har mest dåligt samvete för och som jag hoppas få ordning på denna vecka.)

Om månadens otäckaste: Nämnde jag att Vinterfolket stundtals är riktigt, riktigt kuslig?

Tittat på

Antal sedda filmer i oktober 2015: 1

  1. Outlander, säsong 1, volym 2

Antal minuter: 535
Snittbetyg (5-gradig skala): 3

Fantasy: 1

Amerikansk-brittisk film: 1

Kommentar: Jag är en lite udda fågel i det avseende att när jag inte mår bra så är det sällan jag klarar av att koncentrera mig på film och tv-serier. Men när min syster fick hem andra halvan av första säsongen av Outlander var vi ju tvungna att titta. Tyvärr segar det ihop en aning, men avslutas på ett gastkramande sätt där skådespelarna verkligen tvingas prestera.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 8 kommentarer

Tio debutanter vars andra bok jag vill läsa

Postat den tisdag 3 november 2015 av C.R.M. Nilsson

Tack för alla fina kommentarer och lyckönskningar. Det värmer verkligen <3

Topp Tio Tisdag

Det var ett tag sedan jag hängde med på Top Ten Tuesday, men idag tänkte jag försöka hänga på även om jag nog inte kommer upp i tio författare. Veckans tema är Top Ten Debut Authors Who Have Me Looking Forward To Their Sophomore Novel (because when you love a debut you just are ITCHING to get your hands on the author’s second book) or Top Ten Sophomore Novels That I Loved Just As Much If Not More As The Author’s Debut (no one hit wonders heeeere!)

Jag har valt det första alternativet. Men det blir lite blandning mellan folk som faktiskt har publicerat en andra bok, men där jag inte har hunnit läsa den, eller som ännu inte har släppt sin andra bok.

Carol Rifka Brunt debuterade med en berättelse om udda vänskap i spåren av en älskad morbrors bortgång. Jag är fruktansvärt nyfiken på vad hon ska följa upp den med.

Peter du Rietz debuterade med en Anne Rice-esque skräckroman som lämnade en del frågor i mitt huvud. En facebook-konversation avslöjade att det kanske finns planer på en uppföljare…

Boel Bermann visade i sin dystopiska debut att det finns få saker som är så läskiga som barn. Jag väntar ivrigt på att hon ska följa upp den.

Eowyn Ivey skrev en vintrig saga om ett barnlöst par som utspelade sig i Alaska. Den magiska stämningen har dröjt sig kvar hos mig, vilket gör att jag är nyfiken på vad hon ska göra härnäst. Hon har redan hunnit släppa en bok och kommer släppa två nya nästa år.

Zinat Pirzadeh debuterade med en berättelse om en flicka som växer upp i Iran innan och efter revolutionen. Det lär vara första delen i en trilogi, men hittills har jag inte sett skymten av några uppföljare.

Golnaz Hashemzadeh skrev en helt fantastisk bok om en ung, ambitiös flicka vars prestationsångest fick grova konsekvenser. Jag blev väldigt förtjust i hennes språk och stil, så jag vill gärna läsa mer av henne.

Erin Morgenstern skrev en långsam saga om magi och under i form av en cirkus. Enligt Goodreads kommer hon under 2016 följa upp sin debut.

Madeline Miller vann Orange Prize for Fiction för sin debutroman om kärlekshistorien mellan Akilles och Patroklos, vilket var en av mina favoritböcker 2012. Hon har släppt en annan historisk roman som också utspelar sig i antikens Grekland som jag bara måste läsa.

Publicerat i läsning | Etiketter | 6 kommentarer

Jag, illamåendet och en hypofystumör

Postat den lördag 31 oktober 2015 av C.R.M. Nilsson

Det har varit lite tyst nu och det finns sina förklaringar.

En anledning är att jag helt enkelt inte har mått bra. Jag har mått fruktansvärt illa en längre tid nu och därmed får jag heller inte i mig särskilt mycket mat. Inget jag gör tycks hjälpa. Jag har testat tabletter mot illamående (resultat: jag sov bort hela dagen), att äta lite men ofta, olika huskurer, men det har inte gett mycket resultat. Illamåendet förblir lika illa. Nu har jag börjat dricka näringsdryck för att få i mig kalorier. Det tär mycket på mina energireserver och nu har jag helt enkelt inte orkat.

Hypofysen markerad i orange, bild lånad från Wikipedia.

Bilderna från min magnetröntgen har också kommit tillbaka och det ser inte helt bra ut. Hypofysförstoring är en omskrivning för hypofystumör för att folk inte ska oroa sig i onödan. De växer i allmänhet väldigt långsamt och har liten påverkan på livet. Min, däremot, har bestämt sig för att växa. Bilderna ligger därför nu hos neurokirurg för bedömning om de ska plocka bort den. Men om du nu absolut är tvungen att få en hjärntumör så är det här den bästa sorten: den är nästan alltid godartad.

Jag vet inte särskilt mycket just nu. Det har varit en del undersökningar, bland annat har jag varit på ögonmottagningen. Tumörens läge innebär att den kan trycka mot synnerven, men min gör lyckligtvis INTE det. Typ det enda jag vet i nuläget, vilket ändå känns skönt. Eftersom hypofysen är central vid produktion av olika hormoner har jag lämnat en del prover för att se så att hormonproduktionen är som den ska. Där har jag ännu inte fått några svar.

Så om jag blir lite tyst nu ett tag framöver så beror det på att jag går och väntar på att få veta om jag får en hjärnkirurgi i julklapp.

Publicerat i okategoriserad | Etiketter , | 25 kommentarer

Veckans skörd #110

Postat den lördag 24 oktober 2015 av C.R.M. Nilsson

Det här med att läsa fem hyllvärmare, sedan köpa en ny bok, går inte så bra för stunden. Jag skulle beställa lite presenter av diverse slag och då råkade det slinka med en bok till mig själv också:

charmen med tarmen

Bildkälla: Goodreads.

Saken är den att jag inte skulle beskriva min mag- och tarmkanal som charmig just nu. Faktiskt rena raka motsatsen. I onsdags låg jag i fosterställning i sängen och bara kände hur illamåendet välde över mig och knivar kördes runt i magen på mig. Jag väntar fortfarande på provsvar och kommer förmodligen bli tvungen att genomgå en gastroskopi.

Samtidigt blir jag lite förlamad av hur lite jag vet om mage och tarm. Därför tror jag att jag behöver Giulia Enders Charmen med tarmen just nu. Så att jag kanske kan förstå vad det är som ställer till det för mig och ge mig ett språk att prata med läkarna på.

Publicerat i läsning | Etiketter | 6 kommentarer

Shopaholic Abroad av Sophie Kinsella

Postat den fredag 23 oktober 2015 av C.R.M. Nilsson

shopaholic abroad

Författare: Sophie Kinsella
Serie: Shopaholic, #2
Förlag: Black Swan (2001)
Antal sidor: 329 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Livet strålar mot Rebecca Bloomwood. Hon har ett jobb på morgontv där hon berättar för människor hur de ska hantera sin personliga ekonomi. Något som hon är en expert på. Banktjänstemannen som har hand om hennes konton är en raring, trots att hon har övertrasserat en aning. Hennes pojkvän är en dröm. Nu har han till och med bett henne flytta till New York med honom. New York! Guggenheim! The Museum of Modern Art! Självklart avser Becky att besöka dessa finkulturella institutioner, men när hon ändå är där vore det dumt att inte kolla in lite andra ställen också. Såsom Bloomingdales. Och Saks. Eller stället där de rear ut Pradaklänningar för 10 dollar. Eller var det 1000 dollar?

Jag läste ju första boken i serien tidigare i år och blev kanske inte helt överförtjust, men inte direkt avskräckt. Eftersom jag ändå hade Shopaholic Abroad hemma kunde jag lika gärna läsa den också, men sedan fick det vara. Men nu har jag ändrat mig igen. Den här serien är nog ta mig tusan beroendeframkallande.

Trots att Becky stundtals ger mig ont i magen av vånda. I Shopaholic Abroad verkar hennes liv ha vänts till det bättre och att hon numera är helt skuldfri, men det står snabbt klart att hon inte alls har lärt sig något av det som hände i föregående bok. Hon ljuger för sig själv och vägrar se sanningen i vitögat. Pengarna bara rinner iväg när hon intalar sig att hon i själva verket fyndar. Eller att amerikanska dollar är som låtsaspengar och inte räknas.

Ändå kan jag inte hjälpa att jag verkligen gillar Becky. Hon är ytlig och hon ljuger gärna för att försöka framstå i bättre dager. Hon ställer till det för sig om och om igen utan att lära sig något, men en sak är säker: när hon når botten, då tar hon verkligen tag i saker och ting för att ordna det. Hon är flamsig och tramsig, men som hon visar i Shopaholic Abroad: den enda som kan ta henne ur de knipor hon skapar är henne själv.

Shopaholic Abroad följer ungefär samma mall som den föregående boken. Hon ställer till det, det blir en kris, hon löser det. Men samtidigt är det så underbart humoristiskt att jag inte kan hjälpa att charmas. Som när hon låtsas ha packat lätt inför en semester med Luke, men postar sina kläder till sig. Bara det att paketet blir försenat och hon inte har några kläder alls att ta på sig…

Shopaholic Abroad är en lättsmält, underhållande historia som får mig att fnissa högt flera gånger.

betyg3

Andra böcker i serien

The Secret Dreamworld of a Shopaholic (recension)

Shopaholic Abroad

Shopaholic Ties The Knot

Shopaholic & Sister

Shopaholic & Baby

Mini Shopaholic

Shopaholic to the Stars

Shopaholic to the Rescue

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 3 kommentarer

Kollektivt självmord av Arto Paasilinna

Postat den torsdag 22 oktober 2015 av C.R.M. Nilsson

kollektivt självmord

Författare: Arto Paasilinna
Originaltitel: Hurmaava joukkoitsemurha
Översättning: Camilla Frostell
Förlag: Brombergs (2007)
Antal sidor: 259 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Överste Kemppainen och direktör Rellonen möts av en slump i en ensligt belägen lada dit de båda har gått för att ta livet av sig. Nu när de är två måste de tillfälligt skrota planerna, men kommer istället i samspråk. Det känns lite trist att ta livet av sig alldeles ensam. I hela Finland måste det ju finnas ett ton med deprimerade människor som är trötta på livet. Varför går de inte samman och genomför historiens mest spektakulära kollektiva självmord? Det är startskottet för en halsbrytande resa i lyxbuss till dödsriket och jakten efter den perfekta platsen att dö på går från Finland till södra Europa.

Otaliga är de personer som har rekommenderat Arto Paasilinna till mig och Kollektiv självmord i synnerhet. Paasilinna beskrivs som underhållande och hysteriskt rolig. Just Kollektivt självmord lyfts fram som hans bästa verk, men det skar sig mellan mig och boken på en gång.

Kanske beror det på att vissa saker egentligen inte går att skämta om. Eller att det behövs större finkänslighet än den som jag upplever att Paasilinna besitter. Kollektivt självmord är en skröna, utan tvivel, men utan djup eller känsla vilket gör att den inte blir särskilt rolig. Jag fnissar till en enstaka gång under läsningen.

En del av det hela beror nog på att medan Kollektivt självmord innehåller sin beskärda del av karaktärer, så förblir de alla ytliga stereotyper. De definieras utifrån sina yrkeskategorier och blir en samling namn på sidorna. Jag får inte grepp om någon, vilket gör att jag inte heller bryr mig om vad som händer i boken och hur det ska gå.

Inte för att det inte är hur genomskinligt som helst hur Kollektivt självmord kommer att sluta. Redan från första början står det klart vilka som kommer att bli kärlekspar (såtillvida de inte bara tussas ihop på slutet utan att ha interagerat en enda gånger under bokens förlopp) och vilka som kommer att överleva. För den del är det glasklart hur hela bussresan kommer att sluta, och utan överraskningsmoment bjuder Kollektivt självmord på tämligen trist läsning. Det är bara ren envishet som gör att jag läser klart den.

Kollektivt självmord var långt ifrån min kopp av thé. Det blir min första och sista bekantskap med Arto Paasilinna.

betyg1

Andra som har bloggat om Kollektivt självmord

Boktjuven; Eli läser och skriver

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 6 kommentarer

Komma fram av Rainbow Rowell

Postat den onsdag 21 oktober 2015 av C.R.M. Nilsson

komma fram

Författare: Rainbow Rowell
Originaltitel: Landline
Översättning: Anna Thuresson
Förlag: Gilla böcker (2015)
Antal sidor: 333 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Det har länge inte varit riktigt bra mellan Georgie och Neal. Droppen som får bägaren att rinna över blir när Georgie får chansen att förverkliga sitt livs dröm om en egen tv-serie, men måste jobba över julen och ställa in deras julplaner. Neal tar då barnen och sticker till sina föräldrar i Omaha. Georgie flyr hem till sin mamma och ringer Neal om och om igen utan att få tag i honom, tills hon testar den fasta telefonen i sitt gamla flickrum. Snart står det klart att hon inte pratar med Neal från idag, utan Neal från femton år sedan. Är telefonen magisk? Är detta hennes stora chans att ställa allt till rätta?

Komma fram blir den tredje boken jag läser av Rainbow Rowell och den första av hennes böcker jag läser som riktar sig till en vuxen publik. Det är också den av hennes premisser som känns mest skruvad, lite a la Livet är underbart eller En julsaga. Det är jul, av någon anledning är huvudpersonen inte där hon bör vara/den hon bör vara och något övernaturligt fenomen kommer att förändra livet så att allt blir som det ska. Men pluspoäng för en magisk telefon. Vi behöver fler magiska telefoner här i livet.

Komma fram är ett relationsdrama som är skapligt igenkännligt. Men Rowell har vänt på klyschan så att det är kvinnan i huset som jobbar alldeles för mycket och mannen som stannar hemma med barnen. Det är mamman som barnen frågar oroligt om hon vet var fritidsaktiviteten ligger och om de inte borde ringa pappa. På sätt och vis fräschar det upp i det igenkännliga.

Rowells signum är väl hennes skildring av udda karaktärer, och i Komma fram är väl både Georgie och Neal udda på sina egna vis. Georgie vill få alla att skratta, men märker att något är fel i äktenskapet och vågar inte göra något åt det. Kanske för att hon innerst inne anar att det har något med bästa vännen Seth att göra, men hon vill inte förändra det förhållandet eftersom hon inte är rolig utan honom. Och Neal går passivt aggressivt omkring och visar att något är fel, men vägrar säga vad det är.

Och det är en av de sakerna som retar mig med Komma fram: hur lätt situationen skulle lösas om de bara kommunicerade. Samtidigt är det en av de saker som får mig att uppleva att boken ömsint skildrar en realistisk relation som är långt ifrån perfekt. Kommunikation är svårt. Det kräver arbete. Trots den bristande kommunikationsförmågan, säljer Rowell deras relation så väl att jag får lite pirr i magen.

Komma fram bjuder på Rowells sedvanliga humor, magiska telefoner och mopsar en masse. Nej, det är inte hennes bästa, men det är fortfarande en riktigt charmig historia.

betyg4

Andra som har bloggat om Komma fram

Bokbabbel; Boklandskap; Boktycke; Book Obsession; Carolina läser; Cinnamon Books; Kattugglan; Klaraas Books; MsHisingen; och dagarna går

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 1 kommentar