Orka torka av Lotta Sjöberg (Red.)

orka torka

Redaktör: Lotta Sjöberg
Förlag: Galago (2014)
Antal sidor: 224 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Lotta Sjöberg hade köpt en prenumeration på en inredningstidning, som hon visste att hon egentligen inte skulle läsa. En dag gick hon runt och imiterade tidningens stil för sitt stökiga hem, och skapade ett antiinredningsreportage. Efter det föddes Facebookgruppen Family living där människor kunde dela med sig av sina vardagsstökiga hem. I Orka torka har hon samlat medlemmarnas bidrag till en bok som protesterar mot normen och samtidigt är en kärleksförklaring till icke-perfektionen.

Orka torka vänder sig till alla er som ursäktar er för att det är så stökigt, fastän ni faktiskt har städat. Eller till folk som mig som för ett ständigt förlorande krig mot platsbrist och dammråttor, som tack vare alla mina böcker tycks multiplicera i takt med att jag hinner dammsuga. Ibland tror jag att de har muterat till en avancerad livsform som för gerillakrig mot mig.

Framförallt är kanske Orka torka en bok med mycket humor och värme i sig. Jag brukar bli påverkad av böcker. Jag brukar skratta och då menar jag att jag verkligen skrattar, inte fnissar till lite tyst. Men när jag läser Orka torka exploderar skrattet ur mig. Jag kan inte sluta, jag viker mig, jag får ont i magen, tårarna bara rinner… och jag kan, ändå, inte sluta skratta. Med boken på magen eller i knäet sitter jag och tjuter av skratt. Människorna som deltar i antologin har verkligen glimten i ögat.

Jag upplever Orka torka som en mycket kärleksfull och modig bok. Människor bjuder in läsaren i sina verkliga liv och säger att visst ser det för jävligt ut, men vi har valt att lägga tiden på annat än att hålla det pedantiskt rent hela tiden. Så när du känner vardagsstressen krypa på, paniken att du måste städa, slå upp Orka torka på lämpligast ställe och känn att du inte är ensam, att du inte behöver ha ett utställningshem. Jag tror vi alla idag behöver en påminnelse om att vi inte är supermänniskor och det inte går att hinna med allt. Att det är okej att släppa på saker och ting.

Det finns mycket som jag älskar med Orka torka men bland det bästa i boken var att läsa olika personers annonser för sina lägenheter och hus. Make till humor och självdistans! Sedan var det också ett uppslag med bilder på husdjur i olika konstiga ställningar som alla djurägare känner igen sig i, den där förundran om det verkligen kan vara bekvämt, med ett citat över sidan: ”Klart att alla våra husdjur ligger fint ihoprullade och sover och inte som en roadkill.” Då började jag skratta och slutade inte på tjugo minuter.

Om du bara köper en enda bok om hus och hem, låt det bli Orka torka. Humor och värme som går rakt in i dig.

betyg5

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 7 kommentarer

Idag…

… fyller jag år. Tjugofyra, närmare bestämt. På grund av detta tänker jag inte ägna särskilt mycket tid åt bloggen idag, utan istället njuta av dagen. Jag har redan inlett den med att läsa två kapitel i Blood and Gold av Anne Rice och en novell i Murder Most Foul. Perfekt start på dagen!

Som vanligt hoppas jag på lite böcker i present och så här såg min önskelista ut i år:

  • Your Yorkshire Puppy Month by Month av Liz Palika, Deb Eldredge, Preston Groves
  • The Yorkshire Terrier Handbook av D. Caroline Coile
  • Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson
  • The Daylight Gate av Jeanette Winterson
  • The Paying Guests av Sarah Waters
  • Old Possum’s Book of Practical Cats av T. S. Eliot
  • Luna av Julie Anne Peter
  • Eleanor & Park av Rainbow Rowell
  • Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn
  • Pojkarna av Jessica Schiefauer

Jo, jag funderar på att skaffa hund i framtiden. Gissa vilken ras? 😉

Har du läst någon av dessa böcker? Vad tyckte du om dem, i så fall?

Publicerat i okategoriserad | Etiketter | 32 kommentarer

Scarlet av Marissa Meyer

Denna recension kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

scarlet

Författare: Marissa Meyer
Serie: Lunar Chronicles, #2
Förlag: Feiwel and Friends (2013)
Antal sidor: 454 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Cinder befinner sig där vi lämnade henne sist: i fängelset. Hon försöker desperat rymma därifrån även om hon kommer att bli jordens mest efterlysta om hon lyckas. På andra sidan jorden, i ett postapokalyptiskt Frankrike, kämpar Scarlet Benoit för att hålla sig samman. Hennes farmor har varit försvunnen sedan två veckor tillbaka och det är verkligen inte likt henne att bara försvinna. Men det visar sig att farmodern har en hel del hemligheter. När Scarlet möter slagskämpen Wolf vill hon inte lita på honom, men han vet något om var hennes farmor befinner sig. De ger sig av och deras vägar kommer att korsas med Cinders.

Det har gått ungefär två år sedan jag läste den första delen i serien och när jag slår mig ned med Scarlet är jag förvånad över hur väl jag kommer ihåg föregående bok. Men mest av allt, när jag knappt kan slita mig från läsningen, känner jag mig lite så dum som har väntat så länge med att läsa denna.

En hel del med det att jag inte kan slita mig har nog med de nya bekantskaper (även om återseendet med Cinder är underbart) som jag får stifta genom Scarlet. Jag blir direkt fångad av Scarlet, som är tuff och självständig, och likaså med Carswell Thorne, som är så där älskvärt irriterande och vars interaktion med Cinder får mig att skratta högt. Men min favorit är nog Wolf, som redan från första början griper tag i mig och håller fast.

Men en hel del ligger nog också i hur spännande Scarlet är. Det är så himla mycket att försöka klura ut och oftast har jag rätt, men jag känner mig aldrig säker. Därför upplever jag inte Scarlet som det minsta förutsägbar. Istället finns det ett driv att hela tiden få veta om mina misstankar stämmer och komma vidare. Jag slukar denna bok.

Dock blir jag lite irriterad på att Marissa Meyer för vidare en av de vanligaste myterna om vargar. Idén kring dynamiken i vargflockar som alfa, beta och omega kom ursprungligen från studier som hade gjorts på vargar i fångenskap. Vargar som inte hade några släktband och som var främlingar. När de studerade vargflockar i frihet dök inte det här mönstret alls upp och terminologin är så gott som övergiven idag. Jag kan se hur den kan applicera på Wolfs situation, men att i framtiden ha det som faktatext om vanliga vargar? Nja, det kan jag inte riktigt köpa.

Denna faktamiss till trots så är Scarlet en underbar uppföljare med precis den blandning av spänning och humor som jag nu förväntar mig av Marissa Meyer.

betyg5

Andra som har bloggat om Scarlet

Boktycke; Fridas bokhylla; FörfattardrömmarLottens bokblogg; Nilmas bokhylla; Schitzo-Cookie’s bokblogg

Andra böcker i serien

Cinder (recension)

Scarlet

Cress

Winter

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 6 kommentarer

En styvmors dagbok av Fay Weldon

en styvmors dagbok

Författare: Fay Weldon
Originaltitel: A Stepmother’s Diary
Översättare: Marianne Alstermark
Förlag: Pocketförlaget (2009)
Antal sidor: 284 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, CDON

Sappho är en ung begåvad manusförfattare. Hennes liv med änklingen Gavin och hans två barn verkar i synnerhet lyckligt och avundsvärt. Men så en dag dyker hon upp på furstutrappen hos sin mor, ovanligt ovårdad och inte sig lik. Med sig har hon en kasse fylld med dagböcker, som hon överlämnar i moderns förvar med en sträng uppmaning om att inte läsa dem. Eftersom hennes mor är freudiansk psykoanalytiker tar hon det som en uppmaning att läsa dem. Den lyckliga familjen avslöjas som en myt och visar på hur det har uppstått en mörk maktkamp mellan Sappho och styvdottern Isobel. Arketypen av den elaka styvmodern stämmer inte i verkligheten, där styvbarnen gör sitt bästa för att förgöra sin nya förälder.

Det är lätt att låta sig förledas av det rosa omslaget och tro att En styvmors dagbok är en lättsam, lättsmält och rolig chiclit. Det är det inte. Istället är det mörkt och komplext med svek, utnyttjande och skrivande. Samtidigt finns det lite humor där också i hur Fay Weldon driver med psykoanalysens olika inriktningar. Emily (modern) är freudiansk psykoanalytiker som delar med sig av dagbokens innehåll till sin älskare, som är Jungian. De är inte överens om slutsatserna som bör dras från innehållet, och dessa diskussioner får mig att dra på smilbanden.

Jag förälskar mig i hur berättandet är uppbyggt i En styvmors dagbok. Först ett dagboksinlägg skrivet ur Sapphos synvinkel och sedan Emilys analys och diskussion med sin älskare. Sapphos dagboksinlägg växlar karaktär, från vanliga anteckningar till korta scener till att bli en mer regelrätt roman. Detta tekniska arbete visar verkligen på Weldons känsla för att skriva.

Samtidigt är det kanske denna fantastiska teknik som förhindrar att jag kommer karaktärerna riktigt nära i En styvmors dagbok. Bokens skiftande natur låter mig inte komma dem riktigt in under huden, även om jag känner mycket starkt stundtals för Sappho. En klump i magen växer sig allt tyngre och tyngre ju längre in i En styvmors dagbok jag kommer och ju mer om hennes situation avslöjas. Jag blir snart irriterad på partierna om Emily och hennes älskare, och vill egentligen bara veta mer om Sappho. Det visar sig att detta är en riktig bladvändare.

Även om jag upplever att jag inte riktigt kommer karaktärerna nära i En styvmors dagbok, så är de väldigt övertygande. Weldon har en blick för att bygga upp dynamik och processer mellan människor, som visar att hon har klar inblick i människors psyke.

En styvmors dagbok är en komplext berättad roman om de mörka underströmningar som kan kasta en familj in i fördärvet.

betyg4

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 3 kommentarer

Topp tio biografier jag inte fattar att jag inte läst

Topp Tio Tisdag

Tisdag igen, och min natt har definitivt varit influerad av Laurence Cossés Drömbokhandeln då jag har haft upprepade drömmar om att starta bokhandel. Men nu vänder jag blicken från bokhandlar till Top Ten Tuesday och veckans ämne är Top Ten Books I Can’t Believe I Haven’t/Want To Read From X Genre. Jag valde biografier därför att jag har en tendens att köpa på mig dem och att de sedan blir stående, fastän jag egentligen vill läsa dem. Denna vecka kommer jag enbart upp i sju titlar:

Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot är en bok som jag har varit intresserad av sedan 2013 och som jag köpte i början av förra året. Det har ännu inte blivit av att jag har läst den, men jag ska försöka hinna med den i år.

Freddie Mercury: Den definitivt biografin av Lesley-Ann Jones köpte jag på bokrean 2013 och var då jättesugen på att läsa den, eftersom jag precis återupptäckt Queens fantastiska musik. Men den har blivit liggande. I februari hoppas jag åtgärda detta.

Marilyn Monroe: En berättelse i bilder av Marie Clayton är det exakt samma sak med som den ovanstående. Fast med skillnaden att jag flera gånger under det året skrev att jag skulle läsa den. Jag är ju så otroligt sugen, så varför blir det inte av?

Madonna av Lucy O´Brien borde passa bra nu med tanke på att jag lyssnar väldigt mycket på Madonna för närvarande och trallar på det vid andra tillfällen. Boken har stått i hyllan i ganska många år, så det är väl dags att damma av den…

Greta Garbo: Divine av David Robinson hoppas jag ska vara bättre än den biografi om Greta Garbo som jag läst tidigare (Garbo av Antoni Gronowicz; känns inte alls förankrad i verkligheten, utan mer som författarens sexuella fantasier kring henne). Garbo är en av mina favoritskådespelare, så jag vill verkligen läsa denna.

I två världar: En schizofren flickas upplevelser av Marguerite Sechehaye är en bok som jag har haft i bokhyllan hur länge som helst. Den lär vara riktigt bra, trots att den har några år på nacken och mycket troligen har förändrats kring diagnos och vård av personer med schizofreni.

En ung kvinnas sista ord av Regine Stokke vann jag inne hos Lotten och jag vill verkligen läsa den, men det känns som om jag måste återhämta mig emotionellt efter att cancer kröp väldigt nära inpå mitt liv.

Publicerat i läsning | Etiketter | 18 kommentarer

Månadsrapport: Januari 2015

januari

Lästa böcker

Antal lästa böcker i januari 2015: 10

  1. The Vampire Armand av Anne Rice
  2. Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman
  3. En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella
  4. Jag är Malala av Malala Yousafzai
  5. En styvmors dagbok av Fay Weldon
  6. Scarlet av Marissa Meyer
  7. Celtic Fairy Tales av Joseph Jacobs
  8. Cress av Marissa Meyer
  9. Orka torka av Lotta Sjöberg (Red.)
  10. Från Holmes till Sherlock av Mattias Boström

Antal lästa sidor: 3776 sidor
Snittbetyg (5-gradig skala): 3,9 

Biografi: 1
Chiclit: 1
Drama: 1
Fantasy: 1
Humor: 1
Non-fiction: 2
Sagosamling: 1
Science Fiction: 2 

Boktolva: 2
Kaosutmaningen: 6
Bokcirkel: 0
Hyllvärmare: 8
Böcker införskaffade samma månad: 1
Omlästa böcker: 0 

Kvinnor: 6
Män: 3
Duo: 0

Amerikansk författare: 2
Australiensk författare: 1
Brittisk författare: 2
Kanadensisk författare: 1
Pakistansk författare: 1
Svensk författare: 2 

På originalspråk (engelska): 4
På originalspråk (svenska): 2
Författare jag inte har läst tidigare: 6
Recensionsex: 0
Lånade böcker: 1
E-böcker: 0

Månadens bästa skönlitterära: Scarlet av Marissa Meyer
Månadens bästa sakprosa: Orka torka av Lotta Sjöberg
Månadens sämsta: En shopaholics bekännelser av Sophie Kinsella
Månadens överraskning: En styvmors dagbok av Fay Weldon
Månadens besvikelse: The Vampire Armand av Anne Rice
Månadens otäckaste: Jag är Malala av Malala Yousafzai

Läser just nu: Drömbokhandeln av Laurence Cossé
Tänker läsa: Blood and Gold av Anne Rice; Lovsång till den mogna kvinnan av Stephen Vizinczey; Freddie Mercury av Lesley-Ann Jones

Kommentar: 2015 börjar med en flygande start. Under större delen av januari har jag känt att jag har haft läsflyt och ett enormt lässug. Det är bara senaste veckan som jag har haft så mycket att göra att det varit svårt att hitta tid för läsningen, men det ska förhoppningsvis öppnas upp lite mer i februari.

Om månadens bästa skönlitterära: Det var härligt att få sjunka ned i den här världen igen och jag kan inte förstå hur det kan ha gått så länge sedan jag läste första boken. Scarlet är helt underbar!

Om månadens bästa sakprosa: Orka torka är så underbart normkritisk och fylld av humor och värme. Från Holmes till Sherlock är en nära tvåa, eftersom den får mitt nördhjärta att sjunga!

Om månadens sämsta: Jag gillar En shopaholics bekännelser. Det var inte vad jag väntade mig, men jag gillar den. Fast i jämförelse med de andra så är den klart sämst.

Om månadens överraskning: Jag vet inte vad jag hade väntat mig av Fay Weldon, men inte var det här. En författare jag definitivt kommer att läsa mer av!

Om månadens besvikelse: Armand är en så intressant och mångfacetterad figur och det här kändes som bortslösad potential. Istället för att älta saker vi redan kände till, kanske vi hade kunnat få lära oss en massa nytt om Armand.

Om månadens otäckaste: Det är en otäck situation som skildras i Jag är Malala, och som blir otäckare av känslan att de styrande inte försökte göra så mycket åt situationen i Swat. Att de i vissa fall understödde talibanerna. Sedan är det ju en otäck tanke att någon vill förvägra andra människor rätten till utbildning på grund av deras kön.

Punkter jag har uppfyllt under Kaosutmaningen:

  1. Läs en bok av en författare med initialerna M.M. (Cress)
  2. Läs en bok på ett annat språk än svenska. (The Vampire Armand)
  3. Läs en bok vars titel består av endast ett adjektiv. (Scarlet)
  4. Läs en bok inom en genre du vanligtvis inte läser. (En shopaholics bekännelser)
  5. Läs en bok från ett för dig nytt förlag. (Alla mina vänner är superhjältar)
  6. Läs en bok du fått av någon annan. (Jag är Malala)

Sedda filmer

Antal sedda filmer i januari 2015: 3

  1. Jappeloup
  2. Divergent
  3. Den store Gatsby

Antal minuter: 412 minuter
Snittbetyg (5-gradig skala): 4

Drama: 1
Dystopi: 1
Sportfilm: 1 

Amerikansk film: 1
Australiensk-amerikansk: 1
Fransk film: 1 

Månadens bästa: Divergent
Månadens sämsta: Den store Gatsby
Månadens överraskning: Jappeloup
Månadens besvikelse: Den store Gatsby
Månadens otäckaste: ─

Kommentar: Filmåret 2015 börjar bättre än föregående år med tre filmer sedda. Förhoppningsvis håller det i sig så att jag kan beta av en hel del av de osedda filmer jag har samlat på mig…

Om månadens bästa: Jag hade fruktansvärt låga förväntningar, men jag tycker att Divergent är en riktigt lyckad filmatisering.

Om månadens sämsta och besvikelse: Jag blev fruktansvärt besviken på Den store Gatsby, som trots en del fina skådespelarinsatser kändes så otroligt ytlig och som om de inte alls fick fram de komplexa nyanserna som fanns i boken.

Om månadens överraskning: En film som jag aldrig hört talas om, men som visade sig vara riktigt bra.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 12 kommentarer

En smakebit på söndag: Drömbokhandeln

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Jag vaknade lite särskilt tidigt under lördagen och läste ut Från Holmes till Sherlock. Senare under dagen tog jag itu med nästa bok som stod på tur: Drömbokhandeln av Laurence Cossé. Det är första cirkelboken i bokcirkeln Boktokarna och temat är böcker om böcker. I centrum av händelserna står bokhandeln Au Bon Roman, vars uppdrag är att enbart sälja bra böcker. Arvtagerskan Francesca och den tidigare vagabonden Ivan driver tillsammans en bokhandel som spottar på bästsäljarlistan. Istället har de en hemlig kommitté av likasinnade litteraturkännare som utser vad som är bra litteratur och får säljas i affären. Men efter en råkar kommittémedlemmarna ut för olyckor och hot uttalas mot dem alla. Någon har blivit oerhört provocerad av deras affärsidé…

När jag valde smakebit tänkte jag det nästan som en förlängning av veckans bokbloggsjerka, som handlade om vad vi tyckte om upprepningar i böcker. När jag snubblade över det här citatet från sidan 30 tänkte jag att det skulle ha varit ett perfekt formulerat svar:

Bildkälla: Goodreads.

Inte heller var det likt honom att upprepa sig sådär i onödan, tänkte Maïté när hon stod och köade i fiskaffären. Det finns inget svårare än upprepningar, brukade Armel alltid säga. Är det av slentrian låter det dumt och klumpigt. Är det avsiktligt låter det som ett litet eko, ett vågskvalp, rentav som poesi.

Publicerat i läsning | Etiketter | 34 kommentarer

Divergent: Jag hade inte behövt vara nervös

Bildkälla: Ginza

Bildkälla: Ginza

Regissör: Neil Burger
Manus: Evan Daugherty och Vanessa Taylor
Skådespelare: Shailene Woodley, Theo James, Kate Winslet, Maggie Q, Zoë Kravitz, Ansel Elgort
Produktionsår: 2014
Längd: 139 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Blu-ray | CDON, Discshop, Ginza
DVD | CDON, Discshop, Ginza

I ett samhälle där alla är indelade i falanger efter de olika egenskaper som skattas högst, har varje tonåring ett val att göra: att stanna i falangen de föddes i eller byta och aldrig se tillbaka. Beatrice Prior har åldern inne för att välja. Hon slits mellan lojalitet till familjen och känslan av att inte höra hemma hos De osjälviska. När en hemlighet om henne uppenbaras, att hon egentligen inte hör hemma i någon falang utan är divergent, kastas hon plötsligt in i en större fara än hon hade kunnat ana. Valet hon gör överraskar både hennes själv och alla andra, och hon måste börja ett nytt liv som Tris…

Det är alltid en vansklig situation när en bok du tycker väldigt mycket om ska bli film, och ni vet hur mycket jag tycker om Divergent. Så jag har både sett fram emot och bävat för att se denna film, vilket gjorde att jag släpade fötterna efter mig. Jag har aldrig varit särskilt övertygad av Shailene Woodley som skådespelare, så valet att sätta henne i huvudrollen gjorde mig ännu mer nervös. Även om tillsättningen av Maggie Q som Tori och Kate Winslet som Jeanine Matthews gjorde mig nyfiken.

Hade jag behövt vara så nervös? Egentligen inte. Divergent överträffar mina, erkänt lågt ställda, förväntningar och Woodley är faktiskt riktigt bra som Tris. Men det är att de i mångt och mycket har lyckats fånga spänningen i den värld som Veronica Roth skapade som gör att jag fastnar. Många gånger ser det ut precis som jag hade föreställt mig och det känns som en riktigt lyckad filmatisering.

Divergent är spännande så gott som hela tiden, men har lagt in andrum som gör att det inte överväldigar tittaren. Ändå finns det ett sug som gör det svårt att göra pauser eller vända bort blicken en sekund. Det är snyggt filmat. Överlag är det visuella riktigt snyggt och de har lyckats med estetiken för att få fram falangernas olika egenskaper genom kläderna.

Kärlekshistorien mellan Tris och Four blev aldrig konstig, som jag hade oroat mig för. Theo James, som spelar Four, kan ju aldrig i livet passera för arton, så de fick ändra åldern lite till tjugofyra och jag trodde att det skulle sabba dynamiken. Men det gjorde det inte alls. Woodley och James har en trevlig kemi som gör kärlekshistorien trovärdig.

Divergent överträffar mina förväntningar med råge, och jag ser med spänning fram emot uppföljaren.

betyg5

Andra som har bloggat om Divergent

Beas bokhyllaHelena MsHisingen; Lottens bokblogg; Sofies bokblogg; Zellys bokblogg

Publicerat i film och tv | Etiketter , , , , | 16 kommentarer

Veckans skörd #86

I januari har jag läst åtta hyllvärmare och med det får jag alltså köpa en ny bok. Det har jag gjort. Den har bara inte kommit ännu. Dessvärre var jag i tisdags iväg på föreläsningar till minne av Förintelsen och en av dem var på ett museum, som även hade bokrea. Då köpte jag två böcker:

museum

Jag ska sätta mig ned någon dag och formulera reglerna för mitt köpstopp, men det finns vissa böcker som det känns dumt att gå miste om. Särskilt när jag är riktigt sugen på att läsa dem. Jag fick ett nytt exemplar av Jakten på svenskheten för en tredjedel av priset på Adlibris, och Ytans förvirring tycks vara slutsåld överallt. Det känns inte som om jag ville missa dem.

Och, hör och häpna, jag har faktiskt satt foten på ett bibliotek och lånat böcker. Två bibliotek, faktiskt. Att jag lånar böcker på universitetsbiblioteket är inte så ovanligt, men det är ju mest skolböcker. Så blev det denna gång men jag tänkte även recensera denna på bloggen:

vad är queer

Min uppsats handlar om bisexualitet och identitet, och det här var en bok som en av lärarna rekommenderade för att jag skulle bena ut vissa begrepp bättre kring vilken utgångspunkt jag har gällande kön och sexualitet. Det här verkar vara en bra introduktionsbok.

(Alltså, jag vet ju vilken utgångspunkt jag har. Men jag måste ju kunna backa upp det med referenser.)

Sedan gick jag till det vanliga biblioteket för att låna Boktokarnas bokcirkelbok:

drömbokhandeln

Jag känner mig lite sist på bollen med Drömbokhandeln, men vi hade ju faktiskt till slutet av februari på oss. När jag har läst ut boken jag just nu håller på med ska jag ta itu med denna. Jag har ju varit riktigt sugen på den tidigare!

Publicerat i läsning | Etiketter | 6 kommentarer

Bokbloggsjerka: Upprepningar

BokbloggsjerkaDenna fredagsmorgon känns som en seg och trött en, så det är väldigt skönt att det är helg imorgon. Jag känner mig faktiskt så trött att veckans jerkafråga kändes lite väl avancerad för min trötta hjärna: Vad tycker du, fungerar upprepningar eller ser du helst att de lyser med sin frånvaro?

Men jag ska göra ett försök till att svara på frågan.

Det går inte att ge ett entydigt svar. Ibland behövs upprepningar. Särskilt om du läser bokserier där det kan gå några år mellan böckerna och du behöver få lite hjälp på traven att minnas vad som har hänt tidigare i serien. Men även det kan gå för långt. Jag vet inte om det var det att jag läste Marissa Meyers Scarlet och Cress med bara några dagars mellanrum, men när jag kom till Cress blev jag lite trött på ältandet av samma information som jag hade fått veta flera gånger under de tre böckerna.

Men i en och samma bok kan jag tycka att upprepningar är lite överflödigt. Till och med irriterande. Jag har rätt så skapligt minne och när det känns som om författaren skriver mig på näsan med sina upprepningar, då blir jag faktiskt lite sur. Det känns som ett ifrågasättande av min intelligens.

Upprepningar kan också fungera om de har en stilistisk funktion, en poäng eller för att förstärka något i handlingen. Jeanette Winterson, en av mina absoluta favoritförfattare, upprepar gärna någon fras genom hela boken som väver ihop berättelsen.

Kort sammanfattning: ibland fungerar det, ibland fungerar det inte.

Publicerat i läsning | Etiketter | 39 kommentarer