Månadsrapport: September 2015

Postat den torsdag 1 oktober 2015 av C.R.M. Nilsson

september

Läst

Antal lästa böcker i september 2015: 11

  1. Tyst av Susan Cain
  2. Ung i ghettot av David Safier
  3. I två världar av Marguerite Sechehaye
  4. Donatorn av Dean Koontz
  5. Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka av Andrea de la Barre de Nanteuil
  6. Graveminder av Melissa Marr
  7. Stormens öga av Leigh Bardugo
  8. Tredje principen av Anna Jakobsson Lund
  9. Kollektivt självmord av Arto Paasilinna
  10. Enthralled: Paranormal Diversions av Kelley Armstrong och Melissa Marr (Red.)
  11. Shopaholic Abroad av Sophie Kinsella

Antal lästa sidor: 3462 sidor
Snittbetyg (5-gradig skala): 3,27

Dystopi: 1
Fantasy: 4
Historisk fiktion: 1
Humor: 2
Non-fiction: 2
Thriller: 1

Boktolva: 1
Bokcirkel: 0
Hyllvärmare: 6
Böcker införskaffade samma månad: 4
Böcker införskaffade samma år: 1
Omlästa böcker: 0 

Kvinnor: 9
Män: 2
Duo: 0

Amerikansk författare: 5
Brittisk författare: 1
Finsk författare: 1
Schweizisk författare: 1
Svensk författare: 2
Tysk författare: 1 

På originalspråk (engelska): 3
På originalspråk (svenska): 2
Författare jag inte har läst tidigare: 8
Recensionsex: 3
Lånade böcker: 0
E-böcker: 0

Månadens bästa skönlitterära: Stormens öga av Leigh Bardugo
Månadens bästa sakprosa: Tyst av Susan Cain
Månadens sämsta: Kollektivt självmord av Arto Paasilinna
Månadens överraskning: Enthralled av Melissa Marr och Kelley Armstrong (Red.)
Månadens besvikelse: –
Månadens otäckaste: –

Läser just nu: Death Without Weeping av Nancy Scheper-Hughes
Tänker läsa: Flugornas herre av William Golding; Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander; Sista testamentet av James Frey; Carry On av Rainbow Rowell

Kommentar: September känns som en riktigt bra läsmånad där jag åter har känt läsglädje. Jag håller fortfarande på med Death Without a Weepping, men det är en bok som läses bäst i små doser så jag ser mig själv hålla på med den ett tag framöver.

Om månadens bästa skönlitterära: En efterlängtad uppföljare som klart levde upp till mina förväntningar.

Om månadens bästa sakprosa: Alltid skönt med lite igenkänning.

Om månadens sämsta: Inte min typ av humor och full av platta personporträtt.

Om månadens överraskning: Fylld av massa spännande nya författarbekantskaper och noveller av hög kvalitet.

Sett

Antal sedda filmer i september 2015: 3

  1. Askungen
  2. Tower Heist
  3. Avengers: Age of Ultron

Antal minuter: 352 minuter
Snittbetyg (5-gradig skala): 3,33

Action: 1
Fantasy: 1
Komedi: 1

Amerikansk film: 3 

Månadens bästa: Tower Heist
Månadens sämsta: Askungen
Månadens överraskning: Tower Heist
Månadens besvikelse: Avengers: Age of Ultron
Månadens otäckaste: –

Kommentar: Ett tag trodde jag inte att jag skulle se några filmer i september, men så tittade jag på några fram emot slutet av månaden. Då blev det två riktigt bra filmer och en mindre bra.

Om månadens bästa och överraskning: Att en film som innehåller både Ben Stiller och Eddie Murphy skulle vara så rolig. (Nej, jag är inget fan av dessa skådespelare. Ja, jag brukar hoppa över filmer de är med i.)

Om månadens sämsta: Blekt skådespeleri bland huvudpersonerna och en handling där godhjärtad blandas ihop med dörrmatta. Du kan vara god och modig utan att låta människor trampa på dig.

Om månadens besvikelse: Det är en bra film, men det är inte den bästa superhjältefilmen som Marvel har producerat och det känns som om det fanns mycket potential som de inte har förvaltat fullt ut.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 12 kommentarer

Tisdagsutmaning: Hur skriver du?

Postat den onsdag 30 september 2015 av C.R.M. Nilsson

Denna vecka har Kulturkollo skrivande som sitt tema och veckans tisdagsutmaning lyder:

1) Berätta något om ditt skrivande – vad skriver du (blogg, poesi, brev)? Var skriver du? När skriver du? Hur? Varför?

Jag skriver mycket, både på universiteten och på fritiden. Inom min utbildning har vi sällan tentor, utan vi skriver texter och uppsatser mestadels. Något som passar mig alldeles utmärkt. Jag skriver ju även dagligen här på bloggen och även dagbok.

Det skönlitterära skrivandet har på senare år blivit lite åsidosatt. Detta beror på en rent för jävlig skrivkramp som gör att även om jag tvingar mig själv att skriva så avskyr jag varje ord som föds ur mina fingrar och texterna får mig att vilja spy. Aversionen till att skriva har blivit så stark att jag tror att en paus är på sin rätta plats. Skrivandet för mig är annars en källa till glädje och energi. Det är en chans att gå på upptäcktsfärd, därför att även om jag oftast vet var jag vill så kommer karaktärer och miljöer alltid överraska mig. Texten är som ett levande ting, som jag knappt kan tygla men som aldrig slutar fascinera mig. Att strama åt tyglarna och kräva lydnad kommer ju egentligen inte förrän i redigeringsfasen. Innan dess gäller det att hålla i sig!

Jag har skrivit både romaner och noveller, lyrik och sångtexter. Nu i en kurs har jag testat på creative non-fiction för första gången och det är definitivt något jag vill fortsätta utforska. Behöver allt i en memoar hålla sig strikt till sanningen? Vad får en förändra? Går det att slå ihop flera händelser till en?

2) Dela med dig av din bästa skrivinspiration – har du en favorithandbok eller ett knep för att få igång bokstäverna?

Jag är inte mycket för handböcker och har uppenbarligen inte, se ovan, något knep för att få igång bokstäverna. Men det finns två böcker om skrivande som jag tycker är riktigt intressanta och båda heter Att skriva. Den ena är skriven av Stephen King och är en sorts blandning mellan memoar och handbok, och ger bra insikt i både hur en historia kan komma till och tips om redigering. Den andra är skriven av Marguerite Duras och är egentligen en samling essäer där bara den första handlar om skrivande. Den är mer ett filosofiskt förhållningssätt till skrivande än att den ger konkreta tips.

Två väldigt olika författare, men som inspirerade mig mycket när jag läste dem.

Publicerat i läsning | Etiketter | 6 kommentarer

Tematrio: Män som skriver om kvinnor

Postat den tisdag 29 september 2015 av C.R.M. Nilsson

TematrioEftersom magen fortfarande strular gick jag på nytt till läkaren igår och nu verkar de inte tro att det rör sig om magkatarr, utan någon form av matöverkänslighet. Så jag ska köra laktosfritt i några veckor framöver och se om det blir bättre. Det är en djungel att navigera vad som innehåller laktos eller inte, och vad en ska äta istället.

Veckans tematrio är nästan lika svår. Temat är att berätta om män som skriver om kvinnor.

Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro utspelar sig i en alternativ version av vår värld där den medicinska forskningen tog en helt annan vändning efter andra världskriget. Kathy växer upp på ett hem för barn som henne: kloner av andra människor. Det är en vemodig bok som jag utnämnde till en av de otäckaste jag läst. Inte för att det är skräck, utan för att det här samhällets grundläggande idé kring medicin och vad ett liv är värt är fruktansvärda.

I Dolores Claiborne av Stephen King står en kvinna anklagad för att ha mördat sin arbetsgivare. Hon hävdar att det hela var en olyckshändelse, men erkänner ett annat mord: mordet på hennes man. Det är länge sedan jag läste den här, men jag minns det som en av Stephen Kings klart bästa.

Veronika bestämmer sig för att dö av Paulo Coelho handlar om en ung, deprimerad kvinna. Efter ett självmordsförsök vaknar hon upp på ett psykiatriskt sjukhus och får veta att hennes hjärta tog så mycket stryk av försöket att hon snart kommer att dö. Jag tycker inte speciellt mycket om boken, utan vill snarare tipsa om filmen med Sarah Michelle Geller i huvudrollen.

Publicerat i läsning | Etiketter | 20 kommentarer

Stormens öga av Leigh Bardugo

Postat den måndag 28 september 2015 av C.R.M. Nilsson

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

stormens öga

Författare: Leigh Bardugo
Originaltitel: Siege and Storm
Översättning: Carina Jansson
Serie: Grisha, #2
Förlag: Gilla Böcker (2015)
Antal sidor: 362 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Efter att ha tvingats göra det oförlåtliga, flyr Alina desperat från Ravka. Hon och Mal hoppas påbörja ett nytt liv tillsammans i ett land där ingen vet vem Solkallaren är. Men Skuggmästaren dog inte i Ohavet och reser sig starkare än någonsin. När han hotar att förgöra hela världen är Alina den enda som kan stoppa honom. Hon återvänder till Ravka för att rädda sitt land och sitt folk. Men hennes krafter växer och med den blir hennes situation allt svårare. Hon sjunker ned i en värld fylld av mörk magi och svåra val som för henne allt längre bort från Mal, allt närmre Skuggmästaren.

Ett av höstens mest efterlängtade boksläpp har varit Stormens öga, då dess föregångare verkligen tjusade mig i våras. Det är underbart att få dyka ned i den detaljerat utmejslade värld som Ravka är och få möta Alina och Mal igen. Drömmen om ett liv bortom Ravka och Skuggmästarens slås snart om intet för dem båda och de ställs öga mot öga mot honom igen.

Kan vi prata om Skuggmästaren? Jag röstar fram honom som en favoritantagonist. Han är en av de mest obehagliga skurkarna inom fantasy jag har någonsin stött på. Inte för att han är så värst unik: mästare över mörkret som vill ta över världen och underkuva folket. Men det är något i kemin mellan honom och Alina som påverkar mig på ett nästan kroppsligt vis. Det riktigt kryper i huden. Särskilt påtagligt blir det nog i Stormens öga när de på nytt ställs öga mot öga och ömsesidig fascination blandas med äckel och avståndstagande.

Kanske är det också det att Alina och Skuggmästaren inte är så värst olika. Lika söker lika, heter det i Stormens öga, och Alina upptäcker hur makt korrumperar. Hon får kämpa för att behålla sitt jag, den enkla flicka hon var, nu när Leigh Bardugo bygger ut mytologin ytterligare. Vi får veta mer om Ravkas historia, om dess fiender och mer om grishamagin. Jag är helt såld på den värld som Bardugo målar upp.

Bardugo är också skicklig på att måla upp karaktärernas utveckling genom seriens lopp och särskilt den förändrade dynamik som relationerna genomgår. Mest påtagligt är det i Alinas och Mals relation. Från att hon har behövt hans skydd och hjälp för att klara sig blir hon den som har makten i Stormens öga. Den som är bäst lämpad i den miljön, och han hanterar det inte särskilt väl. Karaktärerna är varken svarta eller vita, utan fyllda av gråzoner vilket gör dem ytterst komplicerad och ibland svåra att tycka om. Och jag älskar det.

Bortsett från återseendet av gamla vänner så introduceras också några nya karaktärer i Stormens öga som är riktigt intressanta. Kaparkungen Sturmhond blir snabbt en favorit med sina skarpa repliker och komplicerade hemligheter. Likaså tvillingarna Tamar och Tolya. De tillför ett nytt fräscht element och ytterligare komplikationer. Det finns ett oemotståndligt sug och driv att få veta hur det kommer att gå.

Det känns onödigt att säga, men jag är upp över öronen förälskad i den här serien och Bardugos sätt att skriva. Stormens öga lever upp till varenda förväntning jag hade och lite till.

betyg5

Andra som har bloggat om Stormens öga

Bladvändaren; Bokparadiset; Carolina läser…; Fridas bokhylla

Andra böcker i serien

I ljusets makt (recension)

Stormens öga

Ur askan (recension)

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , | 3 kommentarer

En smakebit på søndag: Death Without Weeping

Postat den söndag 27 september 2015 av C.R.M. Nilsson

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Just nu läser jag en bok som jag började på en tid sedan: Death Without Weeping av Nancy Scheper-Hughes. Det är en riktigt bra, men krävande, bok så det blir inte att jag läser långa stunder. Nancy Scheper-Hughes är en amerikansk antropolog som levde i flera decennier i ett fattigt område i Brasilien. Våld, död och sjukdomar är en naturlig del av befolkningens vardag.

Smakbiten kommer från sidan 9:

Bildkälla: Goodreads.

There is a steady, manic beat to the market, and one must learn how to fall in with the crush of humanity and with the din of street cries, whistles, catcalls, and beggars’ laments. Today, however, the winter rains, pounding off the tops of the canvas stalls, all but muffled the sounds, so I was caught unaware by a hand attached to a long, thin arm that tugged at my skirt. It was a tall, skinny, sallow-faced boy with eye rims and fingernails that were morbidly white. ”Dona Nancí,” he rasped in an eerie, faraway voice, ”estou morrendo [I’m dying].” He repeated this several times with no other intent than announcing his obvious condition.

Publicerat i läsning | Etiketter | 22 kommentarer

En förtrollad romans

Postat den lördag 26 september 2015 av C.R.M. Nilsson
Bildkälla: Discshop.

Bildkälla: Discshop.

Originaltitel: Bewitched
Regissör: Nora Ephron
Manus: Nora Ephron och Delia Ephron
Skådespelare: Nicole Kidman, Will Ferrell, Shirley MacLaine
Produktionsår: 2005
Längd: 102 minuter

Utgått ur sortimentet.

Isabel Bigelow är en häxa som har tröttnat på hur häxor och trollkarlar bara knäpper med fingrarna för att ordna sina problem. Från och med nu ska hon leva ett liv utan magi. Jack Wyatt är en egoistisk skådespelare vars karriär har störtdykt på sista tid. I hopp om att rädda den går han med på att spela i en ny version av tv-serien Bewitched. Nu behöver han bara hitta den perfekta motskådespelaren att överskugga och tror att han har hittat henne i Isabel. Han är omedveten om att just ha satt en häxa i rollen som häxa…

Jag bor tillsammans med en person som lider av kroniskt blädderfinger. Det är nästan omöjligt att få se något eftersom det kliar i det där fingret efter att få bläddra till nästa kanal och se om det finns något bättre där. Så jag har sett bitar av En förtrollad romans många gånger och tyckt att det har verkat vara en rolig film. Men det är först nu som jag har lyckats få se den i sin helhet.

Det är inte direkt ett mästerverk, men En förtrollad romans är både riktigt underhållande och charmig. Mycket, men inte allt, får mig att skratta. Och idén med att göra en remake av en tv-serie genom att göra en film om en remake av tv-serien tycker jag på sätt och vis är riktigt fyndig. Fans av den ursprungliga Bewitched blir kanske besvikna, men jag gillade det.

I vanliga fall brukar Will Ferrell vara en sådan skådespelare som garanterar att jag inte ser en film. Men eftersom han och Jack Wyatt har så mycket gemensamt i sitt överdrivna skådespeleri och det drivs mycket med just det så fungerar han i rollen för min del. Nicole Kidman är, som alltid, bra. Hon lyckas göra Isabel till en riktigt charmerande och rolig karaktär som ofta stjäl scenerna från Ferrell. Hennes naiva inställning och okunskap inför vad det innebär att vara vanlig människa är oftast det som gör En förtrollad romans rolig.

Tyvärr tappar En förtrollad romans en hel del fram emot slutet och blir en salig röra. Det känns också lite väl tillrättalagt att det faktiskt ska bli en romans mellan dem. Skippa romansen, satsa på humorn och charmen, och filmen hade nog blivit snäppet bättre.

En förtrollad romans är inte ett filmiskt mästerverk, men det är en riktigt underhållande och charmig film som är perfekt att slå ihjäl en kväll med.

betyg3

Publicerat i läsning | Etiketter , , , | 3 kommentarer

Veckans skörd #106

Postat den lördag 26 september 2015 av C.R.M. Nilsson

Den här veckan har det inte dykt upp några böcker, men en film landade i brevlådan i måndags:

avengers - age of ultron

Bildkälla: Discshop.

När Tony Stark försöker starta ett fredsbevarande program går det snett. Jordens framtid är hotad och Iron Man, Captain America, Thor, Hulk, Black Widow samt Hawkeye sätts alla nu på prov. När den onde Ultron träder fram är det upp till medlemmarna i Avengers att stoppa honom från att sätta sina planer till verket, vilket leder till ett episkt, unikt och världsomspännande äventyr.

Jag har redan hunnit se den och mina känslor är lite blandade. Recension kommer så småningom.

Publicerat i film och tv | Etiketter | 4 kommentarer

The Samurai’s Tale av Erik Christian Haugaard

Postat den fredag 25 september 2015 av C.R.M. Nilsson

the samurai's tale

Författare: Erik Christian Haugaard
Förlag: Houghton Mifflin (1990)
Antal sidor: 234 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Taro är son till en samuraj. Fadern dör på slagfältet när hans herre besegras och fienden kommer till familjens hus. Enda överlevande blir den unge Taro, som tas om hand en av den segrandes krigsherrens generaler efter att ha imponerat med sitt mod. Taro växer upp i dennes hushåll och arbetar sig sakta men säkert uppåt i hierarkin. Det enda han önskar är att bli samuraj, även en samuraj i fiendens tjänst trots att de dödade hela hans familj.

Det reflekteras kanske inte så mycket här på bloggen, men jag älskar historia. Kanske särskilt asiatisk historia. The Samurai’s Tale utspelar sig under en särskilt turbulent tid i Japans historia: de krigande staternas tid. Olika krigsherrar kämpade om herraväldet när shogunatets makt försvagades. Mycket av handlingen rör sig kring krigsherren Takeda Shingens kampanj för att själv bli shogun och det är hans general, lord Akiyama, som tar hand om Taro.

The Samurai’s Tale är en spännande äventyrsberättelse inom ramen för denna tid. Det är strider och fred, samurajer och ninjor, politik och självmord. För yngre barn är det säkert en alldeles utomordentlig introduktion till japansk kultur och historia. Jag skulle i alla fall ha tyckt om den som barn. Idag uppskattar jag nog mer Erik Christian Haugaards stora kunnighet inom området än berättelsen.

The Samurai’s Tale präglas av ett i närmast episodisk berättande. Haugaard slår ned vid vissa punkter i Taros liv och de personer som just då är viktiga för honom. Dessa karaktärer målas sällan upp i större detalj, vilket gör att när de dör eller försvinner så lämnas jag oberörd. Överlag får jag inget riktigt grepp om karaktärerna. De får aldrig något större djup och lämnar därför heller inget avtryck.

Överlag kämpar jag i efterhand med att komma ihåg detaljer i The Samurai’s Tale. Så länge som jag läser den flyger sidorna, men efter en tid börjar detaljerna blekna. Det är i slutändan en trevlig historia, men inte särskilt minnesvärd.

betyg3

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

The Fire Thief av Terry Deary

Postat den torsdag 24 september 2015 av C.R.M. Nilsson

the fire thief

Författare: Terry Deary
Serie: The Fire Thief Trilogy, #1
Förlag: Kingfisher Books (2006)
Antal sidor: 256 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Slutsåld.

För länge sedan stal Prometheus elden från gudarna och gav den till människan. Som straff kedjades han fast vid en klippa där en örn varje dag hackade ut hans lever. Men nu, efter årtusenden av plåga, är Prometheus fri. Han flyr genom tiden, till Eden City, en mörk och hemsk stad förstörd av industrialismen. I framtiden möter han ett gäng mindre hederliga karaktärer som blir hans vänner. När de hamnar i trubbel gör han sitt bästa för att hjälpa dem. Men gudarna har skickat örnen efter honom och om han använder sina krafter kommer den hitta honom.

Jag köpte The Fire Thief begagnat för ett antal år sedan, eftersom jag är intresserad av grekisk mytologi. En bok med Prometheus i huvudrollen kittlade min fantasi. Det lät lovande och när jag plockade fram den trodde jag att jag skulle gilla den. Inte kunde jag ana att jag skulle uppleva det som en av de mest frustrerande och irriterande böcker jag någonsin har läst.

The Fire Thief har en av de minst sympatiska berättarrösterna någonsin. Perspektivet är en sorts allvetande första person där en äldre version av huvudpersonen Jim berättar om sina äventyr när han mötte Prometheus. Noga poängterar han att han är en aspirerande författare och därför känner han sig nödgad att berätta för läsaren om varenda litterär devis som han använder sig av. Han förutsätter också att han vet vad läsaren tänker, vilket oftast är långt ifrån vad denna läsare faktiskt tänker, och att läsaren är så dum att den aldrig kan ana vad som kommer att hända härnäst. Fast detta är genomskinligt uppenbart. Sedan infogar han fotnoter som förklarar saker för läsaren, som att till exempel att han inte bokstavligen hört ”a pin drop.” En riktigt irriterande besserwisser.

Men hallå, nu är du väl ändå orättvis. The Fire Thief är faktiskt en barnbok. Saken är den att det må vara en barnbok, men det känns inte som om den riktar sig till de andra minsta. Utan till barn som är i en ålder där de förstår metaforer; att de inte behöver få det förklarat för sig att en ”pin” inte bokstavligen ”drops” när du säger ”you could hear a pin drop.” Det är den typen av barnbok som frustrerade mig som barn eftersom den tycks förutsätta att barn är korkade.

På sätt och vis är det ändå skönt att ha läst The Fire Thief. Det är inte varje dag det är så lätt att rensa ur böcker ur hyllan och spara plats.

betyg2

Andra böcker i serien

The Fire Thief

Flight of the Fire Thief

The Fire Thief Fights Back

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer

Den långa flykten av Richard Adams

Postat den onsdag 23 september 2015 av C.R.M. Nilsson

den långa flykten

Författare: Richard Adams
Originaltitel: Watership Down
Översättare: Britt G. Hallqvist
Förlag: Bonnier (2001)
Antal sidor: 343 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Hassel och Femman är två ungkaniner som lever i en fridfull koloni. Men Femman ansätts snart av föraningar om att något hemskt är på väg att ske. Deras varningar faller dock för döva öron. Tillsammans med en fåtalig skara kaniner lämnar de sin gamla koloni till det mer lovande landet vid Watership Down. På vägen möter de nya vänner, men också fiender och tidigare okända faror. Strapatserna kommer att bli många och färden lång innan de hittar sitt nya hem.

Det finns vissa böcker som du hör talas om och bara längtar efter att läsa. Den långa flykten är en sådan bok för min del. När jag väl fick tag på den var jag livrädd för att jag skulle ha alldeles för höga förväntningar, men nej, den lever upp till dem alla. Det är ett svepande, episkt äventyr från första till sista sidan och jag ville inte alls lägga den ifrån mig. Inom bokens sidor ryms hjältedåd och tragik, humor och sorg, på ett sätt som är svårt att motstå.

Den långa flykten är i högsta grad en antropomorfisering, men kaninerna lyckas ändå behålla drag av djur som gör att de aldrig känns som något annat än kaniner. De har sitt eget språk och sin kultur. Därmed uppstår det också kulturkrockar när de möter andra kolonier som inte beter sig som kaniner ”ska.” Det blir tillspetsat när de ställs inför olika underligheter som aldrig skulle ha förekommit i deras hemkoloni och som de har svårt att acceptera.

Men kanske faller jag mest för kaninernas mytologi i Den långa flykten. När dagen har varit svår och vägen tuff, samlas de runt sin sagoberättare. Han berättar om El-ahrairah, den första kaninen, som med list lyckas överlista de tusen fienderna. Det är en typisk tricksterfigur, men vars förebild är Hassel och hans vänner till stor hjälp när de ska lösa problem som att bygga upp ett nytt hem. Eller just den där lilla fadäsen att de glömde att ta några honor med sig från den gamla kolonin.

Den långa flykten är en riktigt underbar klassiker som jag kan se mig själv läsa om och om igen. Femmans och Hassels äventyr kommer aldrig tråka ut mig.

betyg4

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 11 kommentarer