Stål av Silvia Avallone

Postat den torsdag 7 maj 2015 av C.R.M. Nilsson

stål

Författare: Silvia Avallone
Originaltitel: Acciaio
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag: Natur & Kultur (2012)
Antal sidor: 395 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
E-bok | Adlibris, Bokus, CDON

Anna och Francesca är bästa vänner och kungligheter i den slitna, fattiga staden Piombino. Enbart stålverkets pulserande hjärta håller dem vid liv. Bland ruckel och snuskgubbar utforskar de sin sexualitet, gör sin sexualdebut och tänjer på gränserna för sin vänskap. Vad ingen vet är att detta är den sista gyllene sommaren och att hösten kommer att förändra allting. Att de inte längre kommer att vara vänner.

Stål har stått länge på min läslista och tack vare Boktokarna har jag till sist kommit mig för att läsa den. Det somriga, grafiska omslaget döljer en mycket skitigare och mörkare berättelse än jag hade anat. Tjejerna lever konstant under männens blickar och bjuder ut sina kroppar till beskådan för att ta kontroll över sin egen sexualitet. Det finns även en del incestuösa övertoner då Francescas pappa tycker att han äger hela henne.

Anna är den enda som hon kan lita på. Stål bygger mycket runt deras vänskap och hur nära vänskapen är när folk befinner sig i fjortonårsåldern. Hur de praktiskt taget lever i fickan på varandra. Den nära situationen gör mig inte det minsta förvånad när det visar sig att Francesca är kär i Anna. Jag är väldigt investerad i deras relation, men Francesca är min favorit. Raseriet under ytan, tystheten, inåtvändheten, det är som en beskrivning av mig i tonåren.

Det tycks inte finnas något socialt trygghetsnät i Stål. Det är ingen som reagerar när en tjugofyraåring dejtar en fjortonåring. Första gången de har sex pressar han ned henne och fortsätter fast hon protesterar. Ändå är han inte lika vidrig som Annas brors andra kompis. Dessutom, var är socialtjänsten? Francescas föräldrar blir allvarligt sjuka och hon blivit tvungen att ta hand om dem på egen hand.

Jag är med igenom den skitiga, mörka realism som är Stål ända fram till slutet. Där känner jag mig helt plötsligt lurad. Det händer en sak som motsades tidigare i boken och framförallt Francesca gör ett obegripligt val som inte stämmer överens med den tjej vi har lärt känna. Tragik slår till i högsta grad, men efter den händelsen tycks det hela glömmas bort. Suddas ut. Slätas över, vilket jag som läsare varken kan köpa eller stå ut med.

Det språkliga gör mig ännu mer förtjust i Stål. Särskilt hur stålverket tycks bli en del av invånarna i staden, som om maskinerna blir en del av deras puls. Hon byter synvinkel mellan stycken, vilket tog tid att vänja sig vid och som fortfarande inte är mitt favoritgrepp.

Stål är en realistiskt, skitigt drama som höll mig fängslad.

Andra som har bloggat om Stål

Bokdamen; Bokdivisionen; Bokföring enligt Monika; Bokism; Hemma hos Tess; Henrik Johansson; Jennys bokstavliga vardag; Mest Lenas godsaker; Ylvas läsdagbok

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , | 13 kommentarer

I ljusets makt av Leigh Bardugo

Postat den onsdag 6 maj 2015 av C.R.M. Nilsson

i ljusets makt

Författare: Leigh Bardugo
Originaltitel: Shadow and Bone
Översättning: Carina Jansson
Serie: Grisha, #1
Förlag: Gilla Böcker (2015)
Antal sidor: 295 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Alina Starkov är en grå mus. Osynlig, praktiskt taget. Som föräldralös växte hon och bästa kompisen Mal upp i en aristokratisk herres hem, och han ordnade lärlingsplatser åt dem. Mal briljerar som spårare, medan Alina enbart är en medioker kartograflärling. Tillsammans med militären ska de korsa Skuggsänkan: en livsfarlig plats som befolkas av fruktansvärda monster. I nästan samma stund som skeppet seglar in blir de angripna. Ett monster dödar nästan Mal och Alina släpper lös sin magiska kraft som hon inte anat att hon besatt. Det visar sig att hon är en grisha, men med en ovanlig kraft. Kanske är hon den som kan förvandla tillbaka Skuggsänkan till vad det en gång var. Men någon ljuger för henne, och lögnen kan hota hela riket…

Jag läste ut I ljusets makt på tre timmar. Hade jag inte tvingat mig själv att göra annat, så hade det nog gått ännu snabbare. Det gjorde nästan snudd på ont att lägga den ifrån sig. När jag hade tid att läsa, bar jag med mig den precis överallt. Jag ville inte lägga den ifrån mig.

Leigh Bardugo har ett snyggt språk som lyckas forma bilden av Ravka i mitt huvud och som skapar kristallklara bilder av vem karaktärerna är. I ljusets makt visar klyftorna mellan folket och hovet, och Alina blir både förtrollad och förfasad över allt överdåd samtidigt som folk svälter. Jag gillar Alina; hon är på en och samma gång lillgammal och ung (ung, inte barnslig.) Den fattiga flickan älskar de vackra kläderna och möjligheten att genom magi få bli lite vackrare. Men att hon fortfarande vill vara sig lik, annars skulle det vara oärligt. Hon har karaktärsstyrka,

I ljusets makt är en fräsch fläkt inom fantasy då den är inspirerad av Tsarryssland. Jag tror aldrig jag har sett den kombinationen tidigare. Älskar det! Dock måste jag vara petig och meddela att ryskan böjer efternamnet efter maskulinum och femininum. Om namnkonventionen ska följas borde huvudpersonen heta Alina Starkova. Men det är bara en petitess.

Slutet av I ljusets makt bjuder på olidlig spänning. Svek! Lögner! Flykt! Slaveri! Hur ska jag kunna lägga ned boken?! Det gick inte alls. Jag släppte allt och bara sträckläste tills jag snopen kom till slutet. Va, tog den slut?

I ljusets makt är fantasy när den är som bäst: fantastisk världsbyggnad som inte liknar något annat, snyggt språk och så spännande att du inte kommer att vilja lägga den ifrån dig. Jag längtar till hösten när tvåan kommer!

betyg5betygrekommenderad

Andra som har bloggat om I ljusets makt

Beas bokhylla; Bokhuset; Jennies boklista; Kattugglan; Mias bokhörna; MonsterSteffa; Old Adults Read Young Adult; Skriva läsa leva; Västmanländskans bokblogg

Andra delar i serien

I ljusets makt

Stormens öga (recension)

Ur askan (recension)

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , , , | 14 kommentarer

Topp tio böcker jag INTE kommer att läsa

Postat den tisdag 5 maj 2015 av C.R.M. Nilsson

Topp Tio Tisdag

Oj, det har nästan gått en månad sedan jag var med i Top Ten Tuesday. Nu ska jag försöka trots att händerna darrar och rycker (smärtan har gett sig till största delen), även om jag tycker att temat är lite negativt. Så här lyder det: Ten Books I Will Probably Never Read.

Femtio nyanser av mörker och Femtio nyanser av frihet av E. L. James kan jag tänka mig att läsa om du köper mitt drömhus åt mig. Utropspriset ligger på 2 miljoner. Första boken var fylld av våldtäktsromantik, verkade ha passerat utan att en redaktör hade tittat på den och hade en av de mest förolämpande attityderna jag någonsin sett till BDSM.

Revealing Eden av Victoria Foyt är inte smygrasism. Det är fullständigt rabiat rasism som på något sätt lyckades inte bara antagen av ett förlag, utan blev en serie. Huvudpersonen är en pärla, det vill säga en person som är ljus i hyn, och deras folk är förtryckta av kol, som är mörka i hyn. Med tanke på vad vi vet om rasistiska strukturer är det väldigt osannolikt att a) de skulle tycka att hon är underskön, b) hennes briljante pappa skulle få den utbildning som krävs för att bli forskare. Så i vanlig ordning är kol, mörkhyade, fula och korkade och den vite mannen räddar världen. Classy. Jag är inte för att bränna böcker, men för den här smörjan är jag beredd att göra ett undantag.

En sång om is och eld av George R. R. Martin har jag velat fram och tillbaka om jag ska läsa eller inte. Men min syster tittar på tv-serien just nu och det hon berättar får det att vända sig i magen på mig. Jag brukar liksom inte vara kakelmaglig, så jag tror jag hoppar över denna serie.

Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson tror jag inte jag skulle tycka om. Hon och jag verkar ha helt olika åsikter om var en bok ska göra med oss: jag vill att boken ska krypa in under huden på mig, få mig att känna saker, medan hon inte vill det. Då tror jag inte hennes bok kommer att passa mig.

Allt av D. H. Lawrence på grund av hur innerligt jag avskyr Lady Chatterlys älskare.

 Camilla Läckberg kommer jag alltid försvara. Som Olof Lagercrantz skrev: ibland är det bäst att erkänna att en skriver för pengarna. Med det sagt, så skriver hon inte alls min typ av böcker.

Mons Kallentoft kommer jag inte läsa mer än det lilla utdraget jag redan har gjort. Dildo-utdraget. Nej, det är inte bara lesbiska som använder dem. Ganska långtifrån. Plus att det är ganska heterosexistiskt att anta att lesbiska måste använda sig av en dildo för att det är två kvinnor i en relation. Ps, kvinnor kan ha kuk, ha lite transvett.

Min kamp av Karl-Ove Knausgård har en riktigt olycklig titel, plus att jag betvivlar att hans liv är intressant nog att motivera antalet böcker.

David Lagercrantz har jag läst en bok av, som jag då gillade. Sedan har jag retat mig på den sedan dess. Boken handlar om Alan Turing, en homosexuell matematiker som avsevärt förkortade andra världskriget och som dömdes för sodomi. Han begick självmord efter att ha genomgått kemisk kastrering. Boken påstås handla om honom i alla fall. I själva verket handlar det om en heterosexuell man som nystar i hans död, som om det vore bristvara på den typen av karaktär. Suck.

Viktnedgångsböcker. Kanske om de är respektfulla, men alltför ofta ska de bara få folk att skämmas. Viktnedgång måste komma inifrån och att personen måste vara inre motiverad. Plus, du kan inte se hälsa utifrån vikt. Det finnas jättesmala personer som har fruktansvärda värden och stora personer som har perfekta värden, och tvärtom. Poängen är: Du kan inte se hälsa.

Publicerat i läsning | Etiketter | 22 kommentarer

Månadsrapport: April 2015

Postat den måndag 4 maj 2015 av C.R.M. Nilsson

april

Lästa böcker

Antal lästa böcker i april 2015: 16

1. Om konsten att läsa och skriva av Olof Lagercrantz
2. Stål av Silvia Avallone
3. Som ett eko av Diana Gabaldon
4. Varia av Charlotta Jonasson
5. En dröm från att dö av Emelie Kalén Loxi
6. Natten jag dog av Peter Erik Du Rietz
7. Att skriva av Marguerite Duras
8. Prince Lestat av Anne Rice
9. I ljusets makt av Leigh Bardugo
10. Niceville av Kathryn Stockett
11. Cross and Burn av Val McDermid
12. Himlen börjar här av Jandy Nelson
13. Old Possum’s Book of Practical Cats av T. S. Eliot
14. Avblattefieringsprocessen av Zulmir Bečeć
15. Familjehemligheter av Joy Fielding
16. Jakten på svenskheten av Qaisar Mahmood

Antal lästa sidor: 5295 sidor
Snittbetyg (5-gradig skala): 3,56

Deckare: 1
Diktsamling: 1
Drama: 4
Dystopi: 1
Fantasy: 4
Historisk fiktion: 1
Non-fiction: 3
Skräck: 1

Boktolva: 1
Kaosutmaningen: 5
Bokcirkel: 1
Hyllvärmare: 4
Böcker införskaffade samma månad: 4
Böcker införskaffade samma år: 3
Omlästa böcker: 0

Kvinnor: 11
Män: 5
Duo: 0

Amerikansk författare: 6
Brittisk författare: 1
Fransk författare: 1
Italiensk författare: 1
Kanadensisk författare: 1
Svensk författare: 6

På originalspråk (engelska): 3
På originalspråk (svenska): 6
Författare jag inte har läst tidigare: 11
Recensionsex: 4
Lånade böcker: 5
E-böcker: 4

Månadens bästa skönlitterära: Prince Lestat av Anne Rice och I ljusets makt av Leigh Bardugo
Månadens bästa sakprosa: Att skriva av Marguerite Duras
Månadens sämsta: Cross and Burn av Val McDermid
Månadens överraskning: Varia av Charlotta Jonasson
Månadens besvikelse: Himlen börjar här av Jandy Nelson
Månadens otäckaste: Natten jag dog av Peter Erik Du Rietz

Läser just nu: Krig och fred av Leo Tolstoj
Tänker läsa: The Road to Cana av Anne Rice; Ett folk utan land av Melina Marchetta; Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Pickett; Skugga av svek I av Diana Gabaldon

Kommentar: Trots svår sjukdom och smärta har det blivit en hel del läst. Nu på slutet har det gått trögt och det kommer nog fortsätta ett tag framöver. Jag är fortfarande trött. Men jag har uppfyllt de sista punkterna på Kaosutmaningen och nöjer mig så. Det har också blivit en hel del låneböcker och e-böcker.

Om månadens bästa skönlitterära: Två olika fantasyböcker. Prince Lestat var boken jag inte visste att jag behövde, och I ljusets makt golvade mig. Den sistnämnda kommer jag att recensera på onsdag.

Om månadens bästa sakprosa: Marguerite Duras skriver fantastiskt, och jag kan relatera till mycket av det hon skriver. Men skrivande är inte förtvivlan för min del, utan snarare glädje.

Om månadens sämsta: Jag älskar Tony, jag älskar Carol, men fan om inte det här är en av de tråkigaste deckarna jag någonsin läst.

Om månadens överraskning: Jag misstänkte att jag skulle gilla Varia, men så här mycket? Det hade jag inte anat.

Om månadens besvikelse: Jag älskade Jag ger dig solen, men Himlen börjar här grep aldrig tag i mig.

Om månadens otäckaste: Natten jag dog är riktig äkta skräck.

Punkter jag har uppfyllt under Kaosutmaningen:

2. Läs en bok vari det inte finns någon telefon. (Varia)
3. Läs en bok som utspelar sig under vintern. (En dröm från att dö)22. Läs en bok om att resa. (Som ett eko)

Sedda filmer

Antal sedda filmer i april 2015: 2

1. Jesus Christ Superstar
2. Frozen (recension från förra året)

Antal minuter: 210
Snittbetyg (5-gradig skala): 4,5

Fantasy: 1
Musikal: 1

Amerikansk film: 2

Månadens bästa: Frozen
Månadens sämsta: –
Månadens överraskning: Jesus Christ Superstar
Månadens besvikelse:  –
Månadens otäckaste: –

Kommentar: Jag är lite knäpp, men när jag är sjuk klarar jag inte av att titta på film. Det går bara inte att koncentrera sig.

Om månadens bästa: Jag älskar Frozen. Det går inte att tröttna på den trots att jag kan den utantill. Dessutom gråter jag alltid.

Om månadens överraskning: Andrew Lloyd Weber gör alltid vidunderlig musik, men det är något särskilt med denna.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 10 kommentarer

En vecka kvar + en fjärde lott

Postat den söndag 3 maj 2015 av C.R.M. Nilsson

hyresgästerna

Två exemplar av Hyresgästerna söker nytt hem. Sista dagen att deltaga är klockan 23.59 söndagen den 10 maj. Till höger finns länk till tävlingen.

För att få tre lotter:

  1. Skriv en kommentar till inlägget där du motiverar varför du vill vinna böcker.
  2. Följ bloggens Twitter eller Facebook.
  3. Dela på din blogg, din Facebook eller din Twitter. Kom ihåg att dela offentligt och ge mig länk.

Nu har ni möjlighet att få ytterligare en lott.  Lämna kommentaren på ursprungsinlägget. Det blir lättare för mig att hålla koll. Jag behöver boktips. Eller behöver och behöver, men jag vill ha. Om du kan tipsa mig om någon av följande blir jag själaglad:

  1. Queen. Jag är så besviken på Lesley-Anne Jones biografi över Freddie Mercury så tipsa mig på en bättre och/eller en bra bok som handlar låtarna,
  2. Växter. Om liljor, rosor eller orkidéer. Bra tips om var de trivs bäst och lite olika sorter. Gärna perenner och lättövervintrade.
Publicerat i läsning | Etiketter , | 2 kommentarer

En smakebit på søndag: Krig och fred

Postat den söndag 3 maj 2015 av C.R.M. Nilsson

En smakebit på søndag

Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.

Just nu gör jag ett andra försök att läsa Tolstoys Krig och fred, och det går mycket bättre den här gången. Det är rätt tillfälle. Boken utspelar sig under Napoleons tid, något som ryssarna har svårt att tåla och de som sympatiserar med Napoleon ses som oförskämda i salongerna. Trots titeln handlar boken om krig handlar den mer om fred och hat till kriget. Tydligen är detta ursprungsversionen.

Min smakbit kommer från sidan nio:

Bildkälla: Goodreads.

– Kär fursten, Genua och Lucca är nu bara vanliga gods, gods i familjen Bonapartes ägo. Nej, det vill jag bara ha sagt, om ni inte håller med om att vi är i krig nu, om ni tillåter er att försvara alla otäckheter, alla förskräckligheter från den där Antikrist (jo, jag tror verkligen han är Antikrist) är det jag som inte längre känner er, då  är ni inte längre min vän, då är ni inte längre min trogne slav, som ni säger. Ja, välkommen, välkommen. Jag märker att jag skrämmer er, sätt er ner och berätta.

Publicerat i läsning | Etiketter | 34 kommentarer

Om konsten att läsa och skriva av Olof Lagercrantz

Postat den lördag 2 maj 2015 av C.R.M. Nilsson

Om konsten att läsa och skriva

Författare: Olof Lagercrantz
Förlag: Wahlström & Widstrand (2012)
Antal sidor: 107 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris
E-bok | Adlibris, Bokus, CDON

Om konsten att läsa och skriva är, titeln till trots, ingen bok om skrivregler, upplägg och läsande under tvång utan snarare en reflektion över läsandet och skrivandet. Han utgår från sitt eget och andras läsande, om läsning som liknar narkomani och hur det är att läsa en bok för andra gången. Han reflekterar över skrivandet som hantverk, en förmåga att öva upp, och vem en författare egentligen skriver för och hur det går att avgöra om det en skriver har ett värde.

Om konsten att läsa och skriva känns som en klassiker bland kurslitteraturen på universiteten. Den förekommer inte bara på kurser om skrivande, utan även på lärarprogrammet och litteraturvetenskapsstudier till min vetskap. Efter att ha läst den känner jag att den är väl vald och inspirerande. Att jag läser den inom ramen för en kurs om skapande skrivande bör tilläggas.

Inom pärmarna på Om konsten att läsa och skriva, som är en tunn liten sak, gömmer sig mycket intressant och tänkvärt. Ett varningens ord om att börja klassa litteratur som fin eller att det ska vara fint att läsa. Om puddingläsare och läsandet som droger. Men kanske är det som gör störst intryck på mig tanken om läsaren som medskapare till verket. Författaren lämnar ifrån sig en text, som i läsarens ögon får liv och omtolkas. Det finns alltså en rätt läsare för en viss bok och en fel läsare för en annan, och författare hoppas på att stöta på den som passar just dennes bok.

Sedan är det ju som med allt att jag inte håller med allt som står att läsa i Om konsten att läsa och skriva. Är upprepningar stilens död? I min mening, nej. Maggie Stiefvater och Jeanette Winterson är två författare som på ett väldigt stilfullt sätt använder sig av upprepningar. Likaså är jag en snabbläsare som kommer ihåg detaljer från böcker jag läste för tio år sedan. För mig fungerar det inte att läsa långsamt, då tappar jag fokus. Men jag instämmer till fullo om nyttan att läsa en bok för andra gången!

Även om jag inte alltid håller med Om konsten att läsa och skriva, så tycker jag att det är en tröstande bok. Lagercrantz beskriver att det finns många motiv för att skriva och att det är ett hantverk. Övning ger färdighet. Genom att dela med sig av sina egna motgångar, känner jag, som har varit blockerad i ett år nu från att skriva mer än sporadiskt, att jag inte är ensam om att bli förlamad. Att det är vanligare än jag har trott.

Om konsten att läsa och skriva är kanske inte en konkret handbok i skrivandets konst, men den inspirera till att skriva och läsa och reflektera över varför vi gör just dessa saker.

betyg4

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

Veckans skörd #96

Postat den lördag 2 maj 2015 av C.R.M. Nilsson

I onsdags fick jag hem ett recensionsexemplar av en av vårens mest efterlängtade böcker:

ett folk utan land

Jag har älskat allt jag har läst av Melina Marchetta, och fantasy kan ju bara göra saker och ting bättre. Ett folk utan land har recensionsdatum den elfte maj, så är du nyfiken på vad jag tycker bör du komma tillbaka då.

Lite kokböcker köpte jag förra helgen på LIDL:

lidl kokböcker

Jag gillar kokböcker från LIDL. Jag har många därifrån och dessa har redan blivit full med klisterlappar som jag satt på recept jag vill pröva. Såser & dippar innehåller massor med spännande som jag vill testa. Glass, sorbet & co innehåller mycket spännande, men också mycket som skulle döda min syster och sådant med alkohol som jag själv inte kan äta. Sydafrika innehåller mycket spännande och det jag har smakat av det sydafrikanska köket tycker jag om.

Jag hittade en av mina favoritfilmer billigt:

frozen

Jag såg Frozen i april och har redan sett den i maj. Vad kan jag säga? Jag älskar den, även om jag alltid gråter. Få filmer får mig att gråta som Frozen gör.

Publicerat i film och tv, läsning | Etiketter | 4 kommentarer

Bokbloggsjerka: Klassiker om hundra år

Postat den fredag 1 maj 2015 av C.R.M. Nilsson

Jag har varit tveksam till att berätta vad de misstänker att ledbesvären beror på, eftersom jag har dåliga erfarenheter av folks kunskapsnivå om sjukdomen i fråga. Vi har psoriasis i släkten. Det är en autoimmun sjukdom vilket innebär att kroppens celler angriper sig själva. I det här fallet är det hudcellerna som angriper sig själva, det börjar klia någonstans och kroppen bygger extra hudceller som bildar de karaktäristiska utslagen. Psoriasis är genetiskt: du kan aldrig bli smittad av någon med psoriasis. Det är inte vackert, men det smittar inte (hej klasskamrat som sa att det smittar till killen som gillade mig!).

Jag har fått en hel del utslag efter sjukhuset, där de har stuckit mig. I höger armveck har jag en röd karta över ett fantasyland. Det här är anledningen till varför de brukar avråda människor med psoriasis från att skaffa tatuering: huden är superkänslig och det är lätt att få utbrott av nålar som förstör hudlagren. Psoriasis är samsjukligt med psoriasisartrit, som vi också har i släkten. Det är väl det de tror har hänt: att jag har fått både psoriasis- och psoriasisartritanfall.

Jag väntar på provsvaren för eventuell bekräftelse, men har fått lite mediciner äntligen. De antiinflammatoriska min läkare skrev ut tar bort det mesta av smärtan, halleluja, men det tar nog lite tid innan högerhanden slutar leka krabbklo. Krämen för utslagen är underbar. En lite starkare variant av hydrokortison och det tar bort klådan för min del. Den som inte har psoriasis kan inte föreställa sig hur mycket det kliar och hur omöjligt det är att låta bli.

Bokbloggsjerka Men nu lämnar vi min hälsa och återvänder till böcker. Om du vänder blicken åt höger finns länk till en tävling där jag lottar ut två ex av Sarah Waters senaste bok Hyresgästerna. Det är gott om tid att delta. Den här veckan orkar jag även delta i veckans jerka, där frågan lyder: Vilka moderna böcker tror du kommer att räknas som klassiker om hundra år?

Den här frågan är lite klurig, men jag gör ett försök.

En författare jag tror kommer anses vara en klassisk författare är Jeanette Winterson. Hon har ett brett register, från barnböcker till moderna sängkammardramer till historisk fiktion. Hon är inte alltid helt lätt (*host*Powerbook*host*), men hon berör och skriver alltid med ett utsökt och genomtänkt stilistiskt språk.

Annars är det mest barn- och ungdomsböcker som jag tänker mig som klassiker. Harry Potter är given och innehåller knappt tidsmarkörer, så jag tror att den kommer förtrolla hundra generationer av barn och vuxna framåt.

Bland dystopierna tror jag att Hungerspelen är en blivande klassiker. Inte för att Suzanne Collins är den bästa författaren, men det är något med Katniss som gör att jag tror att trilogin är tidlös. Jag är inte lika säker på Divergent, men tror att det är möjligt.

Glad valborg i efterskott och glad första Maj, eller hur man nu säger!

Publicerat i läsning | Etiketter | 39 kommentarer

Natten jag dog av Peter Erik Du Rietz

Postat den torsdag 30 april 2015 av C.R.M. Nilsson

natten jag dog

Författare: Peter Erik Du Rietz
Förlag: Hoi förlag (2015)
Antal sidor: 479 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket! 

Exempel på var den kan köpas i olika format
 Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Till ytan liknar Carl Cronhammer en vanlig göteborgare och ungkarl, därtill. Den enda som delar lägenheten med honom är hans två katter. Han tycker om att läsa och är duktig på dataspel. Men Carl är inte en vanlig göteborgare. Han är inte ens människa. Medlem av en art vars historia och ursprung har gått förlorade för dem själva, kallar de sig för vriker. Betydelsen av ordet har gått förlorat, men den definierar dem och tvingar dem obönhörligt att fortsätta sin blodiga jakt på det enda som kan släcka deras hunger: människor.

En av anledningarna till att Natten jag dog fångade min uppmärksamhet var jämförelsen med Anne Rice. Likheten finns klart där och det är tydligt att Peter Erik Du Rietz har varit influerad av henne. Vi får först möta Carl i nutid, därefter börjar han berätta om sitt förflutna, hur han kom att bli den han är. Han möter förstås äldre varelser av samma art som ska berätta sin historia för honom. Det följer således mönstret för Vampyrkrönikan på ett sätt som inte kan vara ett rent sammanträffande. Plus att Häxsabbaten känns som en ordentlig blinkning åt the Children of Satan (kommer inte ihåg vad de valde att översätta till på svenska, får bli det engelska originalet).

Och den som har följt den här bloggen under en längre tid förstår förstås att de här liknande dragen inte är något negativt i mina ögon. Jag är helt klart såld på konceptet. Det är också bara stommen för historien som är lik. Natten jag dog står helt klart på egna ben med den mytologi som Du Rietz har byggt upp kring ett helt nytt slags monster. Jag är fascinerad av vrikerna och vill läsa mer om dessa varelser. Plus att det känns som en tråd lämnades lite hängande, lite frestande fladdrande, på ett sätt som gör att det kanske, bara kanske, bäddar för en uppföljare. En uppföljare som jag mer än gärna läser.

Natten jag dog är stundtals mycket brutalt, om än att den, lyckligtvis, inte frossar i detaljer. De historiska miljöerna kommer verkligen till liv. Kanske att Du Rietz har varit för ivrig att få in all sin research i Natten jag dog på ett sätt som stoppar upp handlingen. Oftast är det dock mycket fartfyllt och spännande på ett sätt som gör att jag knappt kan lägga boken ifrån mig. Och jag måste verkligen säga att slutet blev mer än effektfullt. (Nej, jag vägrade inte alls att titta upp på fönstret precis bakom mig när det kliade i nacken som om någon iakttog mig.)

Natten jag dog är ett brutalt, mörkt äventyr där monster får vara monster och som får mig att sträckläsa av spänning. En uppföljare vore mer än välkommen.

betyg4

Publicerat i läsning | Etiketter , , , , , | 14 kommentarer